Dyngstryk med 5-1, stundtals helt utspelade.
IFK Heden hade en ölmagad och bollsäker herre vid namn Sven på mittbacken (med grym Kristinehamnsdialekt, sa de som kan sånt) och en löddrig ardennerhäst med nr 9 på ryggen på miittfältet och det var tillräckligt.
Vi hade inte en chans.
Jag hade en frispelning från kanten som gav ett stolpskott, i övrigt sög jag tungt och mina försök att hänga med den frustande ardennern på mitten var dömda att misslyckas, den killen hade fortfarande sprungit om inte matchen hade tagit slut.
Det slutade med att jag satt på bänken när domaren blåste av.
Men det såg rätt bra ut på uppvärmningen.
***
För mig är ett fotbollslandslag aldrig iskallt, inte på det viset.
Mindre intressant ibland, men ändå något som engagerar många fler än så mycket annat.
Därför ser jag fram emot Sverige-Bosnien ikväll på Råsunda, inte minst för att jag känner att det är intressant med Hamréns nya bygge, för att EM-kvalet närmar sig och för att vi ikväll ställs mot ett riktigt bra och intressant landslag.
Och det ska bli spännande att se Emir Bajrami som startman i ett ”riktigt” landslag…vi måste börja leta efter ljuspunkter nu.
Inte bara tycka och påpeka att allt är dött och trist med svensk fotboll, det känns lite väl enkelspårigt.
***
Tänk att det redan har kommit fyra mejl och en bild om det gula kort jag fick sedan ardennerhästen snavat lite lätt över mitt högerben…
![]( "DBgultkort")
***
I går undrade jag om Bajrami kanske kan bli en ”ny Ljungberg-boost” i landslaget.
Och det är klart att Wernbloom skulle kunna vara den nye Johan Mjällby.
Boom-boom-chopp-chopp…den fungerar lika bra på de två.
***
Scrolla ned till mitt förra blogginlägg och läs gärna de korta raderna där jag sågar allsvenskan.
Jag var knappast först ut med de åsikterna och det var förstås som att slå in en dörr som stod vidöppen..men så var det också några få rader mitt i en blogg.
Det blev under gårdagskvällen en toppgrej på Bladets nätsida där det basunerades ut något om att EKWALL SÅGAR ALLSVENSKAN.
I dessa tider ungefär lika häpnadsväckande som att någon skulle påstå att bollen är rund.
Kul att min blogg uppmärksammas? Kul att någon tycker att min åsikt är stor grej?
Ja, säkert…om det inte hade varit för att Bladets huvudsyfte hade varit ett helt annat i nyhetstorkans tecken: jaga anonyma hjärndöda nätmobbarklick.
Ingenting annat.
Bladet publicerar storyn, spetsar till lite och vet att den kommer generera klick och anonymt näthat i kommentarsfältet som ger ännu fler klick en fredagkväll.
Efter ett twitterinlägg från min sida rensades det efterhand, men det ligger sjuka kommentater om min person ute i flera timmar som exempelvis ”Ekwall är en äcklig jävel” eller ”Hur ser Ekwalls mamma ut?”.
Det kan jag såklart skita i, om jag vill.
Men varför skulle jag det.
Varför vill en stor publicist (den i särklass största nyhets-sajten på nätet) publicera sånt?
Varför utnyttja anonymt hat för att dra till sig läsare?
Kan någon ansvarig på Bladet (i det här fallet) någon gång svara på den frågan?
Självklart är det här ingenting som de publicerar i papperstidningen, för där är det fruktlöst och ointressant eftersom det inte genererar Bladet ett skit…det är de extra klicken man är ute efter.
Självklart har oftast krönikor med Bladets egna skribenter sällan något öppet kommentatorsfält.
Och hur känner Bladets egen bloggare, den eminente Mattias Larsson, som långt tidigare skrev fan så mycket skarpare och mer underbyggd analys i samma ämne?
Var hans åsikt mindre värd – för Bladet?
Eller skulle den inte generera lika mycket hjärndöda kommentater`
Fundera gärna på det.
***
Svennis ser väldigt cool ut i Elfenbenskustens orange träningsjacka.
***
Min SJ-tågresa från Karlstad visade sig först vara en stor buss som sen blev byte till en liten buss i Kristinehamn och avslutades med flakmoppe till Örebro.
Det där sista var inte sant, men jag hade förberett mig på det.
Nu hivar istället folk som gick på Arboga eller nåt upp alkoläsk på tåget och klockan har nyss slagit 10:00.
Wifin fungerar såklart inte och jag får veta:
”Det trådlösa kortet kunde inte få en giltig IP-adress. Detta kan bero på autentiseringsfel med nätverket, felaktiga säkerhetslösenord för trådlösa anslutningar nget som genererar
(krypteringsnycklar) eller på grund av tekniskt fel i DHCP-server.”
Förstår vanliga människor verkligen sånt (alltså inte det med Bacardi Breezers kl 1o, utan det om DHCP-servrar och sånt?)
***
De nigerianska journalister som jag träffade i Abuja skrattade bara åt Lagerbäcks krav på att de inte fick springa omkring på spelarhotellet och träffa spelarna; för så har det alltid varit.
Och i Abuja var det mest spelarna som minglade med journalisterna, inte tvärtom.
Vi får se hur det blir med det i slutändan.
Att Lagerbäck själv gärna gör vad han kan för att distansera sig från media (inte minst svensk) blev uppenbart under mitt besök i Nigeria.
Jag gjorde allt för att nå honom, ringde, messade och lämnade meddelande på hans rum. Inga svar.
Till slut satte jag mig och väntade utanför lagets lunchställe: på ett hotell i Abuja, i Nigeria, närmare ekvatorn, i Afrika, rest en bra bit från Sverige och jag är inte direkt någon främling för den före detta svenska förbundskaptenen, än mindre den som kritiserat honom hårdast.
När han såg mig sa han ”hallå, Mister Ekwall, jag är ledsen, vi har så lite tid” och tänkte gå rakt förbi.
”Jag förstår det”, sa jag. ”Men du kanske kan hälsa, när vi ändå ses här i Nigeria” och så gick jag fram och tog i hand.
Någon egen intervjustund senare kunde jag glömma och det kan man ju aldrig kräva men till och med Dr Livingstone fick en utsträckt hand en gång i tiden.
Men det sitter kanske svenska sportjournalister varje dag och häckar utanför en lunchrestaurang i Abuja?
***
Det känns lite kymigt när man läser de lokala värmlandstidningarna och de skriver om ”United-spelaren” Kalle Karlsson.
Och menar alltså någon i Carlstad United.
***
På tal om ställen som ligger långt borta så tar det alltså lika långt tid att resa Frankfurt-Abuja som det tar att ta ”tåget” mellan Karlstad och Stockholm en lördagmorgon i maj.