BILD-EXTRA: Ikväll vet Lagerbäck hur det känns. På riktigt.

Du kan säga vad du vill om vintervädret i Joburg, men so far, so tillförlitligt: höst, vår och när solen snabbt droppar ner bakom horisonten blir det med hjälp av vindar från öken i norr som isande vinter.

Vi måste jobba i skjorta, slips, kavaj-grejen och jag bättrar på kavajvärmen morgontid med den enda röda tjockare arbetströja jag rekvirerat ut, klarar mig i bara skjorta under dagen och när eftermiddagen närmar sig hakar jag på med Hamrén-halsduken och till slut finns det ingen återvändo: vinterjackan från Didriksons.

Så snart solen tittade fram i morse på The Aviator var jag snabbt framme efter ännu en natt i underställ och vind som susade rakt genom otätade fönster.

Huligan-Mange visade upp sig från sitt allra bästa morgonhumör.

***

Det är match idag på Ellis Park och nu strömmar jappsen till.

Och alla andra.

Det betyder att mediacentret fär fullt och direkt svajade uppkopplingen betänkligt.

***

Vuvuzelorna…kom de verkligen som en överraskning för tittarna efter Confed Cup och alla skriverier…upplevs värre genom TV-rutan än på plats.

Men det är som det är, du får leva med det.

Det blir ju bara lustigt att vi så gärna vill kräva en strypning av vuvuzelorna när ingen bryr sig om att det skriks “fitta” och “hora” om allt och alla på varenda svensk fotbollsarena.

***

Twittermanin går vidare och vill du hänga med från VM “hela tiden” så följer du mig här .

***.

Länkturkar in action. På ett tak. Någonstans i Joburg. För Nyhetsmorgons räkning Lite för sent.Men ändå.

Gråter Lundh i eländet över länkturkarna? Nej, nej. Förbereder sig med lite TV-puder inför en sändning som kanske blir av. Reportern på taket!

Jag glömmer aldrig de bakfulla engelsmän som Ringart hyrde in som länk-killar i Japan 2002 och jag trodde nog aldrig att jag skulle få vara med om något liknande igen.

Då stod vi mest på risfält långt utanför arenorna och de kämpade för att få upp satelliter de köpt in från något gammal militärlager….eller mitt i en hönsfarm någonstans bakom “The Eye” i Oita.

Igår var vi på ett berg bland skräphögar i nåt bortglömt slumområde och i morse drog halvskumma lirare in oss i ett garage, vidare upp för en lång trappa bakom ett par skåpbilar och ut på ett tak.

Vi var i tid.

Men länkturkarna var inte där.

De kom till slut bärandes på dieselaggregat och nån sorts disk som de skruvade ihop.

Det såg mest ut som om någon skulle krypa under en bil hos Roy och Roger med skiftnyckel i ena handen och mobil i den andra.

Till slut gick vi rakt ut i en TV-ruta hemma i Sverige, förvisso långt efter utsatt tid men länkturkarna tyckte inte att det var så farligt.

Länkturkar bryr sig inte så mycket om TV-tider i Sverige, de bryr sig bara om att casha in.

***

Lagerbäck vs Maradona snart här på Ellis Park och jag tror att Lasse Lager är pressad.

Mer än någonsin.

Han har levt i en rätt skyddad verkstad i alla år, han har vetat exakt vad han har haft och nu står han där med alldeles för lite tid och ett lag som han ingen riktigt kan bedöma i dagsläget.

Bakom lurar ett förbund och en nation som inte direkt bakar bullar och har vinlotteri på kanslietom du åker på en uddamålsförlust eller två.

I Nigeria slipas det knivar vid minsta motgång.

Lasse Lagerbäck har för första gången i sitt tränarliv kastat sig rakt ut för ett stup och jag är övertygad om att han visste det när han tog jobbet.

Men det är en sak att veta, en sak att tro men en helt annan att stå mitt uppe i det när det börjar blåsa.

Någon gång i kväll, när vindarna börjar blåsa som kallast över den sydafrikanska huvudstaden så vet Lasse Lagerbäck hur det känns att vara förbundskapten i Nigeria.

På riktigt.