m
![]()
m
![]()
Dom säger att det finns en handbollstradition i Nis, eller att det åtminstone har funnits en sådan när Serbien var Jugoslavien, och det är när jag tar promenerar ner från den höjd vi bor på som jag i en sluttning hittar en gammal utomhusplan för handboll.
Den har en läktare och allt.
Men rätt mycket har sett sina bästa dagar i Nis och det gäller även den här lilla “handbollsarenan”.
Det ligger ett övergivet hus i anslutning. Utblåst på insidan, men jag ser att någon stackare försökt värma sig därinne; resterna av små eldstäder, utbränt skräp och några tappra förkolnade pinnar,
Utsidan är svårt sönderklottrad och mina språkliga kunskaper är för dåliga för att tyda vad budskapen vill säga, men jag känner förstås igen ett hakkors och känslan är att det mesta är uttryck för någon form av besvikelse eller ren ilska.
Det är skräp överallt bakom den lilla läktaren och stora sprickor i det stenhårda asfaltsunderlaget, men målställningarna står kvar, de har ingen gett sig på…så att det fortfarande går att lira, trots allt.
![]()
Gatan ned från vår gräddhylla in mot stan är kantad av små butiker som säljer krimskrams men här finns även ett par växlingskontor som gärna skriker efter euro samt en och annan spelhall. De murrigt grå betongfasaderna…några av dom står hjälpligt med hjälp av påbyggnader och de allra flesta har aldrig blivit färdigbyggda…har man på sina håll kryddat med lite färg. Som det här rosa huset, de sålde disk- och tvättmedel därinne.
![]()
ä
Nis är en gammal stad. Sliten. Inte mycket har hänt på många, många år. Och när något slits ut, när något går sönder, när saker och ting raseras – då får det vara kvar som det är.
![]()
x
Hundar överallt. De flesta magra, herrelösa. Andra – de inne i stan – är av så kallad kamphundsras och går fast i ägarnas strypkoppel och med munkorg. Den här liraren såg däremot snäll där han vaktade sin innergård, undrade nog mest vad jag pysslade med.
![]()
l
Bilflottan i Nis är vad den är. Under min promenad såg jag folk med näsan ned i motorhuven vid i stort sett varenda korsning.
![]()
Jag gillar de små kioskerna som kantar trottoarerna. Fönstret söndersmetat med godispåsar, tidningar, småflaskor med olika lokala spritsorter (som lär riva i halsen) och framförallt cigaretter. Du måste luta dig ganska rejält för att nå ned med skallen till den lilla, lilla luckan och när den öppnas sitter det en vänlig själ där bakom och ser till vad du kan få: det mesta. Jag köpte tio clementiner, tre snickers och en flaska vatten för 200 pengar=20 kronor. Jag var lite sugen på en serbisk penninglott också, men det sprack på språket.
![]()
Jag slogs också av att nästan alla husfasader och alla telefonstolpar hade små lappar som kungjorde dödsrunor med namn och bild. En tradition, har jag förstått, Men det kändes lite dystert.