Vår man Crucial - en annan hjälte i VM-land

Tung trafik när Crucial styrde oss längs nån sorts “Essingeled” mot länkturkar i skjul på en P-plats utanför Soccer City.

Lundh hade tagit med sig sin vita vuvu och blåste revelj så det ekade över den nyans av rödgult ljus som sakta lagt sig över Johannesburg innan vi via länkturkar och platå på skräpig parkeringsplats nådde TV-apparat hemma i Sverige.

En morgon så god som någon.

Crucial styr oss säkert genom gryningen längs Johannesburgs gator. Han är vår hjätle alla dagar i veckan.

Långe Lundh och hans vita vuvu. Fick länkturkar att vakna till liv.

***

Den danske kommentatorn, Flemming Toft, har varit med så länge jag kan minnas.

“Vi har ingen aning om det danska laget”, sa han nyss.

“Det har nog aldrig hänt förut”.

Danmark är så plågat av skadebekymmer på forwardspositionerna att de talats om att spela 6-4-0.

“Ni kan ju köra Sören Larsen längst fram”, sa jag.

“Det är ju det vi säger”, sa mina danska kollegor. “6-4-0″…

***

Vår man Crucial har varit räddningen för oss i Johannesburg; stans bästa chaufför.

Men han är mer än så.

Han ger oss perspektiv på tillvaron.

I morse berättade han om sin uppväxt bland åtta syskon i en liten by, tretton mil utanför Polokwane, där han bodde i ett hus om tre sovrum med sina syskon, sin föräldrar, sin mormor och sin farmor.

Pappan var träslöjdslärare och hade en del boskap, så Crucials familj var förskonad från den värsta fattigdomen under det förtryckande apartheid.

Han berättade att de sov på golvet med rotting som “madrass” och att han tidigt varje morgon…innan skolan började…fick valla familjens boskap långt bort mot bergen.

Och när han inte kom hem med hela flocken, om något av de hundratals djuren försvunnit på vägen, så fick han stryk.

Av äldre bröder, pappan eller mamman.

Mamman var värst och använde en läderpiska som satte djupa sår i skinnet. Crucial berättade att de lyckades gömma och förstöra piskan, då använde hon träpinnar istället.

“Det gjorde inte lika ont”,  förklarade han.

Crucial var mest utsatt, han fick mest stryk.

När Crucial var 18 år drog han till Johannesburg för att hitta ett jobb och idag har han två barn som han aldrig skulle komma på tanken att slå.

Jag undrade om Crucial hade något emot sina föräldrar idag, men han var istället förlåtande och sa:

“De slog inte för att vara elaka. De slog för att de trodde att jag skulle lära mig bättre då. Du får gärna ifrågasätta dina föräldrar idag, men du får aldrig ge igen”, menade han.

Det var, på alla sätt, en verklighet som skakade om.

“Jag får dåligt samvete“, sa Lundh.

Jag vet inte; jag mår också dåligt av att jag och de flesta andra i Sverige haft det mycket bättre än Crucial.

Vi föds alla in i olika förutsättningar och är det något vi inte kan känna skuld för, så är det just det.

Men det är viktigt att veta, viktigt att inse, viktigt att försöka förstå att man inte ska lägga för mycket kraft på att gnälla över ett fönster som är trasigt på ett nybyggt hotell utanför en flygplats.

***

Jag känner inte att målvaktstavlorna har haft så mycket med nya bollen att göra, men jag noterade i matchen Nigeria-Argentina hur många spelare hade problem med timing och avståndsbedömning i samband med lite längre svepande passningar.

Antingen slogs de för långt.

Eller så tajmade mottagaren helt fel och bollen drog iväg lite för snabbt, både i luften och efter studs, så att mottagaren inte hann komma rätt.

Det kan förstås också vara i kombination med den lite högre höjden här i Johannesburg.

Men något var det som “inte stämde”.

***

Så ska en rejäl frukost se ut. Marble Arch imponerar. Crucial var med och käkade imorse, men han valde bort ostronen. Tog skramlade ägg, en macka och en kopp te.

Trots Crucials livsöde vill jag ändå förmedla att The Aviator nu är historia.

Vi bor nu på The Melrose Arch som är mera min Cup of Tea, klar Avalon-klass på rummet.

Dessutom mitt-i-stan (som knappast kan beskrivas som “den sydafrikanska verkligheten”, men ändå) med möjlighet att lämna hotellet för kortare promenad eller restaurangbesök.

Utanför The Aviator gick vi två steg, från den robusta järngrinden och det elektriska stängslet, till bilen som snabbt låstes.

***

Kim Olsen till Vejle i danska andradivisionen.

Vad hände där?

***

Tyskland imponerade såklart, men i ärlighetens namn: hur stabbigt var inte Australien?

Jag, som alla andra, tycker det är vansinnigt coolt av Löw (och; ja, likasombär-mejlen har ramlat in, den är gammal, och jag tar det som en komplimang) att satsa på Klose/Podolski.

Men det är få, om ens något, landslag som vunnit VM genom att vara som allra bäst i första matchen.

***

Strax före liverapporten i Nyhetsmorgon vid 07-tiden…solen har sakta börjat lägga sig över Soccer City.

Solen skiner över Soccer City.

13:30 är bästa klockslaget för match.

Som att spela i en vacker junidag hemma.

Heja Danmark (det vore skam annars)