Allsvensk charm som jag gärna har kvar

Första skylten säger att Hörviken har match på fredag mot Kristianopel på Gröna Vallen.

Nästa berättar att det är bakluckeloppis i bygden.

Och den tredje jag ser förklarar att penséerna kostar 27 spänn hos Blomster&Kvist.

Folk promenerar i horder, dom cyklar och de rullar sakta ner mot Nogersund och Hällevik i en vårsol som gassar så vackert.

Alla hälsar vänligt och säger att jag kan parkera på “gräsplätten därborta” och nu sitter vi i småslitna soffor av blandad kompott, gissningsvis från 80-talet, i Hanö IF:s klubbstuga som är stor nog att hysa mediaanstormningen i allsvenskan.

Det grillas korv och hamburgare och det tas nog en liten jävel i buskarna om du skulle ta en noggrann titt.

Jag kanske är gammalmodig, jag kanske längtar för mycket till en värld som en gång har varit när alla gick på fotboll för att de tyckte det var jävligt kul och inte för att skrika att någon är en hora.

Kanske är det så.

Men jag älskar den här charmen.

Och alla andra kan säga vad de vill, bygga som de vill och bete sig som de vill eller tro att de är bäst i världen.

Men just i denna trakt, i denna majkväll spelar Mjällby AIF från Listerlandet om en toppplats i allsvenskan mot Helsingborg.

Om de som bestämmer får som de vill så ska det inte vara så.

De som vill ha tolv lag som ska möta varandra random och där alla lagen helst ska komma från ställen som är långt ifrån Strandvallen.

För det är väl det som är lite av poängen med förslaget om tolv lag och Mästerskapsserie (har alla glömt hur det var, herregud!)…att ingen av de stora lagen ska behöva åka till Åtvidaberg och Mjällby och få stryk.