![]()
Vårt lilla hotell på gräddhyllan i Nis heter Hotel Aleksandar och de kan sin gästvård: restaurangen håller öppet så länge det finns gäster som är hungriga.
Ingen som slänger ut dig och kommer med dammsugare för att det ska möbleras om till frukost.
Därför blev klockan helt plötsligt en bit över midnatt när vi käkat klart efter kvällsmatcherna och plötsligt knastrade det till i TV-rutan vid vårt bord: OS-handboll i svartvitt från München 1972 med Loket Olsson som domare.
Och med hjälp av förre tyske förbundskaptenen – han med den svåraste av mustascher, Heiner Brandt – kunde Claes Hellgren givetvis plocka namnet på varenda spelare som flimrade förbi.
Inte bara i Jugoslaviens vinnande lag, även hos finalmotståndarna Tjeckien.
Hellgren visste dessutom vilket liniment som juggarnas målvakt Aslanagic använt.
Och givetvis att hans dotter, Maida, idag är vänsternia i danska Kolding.
“Vad hette straffskytten i Tjeckien”, frågade Heiner Brandt.
“Vet inte”, svarade Hellgren. “Men han sköt helst vänster nere”.
***
Det var inte lätt, men till slut lyckades jag få in Sverige-Bahrain.
Alt var inte som vanligt, förutom att matchen spelades inför tomma läktare…det var så tyst och öde att du hörde fotografernas kameraklickande genom TV-rutans mikrofoner.
Men TV-produktionen var högklassig i jämförelse med det vi sett från Oman, Syrien och allt vad det har varit.
Jag tyckte dessutom att det var ett svenskt januarilandslag som kändes rätt spännande, redan från början: Demir, Backman/Jansson, Hiljemark och Hult med rutinerade krafter som Johansson, Svensson, Ishi och Hysén.
Sen är det klart att motståndet är var det är men så hard et ju varit på ganska många januariturnéer i Kentaros regi. Vi glömmer aldrig Jordanien i Abu Dhabi, framförallt inte Matias Concha som fick spela på fel position och blev tillrättavisad av Lasse Lagerbäck och Gazellen matchen igenom.
***
Philip Morris är den enda stora industrin som finns kvar i Nis och i Balkan är tobaksindustrin ett säkert kort att spela.
Men i övrigt har det varit några tunga år, industrier har slagits igen och arbetslösheten är stor.
Befolkningen gör vad de kan för att få vardagen att gå ihop, de går stolta med raka ryggar och utstrålar både värme och vänlighet. Engelskan är bristfällig men alla jag pratar med vill gärna hjälpa, förklara och berättar att det är dystra tider men jag hör inget gnäll. Bara en fast övertygelse om att ta sig vidare.
Jag kan inte låta bli att beundra den inställningen till vardagen, själv brukar jag gnälla när det inte slår om till rött tillräckligt snabbt i en korsning.
***
Oscar Hiljemark, med de där Roger Ljung-rosorna på kinderna, visste vi var ett framtidsnamn.
Nu visade han dessutom att han inte bangar för att ta för sig, inställningen han visade i sin första A-landskamp påminde en hel del om när man såg Oscar Carléns fighting face för första gången i handbollens landslag.
Han kan förstås gå långt och jag får en känsla av att ingenting kommer att stoppa honom.
***
Nordin Gerzic till IFK Göteborg som det ryktades om och Håkan Mild bygger nytt.
Det sätter förstås ännu högre press på nye tränaren Micke Stahre, med nytt och dyrt kommer det inte finnas särskilt stort tålamod hos fansen om det inte går hundraprocentigt i början.
***
Bojan till Ipswich…vad säger DK om det?
***
Det är nya tider när fruarna är först ut med övergångsnyheterna i fotbollens värld.
Wernbloom drar till Moskva och det rasslar till i börsen, vilket jag unnar honom. Dessutom hamnar han ju i ett ganska bra lag, vi får inte glömma det: han ska inte spela för nåt ängagäng direkt.
***
Twitter kan vara som bäst när man engagerar folk i olika fotbollsteman.
Som den om vilka spelare som alltid varit sådär rosiga om kinderna som Hiljemark.
Rödhåriga var uteslutna, enligt dopingprincipen.
Några givna: Markus Rosenberg, Alexander Gerndt, Roger Ljung, Peter Larsson (den äldre), Lasse Nilsson och ytterligare några kändes solklara med Jörgen Lennartsson som tränare.
***
Två bilder från Tamy Gym, det som är en tvåa med kokvrå, tre trappor upp…
![]()
…här är det trång bland maskinerna i vardagsrummet! Kung Hellgren i sin svåra Adidas-overall från tiden som USA:s förbundskapten dominerade.
![]()
Jag gillar dessutom den här skylten på dörren, så att man VET att det inte är tillåtet att röka inne på gymmet…
***
Vi kunde aldrig riktigt skönja Loket på bilderna från OS-finalen 1972, men vi vet ju att han dömde den finalen.
Heiner Brandt hade ingen direkt koll på Loket, dock – men vi sa att han hade varit stolt över mustaschen.