Först den 16:e december kommer boken och jag ser verkligen fram emot att få detta egna lilla enkla projekt i handen, som den baby det är.
Så här: efter 30 år i branschen och sex års intensivt bloggande så har jag samlat Best of Blogg och en del tankar/erfarenheter från ett relativt långt yrkesliv i en speciell bransch.
Det är inte konstigare än så.
Men det kan finnas en poäng att påpeka just det eftersom delar av den hatiska generationen inte kan låta bli att spy galla över en produkt de ännu inte sett.
Det är förstås föga förvånande även om jag har svårt att förstå varför man vräker ur sig att det är “en bok jag inte vill läsa”…nähä, bra, då vet vi det. Finns det något tvång?
Det är en bok främst för alla de trogna bloggläsare som hängt med här i alla år. Förhoppningvis kan den vara något för någon som inte hittat hit.
Men vi kan ju alltid låta boken komma ut först.
Getingen förhandspublicerar ett litet utdrag ur bokens 400 sidor idag (se klippet ovan) och allt som finnes mellan pärmarna är inte av rubrikkaraktär, jag vill gärna betona det.
Oavsett vilket så har mottagndet INFÖR detta lilla bokprojekt varit bra mycket större än jag förväntat mig och de flesta som hört av sig är väldigt glada och positiva…hoppas de är av samma uppfattning efter att ha läst “Svår, svårare, Ekwall”.
Vill du beställa och vara säker på att få ett ex före jul så gör du det genom att klicka på den här länken. 129 kr kostar boken.
***
Peter Ijeh, minsann.
Ja, varför inte.
Gais har – liksom Mjällby – haft förmågan att skaka liv i gammalt och lite skadat gods.
Så länge Gais bara har bollen i motståndarnas straffområde så kan det nog bli bra.
***
Inte för att jag har särskilt bra koll på Käppakriget nuförtiden, men hur de lyckas klanta till det i Malmös hockeylag trots alla tänkbara resurser är ju en gåta.
Leksands missade elitseriejakt kan jag någonstans förstå, trots att de har kulturen; det är en liten by i en skog.
***
I Bladets serie “en krystad rasar-text om TV4 om dagen” nådde vi igår den skidskytteintresserade familjen Englund i Motala.
Där rasade man i stugan hela vägen till den stockholmska kvällstidningen för att man under en webb-sändning hört reporter Junior Anderberg säga ordet “nakenstafett” i samband med en repetition som gått ut i etern.
“Det är inte familjevänligt längre”, säger Johanna Engström.
Och dundrar sen till med:
“Där gick de över gränsen!”
Jag har nu ingen aning om hur den skidskytteintresserade familjen Engström i Motala ska tackla detta och hur deras barn ska behandla det trauma de fått utstå.
Men om familjen är så känslig för ordet “naken” så vet jag inte hur lämpligt det är att titta på en sport där de skjuter med laddade vapen.
Och, slutligen: hur känner man som reporter för att göra det här knäcket? Snälla, säg att man sitter och skrattar hela vägen till manusstopp.
***
Ju mer media påpekar att Guidetti ska få en chans i landslagstruppen, ju större risk är det han blir en “mediagunstling” och det behöver inte nödvändigt vara positivt alla gånger. Snarare tvärtom.
Guidettis enda möjlighet är, trots allt, att fortsätta vara tillräckligt framgånsrik i match efter match.
Sett till “truppkonkurrenter” som Gerndt, Berg och (en skadad) Hysén så bör han ligga bra till.
Men truppen tas ut i maj, det hinner hända en del innan vi är där.
***
…och nej boksläppet är inte att “göra en Zlatan”, vilket många försökt påvisa – så snabbt och enkelt gör du inte en bok på 400 sidor.
Det här är överhuvudtaget inte en konkurrent någonstans.
Eftersom 2011 var året för mitt 30:e i yrket så var planerna att den skulle komma nu. 31 år hade känts mindre “speciellt”.
Sen bör ju kidsen möjligen lära sig att Zlatan inte är den enda människan i världen som har släppt en bok och att det är David Lagercrantz som har gjort hantverket (och gjort det väldigt bra).
***
Nakenstafett!
Ni hör ju själva, skakande.
***
Olssons krönika om “så-trött-generationen” var på alla sätt väldigt mycket mitt-i-prick.
***
Ikväll: Cirkus. Hjältegala.
Där talar vi om människor som alla är värda att skriva böcker om.