En farbror ska klä sig som en farbror?

Först idag upptäckte jag Hugo Rehnbergs underhållande krönika i Kings julnummer om åldersnoja i samband med klädval.
Han kände oro över att han närmade sig 35 och inte klädde sig tillräckligt mycket som en 35-åring, vad det nu finns för regler det.
Jag (förvisso svårt felstavad), Jeppe Blomqvist och Anders Bagge nämndes som en trio som klär sig…för att använda ett uttryck som gamla tanter använde när jag var yngre…lite “för ungdomligt”.
Inga problem med det eftersom jag egentligen inte har några problem med min klädstil…det är mest andra som har det…men jag har alltid fascinerats av frågan om ålder och kläder.

Varför måste vi klä oss som Farbror Melker när vi fyllt trettiotvå?
Vad är poängen med att gå in i en grå trist träslöjdslärarlook bara för att vi nått en viss ålder?
Om Anders Bagge vill ha sina jeans med hål i så fine with me eller är det bara fladdriga kostymbyxor i tweed som gäller så snart du passerat 37?
Däremot har det uppenbarligen alltid varit OK med raka motsatsen: att klä sig som en farbror även när du är 17 och ett halvt.
Och en tröja i stark färg är “ungdomlig” om den INTE är en giftgrön “hästpolotröja” med en enorm Ralph Lauren-logga, för sådan har farbröder och sådana kan farbröder ha eftersom just farbröder som har sådana har klätt sig som farbröder sen de föddes (inklusive backslick).
Under stora delar i det här jobbet måste jag bära likadana kläder som Loket Olsson gjorde i Bingo-Lotto eller Leif Larsson i gamla Tipsextra; skjorta,slips och kavaj.
Vi har haft den “klädkoden” under alla år och det har….i alla fall fram till Hyland kom tillbaka…varit en benhård linje, omöjlig att rucka på.
För skjorta, slips och kavaj…så ska farbröder se ut, så ger du ett seriöst intryck. Som om kvinnorna i TV-rutan alltid skulle bära knytblus och mörkblå plisserad kjol ned över knäna.
(Jag har inget emot klädkoden, en del av mina kollegor åkte på uppdrag i urtvättade tees från Svenska Spel, men det har känts lite fel när det varit 35 grader varmt på fotbolls-VM).
Men i samband med handbollsmästerskapen hände det ibland att vi valde en annan linje. Ett år färgglada t-shirts under kavajen, något annat med polotröja under manchesterblazer,
För ett par år sen skjorta men INGEN slips till kavaj och jeans och inför en direktsändning skrek Redaktör Pol Pot…som alltid envisas med att ha mössa inomhus, detta otyg!…i min öronsnäcka: “Knäpp igen skjortan i halsen!!!”
“Vaför då?”, undrade jag.
“Du har ett halssmycke!”
Ja, kan ni tänka er.
Ett halssmycke!
Huga.
Hur skulle det se ut på en farbror?
På vilken tant som helst, men ett halsband på en man över 38?
Jag menar, vilka friheter får man ta sig?
Detta skedde alltså på 2000-talet och ja, det är sant.
Är du farbror så ska du se ut som farbror.
För egen del slutade jag bry mig för längesen och jag har inte det minsta lust att klä mig som många andra kolleger i sportmedia eftersom jag anser att fleecetröjor gör sig bäst i Jukkasjärvi och kardborresandaler i Jerusalem.
Och Peder Lamm får klä sig som Peder Lamm.
Lundh som Lundh.
Lasse Granqvist som Lasse Granqvist.
Eller Jeppe Blomqvist som Jeppe Blomqvist.
Det viktigaste, för mig, är inte att anamma någons stil…oavsett hur gammal gubbjävel dä än har blivit.
Jag kör mitt race.
Kanske inte din stil.
Men i alla fall en egen stil.

***

Imorgon ska vi prova årets handbollskollektion.

Vi ska ha skjorta, slips och kavaj.