Men nu sitter jag där: med hus!
Till slut vinnare i en budgivning och det var först när samtalet kom från mäklaren och när handpenningen svischade iväg som ett sprött höstlöv i vinden, det var förstod då jag förstod att det var som det var.
Det var också då jag förskräckt undrade vad fan jag gjort.
Jag har aldrig bott i hus.
När jag var liten fanns det inte en möjlighet till det, inte ens i närheten och sen dess har jag varit en lägenhetsmänniska.
Hus är hus och jag hör skräckshistorier från kollegor och vänner om allt som man ibland tvingas göra, allt som man måste kunna, allt som man ska förstå och jag som på sin höjd kan byta en glödlampa.
Nu kommer hela husägandet inledas med att kök ska bytas ut; kök ska planeras, kök ska hittas, kök ska köpas, kök ska monteras.
För någon som har bytt i lägenhet i hela sitt liv…där köket finns och om köket ska bytas så byts det av någon annan som har bestämt att det ska bytas ut och har införskaffat köket för byte, ser till så att det blir monterat…så är eget köpkök komplicerat.
Om jag tyckte bilköp var jobbigt, köpa kök är en helt annan division.
Jag står där i butik efter butik och förstår ingenting.
Hur väljer man, vad väljer man, hur ritar man (för man ska RITA köket, viktigt), vilka mått ska gälla, vilka vitvaror ska vi ha, bänkskiva någon, vilken färg, vilken stil, vem monterar och vad kostar det?
Dom heter Marbodal, Kvik, Tibro, Kvänum, Ikea, Puustelli och en massa annat…och jag kan ju trots allt namn på bilar, men det här är som att lära sig ett helt nytt språk.
Jag förstår att man ska ha en spis, eng ugn, ett kylskåp och känner att jag har någorlunda koll där. Men resten? Det är inte så förbannat ofta jag går omkring och tänker köksluckor direkt.
Annat nu har jag förstått, som husägare.
***
Jag håller med Hamrén, om Zlatan tycker att det blivit lite för mycket media kring marknadsföringen boken så får han någonstans skylla sig själv.
Det är lite som ett av mina favoritcitat från Hans Chrunak när någon i simlandslaget gnällde på att det var för mycket snack med sportjournalister och Chrunak sa:
“Simma långsammare då, så slipper du journalisterna”
Om Sveriges mest kända och omtalade människa släpper en sådan här bok, då får man nog räkna med en hel del skriverier och frågor om densamma.
***
Ungern borta, San Marino borta, Finland borta, Holland hemma och nu Danmark borta. Minns ni hur Sverige sett ut i de landskamperna?
Ingen kan någonsin ta ifrån Sverige vad de gjorde mot holländarna och det är alltid resultatet som räknas.
Men vi vinner kanske två av tio matcher mot bra motstånd genom att bara skänka bort initiativet. Vi vinner sannolikt inte en enda om vi försöka spela som Holland mot Holland (lex Amsterdam).
Men vare sig Ungern, Finland eller Danmark är Holland.
Och, ja, jag tycker att Erik Hamréns Sverige inte längre har ett “eget” spel. Det oroar. Vi kommer inte överleva ett EM-slutspel som ett ultradefensivt kontringslag, den grektiden är förbi och det har motståndarna lärt sig att hantera. Vi måste hitta tillbaka till ett spel där vi är med och för matcher, där vi får vila med bollen. Vi måste ha både och. Det har inte sett ut så på ganska länge.
Och EM har börjat här och nu, som det talkats om, så är det oroväckande.
***
Vi gratulerar Mästaren till ett flickebarn!
***
Zlatan Ibrahimovic är, som vi alla vet, antingen svart eller vitt; för eller emot.
Rätt ofta känns det som en generationsfråga.
På bättre tillställning i helgen blossade självklart diskussionen upp och sällskapets män i åldrar runt min och lite högre är fullständigt övertygade om att Zlatan inte borde platsa i landslaget, at Zlatan absolut inte skulle få Guldbollen.
Äldre man kom fram till mig dagen efter Hollandsmatchen och sa: vilken jäkla tur att Zlatan blev avstängd, så att vi kunde vinna.
Det har inte med saken att göra, men den generationen uttalar dessutom Zlatan lite mer utdraget, lite som ordet “gatan” och det blir lite sla-tan.
Den yngre generationen har oftast en uppfattning som är helt motsatt.
Själv försöker jag stå någonstans i mitten, men det får man helst inte. Det är som att inte hålla på fotbollslag. Du MÅSTE hålla på ett lag och du MÅSTE tycka antingen bu eller bä om Ibrahimovic.
Jag tycker så här: vi borde kunna hitta en modell där vi får ut det yttersta av en av italienska ligans allra bästa spelare.
Vi har inte sett det på senare tid i landslaget och det blir till slut ett problem eftersom kraven på lagets kapten är enorma.
Det är, som jag ser det, upp till förbundskaptenen, de övriga spelarna och självklart till Zlatan Ibrahimovic att lösa det problemet.
***
Helveteselden är nu släckt, bältrosen har vissnat.
Trots domedagsprofetierna: jag överlevde.
***
På ett flygplan mot London nu, jag och foto-David.
Även om England körde hårt mot Spanien igår, så blir det förstås en träningslandskamp som är lite mer än vanlig.
Inte bara för att Roxette har konsert i Wembley Arena (sidan om Wembley Stadium) samma kväll.
Så mycket ha Sverige inte spelat under en och samma Londonkväll.
***
Bygglovs-Matte har utsetts till byggherre i huset och får ta sig an den vind som ska inredas.
En frisör som heter Hannah har lovat att chefa över köksbygge.
Målare målar.
Snickare snickrar.
Min roll är oklar, men kommer nog mest att handla om att skildra vad andra gör.
Det blir bäst så.