Innan Pär Ola Jonasson bara blev en Jonas och ett känt namn över halva fucking världen så låg han i ett badkar kl 04 på morgnarna och planerade för någon Leeds-match i dåvarande Tipslördag.
Jag var flygande reporter i England på den tiden och det var…som det brukar heta när vi i den här branschen blir lite för nostalgiska; tider.
Därför har vi en hel del att prata om när vi ses eller hörs och inte bara om hans fantastiska debutroman “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann…” som nu sålt i ofattbara 700.000 exemplar i Sverige och är översatt till 21 språk, skeppad till 23 länder.
Vårt möte på ett hotell i stan idag blev som mötena kunde bli på den tiden vi skulle värpa fram något nytt till gamla Tipslördag…det blev…ehhh…intressant.
I ett smärre kaos av barnpassning av livlig son, räkmackor, diskussioner om Howard Wilkinson, bokmanus, stora stark, glass, tyskar, Bolibompa på två olika laptops, texter, Godfather och mejlförfattande på engelska till fransk förläggare (tror jag)…vi talar då allt på en enda gång…så styrde jag hemåt med ett leende på läpparna.
Pär Ola Jonasson är inte bara en bestseller-författare, han är även samma gamla hederliga Tipslördag-Pär Ola som kunde ringa kl 06:30 en onsdagmorgon och ivrigt berätta om någon galen inspelning som han hade funderat över att vi kunde göra i Wolverhampton imorgon.
Det finns få Pär Ola Jonasson och egentligen ingen alls; för nu heter han Jonas Jonasson över hela världen.
***
Europa League med SUPER-LIVE piggar alltid upp.
***
Långe Lundh skriver klokt (återigen) om Malmös FF:s ekonomiska magplask.
Humor att det finns folk som undrar varför han “skriver negativt” om Malmö FF…just i det här sammanhanget har jag väldigt svårt att se att man skulle kunna vända det till något som är positivt.
***
Tänk att Young Boys kunde gå på den gamla hörnfinten som man körde i pojklaget.
På den tiden mest för att ingen hade kraft att nå in med hörnorna.
***
Att ironisera i ett blogginlägg över något som en SvT-chef har sagt är lite som att ifrågasätta vad Ingvar Kamprad pysslar med; trampa på minerad svensk mark.
***
Jag förstår fortfarande inte det här med att Joe Jordan skulle ha sagt något opassande.
Som om det skulle komma som en överraskning, att det skulle vara något sensationellt och helt nytt att spelare och ledare i samband med en fotbollsmatch säger korkade saker i det som brukar heta “stridens hetta”.
Tror folk verkligen det?
Det räcker väl att du går ned på en division 5-match så får du höra både det ena och andra på planen.
Det är ingen ursäkt för någonting. Men vardagsmat.
Folk på en fotbollsplan kallar varandra saker och om nu Jordan sa nåt idiotiskt med sjuttioelva fuckfuckfuck (vilket jag inte betvivlar, det är beklagligt nog det vanligaste ordet på en engelsk fotbollsplan what-so-ever) när han av någon anledning stod där han stod i samband med första “attacken” så är det inte normalt att Gattuso ska ta strypgrepp på mannen.
I sådana fall skulle Gattuso få springa och strypa spelare och ledare stup i kvarten under en match.
Och vem tror att just Gattuso är den som INTE vräker ur sig både det ena och andra under matcherna?
Det var inte VAD som sades eller inte sades som är upprörande, det är lagkaptenens beteende som är det.
***
Vad är det med folk?
Först lägger någon stollejocke upp sin facebooksida med profilbild på mig och nazisymboler.
Sen sprids mitt mobilnummer på sajter med uppmaning om att ringa och smsa.
Det förstnämnda hoppas jag facebook-organisationen löser men efter en kväll och natt med hundratals meningslösa idiotiska påringningar och sms har jag idag fått ägna halva dagen med att byta till hemligt nummer med allt vad det innebär.
Jag har kört med rätt öppna kort för att slippa leva som en skygg grottmänniska, nummer som har funnits att tillgå på 118118 eller hitta.se…för att inte tala om mejladress som är öppen för vem som helst om jag nu vill bli nådd, om någon haft en fråga eller tre.
Nu blir det istället Jihdestyle Light för mig.
Ett nummer så hemligt att jag måste förklara för skolor, barn, godaste vänner, fotbollsklubbens lagkamrater och allt annat att de måste förvara numret med sitt “liv”.
Det känns bara så förbannat trist.
***
Ola Toivonen!
Älskade det där lobbskottet som till slut gav ett reduceringsmål.
***
Vi talade lite samma språk, jag och Pär Ola.
Men så kan det bli, oss författare emellan.
(Ja, du minns väl “Martin Dahlin. Boken”? Förvisso en coffetable med bara fantastiska Peter Widdddding-bilder, men jag skrev trots allt bildtexterna).