Om vi hade haft en politisk situation där vi för 14 år sen haft ett långt smutsigt krig mot Danmark och sen mötte dom i en handbollslandskamp som en semifinal i ett mästerskap.
Kanske hade vi känt likadant, kanske hade vi förstått.
Nu är det svårt att göra det, nu är det så svårt att ta sig an de känslor som svallade i luften när Serbien mötte Kroatien inför 20.000 i Belgrad Arena.
Därför kommer jag inte ens försöka göra det, bara konstatera att det var ett sanslöst tryck in hallen och det var ett tryck som vibrerade av svallande känslor där det viktigaste för publiken inte var att vinna matchen, utan att besegra Kroatien.
Den serbiska kravallpolisen…kallad Ninja Turtles för sina gröna kläder med nästintill heltäckande sköld…såg till att hålla ordning runt ett 100-tal kroatiska fans.
Och jag tyckte det var stort att se serbiska och kroatiska spelare ta sitt ansvar, att visa omvärlden att det här var sport…en handbollsmatch med fair play, även när det hettade till och kokade av adrenalin nere på planen.
Inget uppviglande, ingen hets, inga fula tag.
Det var…vid sidan av själva handbollen…stor känsla för idrott och vad den ska stå för, det kändes varmt i mitt idrottshjärta.
Möjligt att en och annan spelare i Barcelona och Real Madrid borde ta lärdom, kanske de något de borde studera. Det börjar på fair och slutar på play, oavsett vilken politisk kraft eller känslokaraktär det vilar över en match.
Det var stort att se den demonstrationen av spelarna i Serbien och Kroatien, det var stort att se hur idrotten besegrade politiken och hatet.
***
Pontus Farnerud kan bli årets allsvenska klipp om AIK lyckas ro hem den affären.
***
Lite underligt att inga allsvenska lag ville hugga Michael Görlitz, Halmstads tyske snidare.
Nu hamnar han i stället i FSV Frankfurt, ett bottenlag i tyska tvåan.
Min känsla är att Görlitz hade kunnat göra mycket nytta i vilket allsvenskt topplag som helst.
***
Vad är det med balkanmän och manbag?
Jag får inte det att gå ihop.
***
Tänk att AZ valde att satsa på Mattias Johansson, Kalmar FF:s högerback, trots att han valt att åka på en resa när U21-laget skulle ladda för en match mot Malta.
OBS: ironi.
***
![]()
Det var bjudmiddag igår och Fyran hade flightat ned Arbogabonden…som kommit upp sig lite, sen han var med i den här bloggen senast…med kreditkort och allt.
Mästaren hade, som vanligt, styrt upp elegant och det var bokat långbord på Restaurang Cardak.
Men middagen blev en plåga eftersom middagen var som att sitta mitt i en konsert med folkmusik med fyra snubbar; en på ståbas, en med dragspel, en med liten pluttig gitarr samt en med stor gitarr och han med den stora gitarren var också killen med rösten som hade kunnat tjänstgöra som brandlarm varje måndag kl 15.
Ett dygn senare ringer det fortfarande i mina öron och hela kroppen småskakar i takten av den stirrmusik som drog iväg på högsta volym anförd av killen på dragspel och han med den lilla pluttiga gitarren, väldigt ofta flankerad av storgitarr i kombination av högoktavig röst.
Strax innan förrätten var det lite småtrevligt, pittoreskt sådär.
Direkt efter förrätten började det bli riktigt jobbigt när de efter en kvart var innne i ett oändligt potpurri.
Tredje gången, när vi väntade på varmrätten, var det direkt plågsamt.
Och när de stolpade in en fjärde gång…för att aaaaldrig sluta… såg jag människor i lokalen som var beredda att gå till attack och stoppa ned hela kvartetten i ståbasen.
Länk-Emil…som normalt är en lugn och sansad herre…satt med nyslipad kniv i handen och med iPhone som via program mätte upp ljudet till 89 decibel (han sms:ade, det gick inte att höra vad han sa).
Som att höra Sjarapova serva i ett enda sträck under 20 minuter. Fyra gånger.
Det hade kunnat ta knäcken på vem som helst och då har jag alltid tyckt att dragspel borde förbjudas, nu gäller det även män med små pluttiga gitarrer.
***
Min lördagskrönika i Getingen handlar om kommentatorer i TV.
***
Idag gratulerar vi Daniel da Silva till nyfödda sonen Louie!
***
Det kan nog vara ganska skönt för att Erik Hamrén att trycka in ganska svaga Island i landskampsprogrammet före EM eftersom motståndet som har varit och som väntar mest har inneburit svenskt förvarsspel: Danmark och England borta, snart Kroatien i Zagreb.
Laget kan behöva en landskamp där vi åtminstone får tid och möjlighet att etablera och köra lite mer anfallsinriktad fotboll – även om Ukraina (borta), England och Frankrike sannolikt innebär att vi inte kan vara bollförande.
***
Stor idrottsdag i övrigt för Serbien som även fick Djokovic till final samt tog sig till vattenpolo-final i EM efter seger över Italien.
Vattenpolo är ju vad det är och det kan tyckas vara lite plaska-i-poolen-sport med lustiga mössor – men här är det stort, väldigt stort.
Alla finalerna – tennisen i Australien, vattenpolon i Holland och handbollen här i Belgrad – går på söndag.
Jag vet inte vilken final som engagerar mest, jag tror att det är handbollen…den spelas trots allt på hemmaplan inför 20 000 åskådare…även om det mest laddade mötet redan har spelats.
Den matchen vann Serbien. Och – någonstans – även idrotten och vad vi gärna vill att den ska stå för.