Ingen vågade som Elfsborg när de tog in Magnus Haglund från skogarna i Laholm.
IFK Göteborg gjorde klokt i att satsa på relativt orutinerade tränarparet Rehn/Olsson och jag gillade både Djurgårdens försök med Siggi Jonsson och Örebro med Sixten Broström, för att få in lite nytt, lite utifrån, lite längre bort från steg 3 och 4.
Gais har också varit föregångare och inte tvekat att anställa både Magnus Pehrson eller Alexander Axén.
AIK gjorde direkt succe med hyggligt oprövade Stahre.
Och det var rätt häftigt av Halmstad att bara kasta in Jonas Thern rakt in som chefstränare.
Men var står vi och stampar just nu?
Någonstans i det som en gång varit.
Jag har självklart ingenting emot Conny Karlsson och jag förstår lika självklart innebörden av rutin i ärendet, men det känns inte som att Helsingborg vågade driva igång någonting nytt precis.
Från Bosse Nilsson till Conny Karlsson, ja ni hör ju själva.
Men det genomsyrar ganska många elitlag, helt ärligt.
När Örgryte jagar ny tränare är Olle Nordin ett hett namn, när Gais vill ha en man vid sidan om Axén så hämtar de hem Kjell Pettersson, 62 år.
Lennart Wass? Jo, ett nytt namn. Men killen tränade Djurgården i allsvenskan redan för 20 år sen och känns rätt mycket GIH.
Resten kan ni själva; det är Nanne, Janne, Tom och den grejen.
Jag som trodde att Stahre-succén skulle få sina efterföljare, lite som Magnus Haglund-chansningen gav ringar på vattnet för ett par år sen.
Jag tänker på det här när jag läser om min gamle polare Jose Morais i fint Offside-reportage. Efter sin tid i kaotiska Assyriska bodde han i Malmö med sin sambo under en tid och blev erbjudan att typ träna nåt knattelag och hjälpa till att tolka i samband med förhandlingar med brasse-Gabriel och någon till.
Han fick ge sig ut i arabvärlden och hamnade efter några succéår i Tunisiens bästa lag innan Jose Mourinho ringde och gjorde honom till sin närmaste assistent i Inter.
Fan, killen fanns i Sverige och ville stanna här…men här kör vi helst med Volvo Kombi.
Snart ringer väl någon Laban Arnesson också.