Även om Långe Lundh febrade en aning när han anvisats fel mediaskjul och slutligen fått en sittplats på en stolpe (inte sidan om, inte bakom, inte framför, PÅ!) i korrekt mediaskjul så var det lugna gatan på en ganska öde arena där snälla tanter serverade kokta och väldigt långa korvar som badade i stora runda kar.
Det pumpades sanslös musik på högsta volym, juggetechno och några kroatiska eltonjohns som åtminstone jag…som gillar hissmusik…uppskattade.
De stora blå monsterläktarna, som placerats så långt från planen du kan komma, gapade tomma och de få tusen som var där packade ihop sig och var så tysta att vi lätt kunde höra Glenn Strömberg kommentatorsröst matchen i vårt skjul.
Vi fick en rätt bra dragen kroatisk ”journalist” sidan om oss, han blossade mer än gärna på sina cigg men såg ut att ha somnat redan i slutet av första halvlek.
Det var så lugnt och skönt och välkommet och när de kroatiska spelarna tog sig an planen gjorde de inte särskilt mycket för att störa någon, de heller.
Men skitsamma: det var en match mot ett EM-lag på bortaplan, det var ett svenskt landslag som SPELADE sig till en säker seger, det var en Zlatan Ibrahimovic som kan ha gjort en av sina allra bästa landskamper, det var tester som föll väl ut, det var en framtid som sågs (Guidetti) och det var väldigt glädjande att se.
Även på bättre bjudningar måste man ta för sig för att kunna åka hem och vara glad och nöjd, det blir sällan roligare än du gör det själv.
***
Det var stort att se och höra hur Zlatan Ibrahimovic hyllades av bortapubliken när han gick av.
Glöm inte att han annars alltid hånats av kroatisk fotbollspublik, nu visade de sin uppskattning för en stor spelare.
***
Ja, vi kan tycka att kroaterna var bleka.
Men om vi nu tycker att vi är dåliga när vi spelar uselt och förlorar mot Danmark och England, då måste vi kunna tycka att vi är bra om vi spelar bra och vinner mot Kroatien.
Normalt är det relativt jämnbördigt motstånd på bortaplan.
***
Ja, Zlatan ska förstås spela som nr 10 i Sveriges 4-2-3-1, som jag kan känna var rätt mycket 4-4-1-1 igår.
Men framförallt så tycker jag att Johan Elmander är nr 9 och ingenting annat.
Zlatan är en hel del annat, ibland.
Men jag tycker att Elmander bara är nr 9 och en enorm tillgång i just den positionen.
Att Ibrahimovic ”inte kan spela försvarsspel” är ren och skär rappakalja, killen har agerat i en forwardsroll i Serie A och spelat mängder av landskamper under Lasse Lagerbäck – han vet hur han ska ta en anfallares försvarslinje (ibland vill han inte, men det är en annan sak).
Det är ingen kille som vi hittat på en strand i Rio de Janeiro, utan någon som helst erfarenhet.
***
John Guidetti?
Tja, han fick inte så mycket att jobba med.
Lite snyggt bolltrillande ibland och ett vasst djupledslöp när chansen gavs (från Holmén).
Men i övrigt varken mer, varken mindre.
Men med den formen och det självförtroendet ska han förstås med till EM, som en perfekt joker.
***
Granen stötte aldrig riktigt på patrull ute på högerbacken och han har spelat så pass mycket därute förut att aldrig hade några problem att acklamatisera sig.
Lite värre då för Toivonen, vilket jag tror var väntat även för Hamrén.
Jag tror aldrig att Ola T har spelat på en kant förut och jag vet inte riktigt vad vi vill med honom där: ska han ta en Brolinroll, gå inåt och röja, som både mitfältare och anfallare.
Ska han vara traditionell kantlöpare i någon sorts ytterroll som den positionen oftatst innebär?
Eller både och?
Jag tror inte ens Ola visste det själv (även om det lutar åt det förstnämnda, såklart) och det kan det inte vara lätt.
Vi får inte glömma att Toivonen är i kalasform och går strålande i sitt PSV Eindhoven just nu.
Lite trist då att han plötsligt får konkurrera med Ibrahimovic om den plats han helst ska spela på.
***
Frågade du John själv så tyckte han att han gjort en alldeles strålande debut.
Jag kan vara älska den typen av självförtroende.
***
Understundom spelade Sverige ett väldigt fint kortpassningsspel, tryggt, snabbt och – vägvinnande.
***
På tal om form så var det ju väldigt uppenbart att många spelare…till skillnad från hur det var i matcherna mot Danmark och England…kom till den här matchen med bra flyt: Rasmus Elm, Samuel Holmén, Johan Elmander och Pontus Wernbloom för att nämna några.
Jag har varit inne på det tidigare, det är väldigt mycket god dagsform som spelar in i landslagssammanhang och det gäller att hitta det flytet i kroppen när vi kommit en bit in i juni.
Just därför behöver inte den här landskampen betyda någonting.
Men vi ser ju hellre Sverige vinna och spela bra, än tvärtom.
Och det här gav oss hopp och det kan betyda mycket mer än vi vill tro.
***
Jag vågade mig inte på korvarna…lite fegt, ni vet hur det kan vara: man vågar sig inte på sånt som är annorlunda och icke-svenskt.
Ibland är det nyttigt att ändå göra det.