Passet, tack. Gånger tio.

Men om nu Frankfurts flygplats inte är något du drömmer om alla dagar i veckan så slipper vi i alla fall Abuja Int. Airport.

Den slog alla tänkbara rekord och då har jag ändå hunnit passera genom en och annan flygplats genom åren (berättade för foto-Oscar att när jag flög iväg på långresor i tonåren så fick man röka på flygen och ljud till hörlurar kom genom luftrör i plast, han trodde inte det var sant).

Proceduren från början:

1) Alla väskor genom röntgen + kontroll av pass.

2) Säkerhetskontroll modell grov + kontroll av pass

3) Till fem farbröder i olika uniformer som bestod av tull och såg barska ut till en början men som sen inte släppte oss förrän vi hade svarat på alla deras frågor.

Om Lagerbäck.

Samt kontroll av pass

4) Till nästa station bestående av dam med kopiator som gav oss emigrationspapper och kontrollerade såklart pass som hon sen kopierade.

5) Incheckning + kontroll av pass.

6) Ifyllning av två st papper för utresa, exakt samam papper som fylldes i vid inresa och egenkontroll av pass eftersom man ju måste skriva in det passnummer som står i det pass du ändå snart ska lämna in tillsammans med papperna och jag har alltid undrat vad alla flygplatser gör av alla dessa papperskuponger, ligger de förvarade någonstans i ett särskilt flygkontrollspappershus och vem fan tittar på dom överhuvudtaget någonsin igen?

7) I kö till riktig passkontroll för att visa upp papper med ifyllt passnummer.

Och tulltjänstemännens kontroll av pass.

8) Exakt 1,5 meter bakom tulltjänstemännens bur till farbröder på pinnstolar som tog emot ytterligare papper med ifyllt passnummer.

Och kontrollerade pass.

9) Rulltrappa upp till traditionell säkerhetskontroll.

Samt kontroll av pass.

10) Inföst i gate två meter från säkerhetskontrollen.

Tamejfan om det inte stod en dam i dörröppningen och kontrollerade passet.

Vad som skulle kunna hända med mig eller mitt pass mellan den första och sista uppvisningen av passet har jag ingen aning om.

***

Drog iväg några bloggar över mobilen från Lagerbäcks första träning med Nigeria och det var förstås en skön syn när Lasse, Thomas Sjöberg och Gazellen tog varandra i hand och var med på bönestunden före träningen.

Klassiska bilder.

***

Nigerias presschef är en före detta professionell fotbollsmålvakt vid namn Idah Peterside som idag är pastor vid en egen kyrka i Johannesburg.

Han är ett stycke historia för sig, vi hinner återkomma till det under den som väntar.

Peterside förkunnade i alla fall för alla nigerianska kollegor  vad som gällde framöver och de såg något snopna ut när de fick höra om de strikta reglerna och framförallt över det faktum att de inte fick vara på spelarhotellet och prata med spelarna under VM-dagarna.

Det såg de som en självklarhet, för så har det alltid varit.

Det ska bli spännande att följa den utvecklingen.

***

Det gick inte att ta miste på vem eller vilka som var fotbollsspelare på vårt hotell (jag plockar inte alla vid namn,  tar liksom inte Peter Otaka vid utseende, lika lite som en nigeriansk journlist skulle ha tagit Oscar Wendt direkt); klassiskt nyrikt afrikansk proffsklädda, trashade DG-jeans, d’squared-sneakers av pråligaste sorten och lite väl mycket Ed Hardy by Audiger (sååååå 2008).

***

På tal om kläder och på tal om kollegor.

De kom till träningen på Abuja National Stadium i de svåraste av arbetskläder, helt i min smak…

…kameramännen kände sig bekväma i de här färgkombinationerna…

…coh Abujas egen Myto Max G. kom i sin blå med storblommigt.

Jag var för övrigt för jäkla sugen på att köpa loss en egen särk med tillhörande byxa.

En lilagul med lute diviga spjut på i gredelin.

Och en till Långe Lundh. En svart.

Men det fanns aldrig tid.

***

Nu blir det Monte Carlo över helgen och ett bröllop över två dagar som jag utgår från inte blir att leka med.