Man kan ju komma dragandes med joggingrundor runt Pildammarna, cykelturer i lite för tajta Eddy Merckx-kläder över lite för stora gubbmagar, gym, löpband, PT-pass och eller stavgång…ingen motionsform tilltalar mig så mycket som att bara lira fotboll.
Igår fick jag hänga som en blöt trasa efter lite för unga, lite för snabba och väldigt trevliga killar i division 5-laget Limhamns FF på en gräsplan bakom Percys bygge…områden som på “min tid” i Malmö bara var stora snåriga fält.
Förvisso är man slut som artist, men det är lika roligt för det.
Det slår mig också hur skön fotbollen kan vara som någon sorts samlingsplats utan barriärer…här kom jag som en helt utomstående till en träning, hej och hå “välkommen hit”, på med en väst och rätt in i en kvadrat med två tillslag.
I vilken annan värld blir du en i gänget så enkelt, så snabbt?
***
Det var kanske nödvändigt för Malmö FF att göra en stor transfer inför Europa League och när det utländska intresset för Mathias Ranegie var svsalare än väntat så förstår jag att Norling och Co högg på den allsvenske skytteligaettan.
Ett tag tänkte jag att John Chibuike hade varit ett bra namn när Wilton Figueiredo verkar vackla i sina tankar kring framtiden.
Men sett till hur MFF:s forwards levererat – Daniel Larsson har gjort fyra mål i allsvenskan – så är det förstås naturligt med Ranegie.
Alltså, den spelare som har gjort flest allsvenska mål för MFF i år har gjort fyra mål. Fyra!
***
Erik Hamrén kom ned en stund till några få kvarvarande i Packet som satt i mediarummet under den hemliga träningen och delgav nyheten om att Johan Wiland inte kan fortsätta och att Pär Hansson kommer in.
Samt att han ännu inte bestämt sig för en startelva.
Det handlar förstås om en vänsterback och en kantplats.
Jag tror att Granen blir mittback sidan om Maestro och jag är övertygad om att han spelar Kim/Anders.
Får jag gissa kör han Wendt som vänsterback…och får jag fortsätta gissa så känner jag att Elmander tar kantplatsen när Toivonen är tillbaka.
Men det finns ju två kanter och då är det svårt att välja mellan Bajrami (bara till vänster), Seb Larsson och en pånyttfödd Chippen.
***
En förmiddag med landslagskaptenen och en eftermiddag med division 5-lirare, det här jobbet ger en tvära kast.
Här är den exklusiva pratstund som jag (sändande TV-bolag får en sådan) fick med Zlatan igår:
![Landslaget:%20Zlatan%20i%20exklusiv%20och%20%C3%B6ppenhj%C3%A4rtig%20intervju%20-%20om%20Arsenal,%20strejken,%20el%20clasico%20och%20mycket%20annat]()
‘***
När landslaget inte har ett Stureplan att gå till så får Lilla Torg duga.
Jag och Långe Lundh fann två landslagsstjärnor…som bägge fastnat i proffsfotbollslivet D’Squared-träsk…traska in på känt kaffehak.
Gissa vem?
***
Kim Källström är alltid intressant att lyssna till.
Han såg ett landslag av idag som påminde mycket om det han upplevt under tiden fram till 2004.
Nya, unga, stjärnor. Äldre stabila pjäser. Och en hungrig förbundskapten.
***
Rikard Norling kom förbi pressläktaren idag och bytte några fraser.
Han såg ut att trivas med tillvaron, självklart mycket nöjd med att Ranegie-affären gått i hamn.
Klädd i den där svarta överrocken som vanligt och med…vilket kändes lite udda…badtofflor till det.
***
Intressant att det mittfält jag fick dela i Limhamns FF med en kille i svårt mustigt Mellbergskägg visade sig vara mannen som uppfann Bambuser (programmet jag gör Bloggen Live med via mobilen), han berättade det under ett anfall när vi avslutade med klassikern “gamla” mot “unga” och jag kände mig gammal även i mitt lag.
Det var lite ett lag i min smak, i grönt klubmärke som min moderklubb Olympic.
Och när vi var klara fick jag skjuts till hotellet av en yttermittfältare i en enklare Porsche Carrera.
Det var ju ett Limhamnslag, trots allt.