Jag älskar Kapstaden och nu är jag äntligen tillbaka…det var ett par år sen…men jag fick njuta av sol, Taffelberg och grönt gräs genom ett taxifönster.
Direkt från flygplatsen rakt in i det vita mediatältet, tysk presskonferens, in i tältet, vidrig lunch på den där spenatfyllda kycklingen de serverar i alla andra vita tält med svårt sönderkokta morötter, kvar i tält, tysk träning, Holland-Brasilien i vitt tält och snart ut i friska luften för en liverapporter någonstans i ett hus.
Sen tillbaka till vitt tält.
Maradonas presskonferens, tillbaka till det vita.
Vi lever så, vi tältnomader.
***
(Lite senare)
Det bor en holländare (och en slovak) i Långe Lundh och det var han som hördes mest och högst i Kapstaden när den japanske domaren blåste för full tid i Holland-Brasilien.
***
Det var ett tag sen nu, som Strömberg fick låna min slips och stå och glassa med den i statlig television och allt.
I Rustenburg.
Sen dess har den blå slipsen varit på vift, men idag kom ett livstecken när Farbror Bank lät meddela att slipsen nu befann sig i Port Elisabeth.
På att bed&breakfast för för 400 spänn natten.
Det är ju fan också, att Strömberg ska dra ned mina slipsar i fördärvet.
***
Kalmar gjorde fyra mål i cupen på IFK Göteborg, men bara ett i Europa League-kvalet mot ett gäng färöiska fiskare och det målet kom i 79:e minuten.
Det känns ju lite läskigt.
Nu vann ju Gefle med 2-0 borta mot andra fiskare och jag tror inte Kalmar får problem att ta sig vidare, men ändå.
***
Herrn Smith auf Kvällsposten går i pension till sommaren…men ryktet säger att han får fortfarande snirklar med pennan i samam tidning lite då och då med klassiska “bomber” i bagaget…och det tiden har sannerligen gått undan; det var inte så längesen som jag tyckte han var rätt gallam och då var han ändå yngre än vad jag är nu.
***
…det värsta är att jag tror slipsen höll på Brasilien och nu är jag rädd att den ska kröka ned sig och irra omkring ensam i Ports Elisabeths hamngränder.
***
Stort tack till alla bloggläsare, tittare och kollegor som hört av sig med värmande ord via sms och mejl.
Det värmer så innerligt, jag lovar.
***
Tänk att Holland körde den där gamla klassiska låstas-byta-hörnläggar-finten som man testade ett par gånger varje säsong i juniorlaget.
Och att Dani Alves läste den.
***
Morgonflight med British Airways hit och de erbjöd klassisk BA-frukost:
“Would you like pancakes with chicken or cheese?”
***
Dunga valde smart nog att avgå så snart han bara fick tillfälle att framföra det offentligt.
Han hade förstås räknat ut tidigt hur knivarna kommer kastas.
Först petade han en del tunga namn, som exempelvis Ronaldinho…även om jag inte är säker på att det hade gått mycket bättre MED honom.
Sen pissade han på brasiliansk media genom att köra det stängda stuket med ett landslag som alltid haft öppna dörrar till allt.
Och ovanpå det valde han en försvarsinriktad, med brassemåttmätt destruktiv, fotboll.
Då vet du att du inte kommer billigt undan.
***
Jag tyckte nog att den japanske domaren skötte sig helt ok, men det är skillnad på att döma väldigt bra och ha tillräckligt med pondus.
Nu kändes det ganska tidigt att japanen inte kunde sätta sig i respekt hos spelarna på planen och att det till slut skull bli grisigt.
Kroppsspråk, tyngd och attityd är också en viktigt egenskap när du ska leda en match med två stora fotbollsnationer.
***
Som Maudan Bernhagen påpekar; tänk på att Uruguay bara har tre miljoner invånare.
***
När det blir tid över så måste det förstås bli Blues i Camps Bay.
***
Det blev som väntat ett ledsamt avsked till Crucial i morse.
Han överlämnade vars ett handskrivet kort till oss och i mitt hade han skrivit>:
“Mr Patrick,
It was great having you around. I just felt like I was out of South Africa, I felt honoured.
You were so good to me, you were great, thank you very much.
I will miss you Mr Patrick and wish you well wherever you go.
Thank you again for your genorosity buying me food and making sure I was always ok, and thank you for giving me all the work.
Say hi to your family and your daughter.
Good bless
Goodbye,
Crucial.”
Imorgon handlar min första sommarkrönika i Expressen om mina nya allra bästa vän; Crucial.