En glädjens dag

Ännu en toklång men alldeles fantastiskt rolig VM-dag är över och det känns lite som det kändes på den gamla goda tiden.

Då, när vi alltid gick till final…storcheferna från Fyran reste ned och bjöd på flådiga middagar (under en klassisk sådan Janne Scherman/Torbjörn Larsson-sittning i Paris tog jag in svåra ostron till förrätt och – dessert)…och då, när vi aldrig fick uppleva att landslaget åkte hem innan vi hade gjort det.

Nu är vi där igen och därför kunde jag och Huligan-Mange passa på att knyta nävarna i någon sorts glädjegest; för svensk del lever handbolls-VM hela vägen fram över finaldagen (minst match om 3:e pris).

Glad är jag också över överväldigande positiv respons på min Getingen-krönika om näthat, det känns bra att den frågan engagerar så många.

När kommer responsen från diverse chefredaktörer? Hur länge ska de skylla ifrån sig och ställa sig bakom publicering av vilken skit som helst?

Och glad är jag över att många hittat våra crazy VM-sändningar på nätet (i nyhetskanalen.se, när vi sänder reklam i TV4) under ledning av Tomas “Skavlan” Axnér…det är rätt mycket humor där från och till, dessutom tid över för väldigt mycket mer initierat handbollsnörderi.

Men som Redaktör Pol Pot sa…”snart är nätsändningarna så populära att det kommer ligga reklam i dom…”

Och gladast är jag förstås över att detta sköna gäng idrottspersonligheter (och helt vanliga trevliga människor) får den framgång som jag känner att de är värda.

Mot Jönköping tidigt.

Jag och Huligan-Mange gör en fotbolls-VM och skickas ut på vägarna.

Vi får fortsätta skratta en annan dag.