Mitt liv som tågluffare (blev kort)

Och nu vet jag ju vad som väntar.

Den dagen jag kommer fram,  vill säga.

För just nu sitter jag här:

Likt en tågluffare på ett iskallt golv i ett hörn på flygplatsen i Wien.

För när vi väl fått veta att vår anslutningsflight var minst två och en halvtimme sen på grund av snökaos in Schweden så stängde det mesta igen här i Wien och eftersom jag behövde ström fick det bli vad det blev; två hål i väggen längs ett golv.

Inte direkt Wien, kvinnor och sång.

***

Landslagsåret 2011 är uppbyggt så att Erik Hamrén ska ta ut en startelva om en och en halv månad mot ett motstånd som heter Moldavien på hemmaplan och sen ska han vänta i drygt två månader innan han ska presentera nästa lag (Moldavien borta och Finland hemma i juni).

Jag förstår engagemanget, men vi kanske ändå ska vänta ett tag innan vi måste förklara exakt vem som ska spela var.

Mot Moldavien på hemmaplan kan vi komma dragandes med en trebackslinje om det skulle vara så.

Så här; det hinner hända väldigt mycket innan vi är i riktigt skarpt läge.

***

Bland mycket som är häftigt med Elmanders drömmål är ju i vilken fart allting går…nedbröstningen av Zlatan på svår boll och det blixtrande stenhårda direktskottet med fel fot rätt upp i krysset.

***

…det finns skönare ställen att sitta på än iskalla marmorgolv på flygplats i Wien, så mycket kan jag konstatera efter tio minuter.

***

Alla vet vi vad Rasmus Elm har visat förut, men vi som såg honom i tisdags såg inte direkt en kille som snart kan springa omkring blanda tyska järnmän på Bayern Münchens mittfält.

Men det är uppenbart att intresset från tyskarna är genuint och det är ju rätt häftigt.

***

Jag läser att Gazellen säger att han är en “vanlig privatperson” och undrar mest vad en “ovanlig privatperson” är?

***

På denna hemresa….som alltså inte är hemma ännu på långa vägar…sitter vi alla i turistklass; Lagrell (såklart), men även Hamrén och spelare som Johan Dahlin, Pierre Bengtsson och Jimmy Durmaz.

Landslagsspelarna har dealat till sig business på alla resor, men jag tror inte att Dahlin, Bengtsson och Durmaz har nått den statusen att de kan gå in och slå näven i bordet i just den här frågan.

***

Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad Cyprus Cup var för något och varför?

Har varit på inomhusturneringar med division 6-lag som dragit till sig större intresse från omgivningen…INGEN, absolut INGEN, verkade bry sig för fem öre på Cypern.

***

Nu vill de ha oss till gaten igen och det behöver inte betyda någonting egentligen.

Men gärna för mig.

Mitt liv som tågluffare fungerar inte, jag måste stå upp och skriva dessa sista rader.

Nu förstår jag hur Stefan Selakovic kände under sin tid på bänken i landslaget…utgår från att det är baksidan av det här jobbet ibland.