Eller 1978 i konfettiland där Oranje UTAN Cruyff charmade alla, där Aarie Haan sköt som Gio van Bronckhorst varje dag i veckan och där Rob Rensenbrink var det det där stolpskottet i slutminuterna för att ta död på Mario Kempes guldfest.
Men jag vet inte; är det lika kul den här gången? Eller är det som med det mesta från ens barndom (för att inte tala om lumpen) att du bara minns det som var roligast?
Holland har inte förlorat en fotbollsmatch på evigheter, de har sex raka segrar i detta VM och när lagen samlas i spelargången för att ta sig ut i Soccer Citys publikhav på söndag så är Holland ett av dom.
Vi kan därför tycka vad vi vill om att Stekelenburg känns lite fladdrig, att högerbacksproblemet verkligen är ett problem, att van Bommel är fotbollsvärldens ärkegris, att Kuyt är begränsad, att mittbacksparet inte direkt är creme de la creme, att van Persie är helt ur form eller att Bert van Marwijk mest varit lagerbäckst butter så snart han satt sig vid en mikrofon.
Själv satt jag högst uppe på Green Points megaläktare och tänkte att Holland är lite som ett pojklag med två uttalade stjärnor som är de som ska göra det, alla springer omkring och passar runt lite fint till varandra men de vet att bollen till slut ska till Sneijder eller Robben för att det ska hända något.
Men du, jag, Franz Beckenbauer, Johan Cruyff, holländska journalister och en hel värld kan tycka vad fan vi vill om det.
Ingen kan besegra Holland.
Det räcker alltid till en VM-final.
***
Jag gör vad jag kan för att hålla mig så objektiv som möjligt men Gio van Bronckhorst har alltid vart en hyvens man, en ödmjuk fotbollsmiljonär som alltid tagit sig tid om jag så träffat honom i landslagssammanhang, i Barcelona, Skottland eller Feyenoord…och då är han ändå holländare, detta arrogansens ansikte på jorden.
Därför kändes det lite extra i hjärtat när just van Bronckhorst fick trycka in det där fantastiska skottet i krysset.
Tänk att killen nu avslutar sin fotbollskarriär med en VM-final och att han den 25 juli spelar sin avskedsmatch på de Kuip.
Jag kan inte tänka mig annat att än att bästa kompisen Henke Larsson står på planen och hyllar Gio den dagen.
***
Funderar på att starta en klassisk knapp-kampanj med mottot RÖR INTE MIN MARADONA.
Klart Diego ska vara kvar.
***
Varför anser Helsingborg inte att Marcus Lantz är värd att behålla?
För dyrt?
Har HIF inga pengar till Lantz så har de inga pengar till Lantz, då tycker jag att de ska berätta det.
Annars verkar det underligt.
***
I danska Tipsbladet är jag intervjuad om Danmarks VM-insats och blir presenterad som sportjournalist, kommentator och – författare!
***
Men det är mycket som är konstigt.
Häromdagen fick jag detta mejl…hur svarar man på det?
“Ekwall,
tack för fina blogginlägg, men just nu är jag inte intresserad av dessa.
Jag är konstnär, och blev oerhört inspirerad av fotot du tagit av en dessert du ätit (publicerat igår?).
Vad exakt bestod denna av? De röda “strecken” – är de ngn slags sås? Hur hade man åstadkommit “drageffekten”?
Jag har tänkt att jag ska skapa en skulptur som påminner om desserten du åt, jag tycker att den liknar ett naivt och förvridet ansikte.”
***
SvT sänder kvällens högintressanta semifinal och har sen även finalen, Anna Brolin är kvar och täcker matchen om 3:e pris och därför är det dags att åka till värmen.
Hem.
Ett VM är ett VM, men det ska bli skönt att komma hem och vila lite efter rätt intensivt jobb i 30 dagar.
***
När folk beter sig som hungriga rovdjur för att få en biljett till en intervjuzon då går det inte att låta bli att skämmas över yrkeskåren.
Det finns inget så beklämmande och förnedrande i det här jobbet som att stå och tigga med mössan i hand framför Fifa-tanter när din TV-kanal redan pröjsat miljoners miljoner för rättigheterna.
Det kommer jag aldrig mer göra igen. Där går fan gränsen.
***
Diego Forlan uppträdde sannerligen värdigt och klokt i den mixade zonen efteråt igår.
Tog sig tid, förklarade och pratade med alla.
Samtidigt som den holländska arrogansen slog nya rekord när de körde “vi ska med ett flyg-tricket” och direkt efter en segermatch valde att låta alla stora stjärnor springa förbi hela världens intervjumikrofoner på TV-sidan.
Så kan du ju också skaffa dig nya vänner världen över.
***
Bert van Marwijk tog nya poäng i klädligan mot Jogi Löw, när det visade sig att match i el-ljus gav en snygg glans åt hans gråblanka svid samt att den svarta Hamrén-knuten på svarta scarvsen satt som smäck.
Nu räcker det nog inte med den där v-ringade blå för Löw om han ska ta hem snyggast klädd, nu måste han kontra med något annat.
***
Den blå Strömberg-kidnappade slipsen är tillbaka.
Farbror Bank återlämnade fanskapet med varm hand i Green Points mediacentrum.
Då var den svårt sönderkrökad, lite fettfläckig på delar av framsidan och hade en stor reva på baksidan som en lilamellerad scarves från Botswana försökt sy ihop på ett billigt bed&breakfast borta vid Clifton Bay efter en sanslös natt på Habana Club på Loop Street.
Den låg som en slips i soffan i natt och gråtande avslöjade den i morse att den var tvestjärtad och tände på snygga unisexhalsdukar från Paul Smith.
Ute ur garderoben, till slut.
***
Jag och chefsämnet Långe Lundh gör ett sista Ekwall vs Lundh On Tour innan vi lämnar landet och jag VM-bloggar förstås hela vägen in i kaklet.
Och VM-final kommer annat.
Båstad och sånt. Annat liv.