Luften gick ur över en natt och Kiev bara dog: pang!
Det var en ljummen onsdagskväll och jag, Långe Lundh, Foto-Soffsn, Länk-Emil och Loverboy spatserade ut på Kievs gator i vår första riktigt lediga kväll sen vi kom hit.
Bort längs söndertraffikerade Shevchenko Boulevard, förbi den luggslitna uteserveringen på det gamla CCCP-hotellet “Express” där Glenn Hysén haft en given plats i gatubilden och dör Andreasson och Co huserade i gula (landslags)tröjor så sent som igår, vek in mot ambassadområdet, tog till höger och slog oss ned på en trött och halvtom uteservering.
Det var som om någon släppt en bomb i stan.
Det som under två veckor varit ett väldigt levande hav av glada svenskar var nu en bara en vardag i Ukraina.
Hela staden verkade slicka såren av två veckors fest, städa upp och fylla på med nya krafter inför Italien-England på lördag och finalen nästa helg.
Men det sjungande, gungande svenska hav som fått Kiev att leva upp från en rätt dyster tillvaro, det kommer förstås aldrig tillbaka och det är när man går ut och äter en helt vanlig onsdagkväll i juni som du inser hur tusentals svenskar försörjt en hel huvudstad.
***
Erik Hamrén hade sovit på saken och höll en presskonferens som var värdig ute på Platium Hotell.
Det kan möjligen bli lite för mycket Mumbo Jumbo för min smak om förlorare som lever som vinnare eller om det var tvärtom….men det kan man tycka som man själv vill om…men i grunden hade Hamrén rätt i att det inte fanns så mycket att skylla på än de misstag som landslaget gjort, ledare såväl som spelare.
När det väl gällde var Sverige inte tillräckligt bra i de avgörande momenten.
Och det var när det gällde som det gällde och inte när landslaget redan var utslaget.
Jag gillar att Sverige besegrade Frankrike och på det sättet Sverige gjorde det men när turneringen går vidare så sitter Laurent Blanc i Donetsk och smider planer för en kvartsfinal och Erik Hamrén någon helt annanstans och planerar för en midsommarmiddag.
***
Rätt mycket har tagit slut i Kiev och när Lundh skulle ta en öl till maten på det lokala restautanghak vi besökte så hälsade servitrisen att ölen var slut.
Det trodde jag inte var möjligt i Kiev.
***
Jag gillade också när Hamrén påpekade att vi alltid kan ha (och kommer ha) olika uppfattningar om hur fotboll ska spelas och därför kan tycka olika.
Annars är det ju ganska vanligt under mästerskap att ett landslag ligger isolerat i på sitt hotell och går och gnager och ältar och vänder och vrider och retar sig och bygger upp agg mot saker och ting som har skrivits eller sagts.
Det har varit likadant under alla mästerskap som Sverige deltagit i sen 2000-talet, alltid avslutats med en stor och blossande irritation. Oftast gentemot kvällisarna och deras aggressivare framhållning, men även mot andra eftersom en argsint mellanrubrik har växt lavinartat när den fått ligga och jäsa under dagar och veckor.
Nu tog Hamrén…som annars gjort sig kändei både Norge och Danmark som småkänslig för kritik…udden ur de hårda ord som berört kritiken av honom själv och spelarna, vilket jag tyckte var stort (och kanske lite överraskande).
Däremot var han och förbundet (via Informationschefen) inte särskilt nöjda med vilka nivåer som Getingen tagit rövbombandet till samt (framförallt) att man ertappat en fotograf från samma tidning som legat i vassen på en ö utanför hotellet dit han, enligt uppgift rott med en båt, för att smattra av paparazzibilder på spelare som syntes suddiga bakom en gardin.
Jag har också lite svårt att förstå vad den typen av “gangstrande” egentligen ger en fotbollsbevakning i en stor tidning 2012, är inte det att ta den moderna sportjournalistiken några år tillbaka i tiden?
Men vi kan förstås tycka annorlunda, även i det fallet.
***
Nu ser jag fram emot fotbollsmatcher väldigt snart igen.
***
Jag är lite inne på samma linje som så många andra: visst kan Portugal bli rätt farligt i detta mästerskap? Det känns som om de har förutsättningarna nu när Ronaldo verkar ha hittat formen. Och bakom honom finns en hel del väldigt bra, glöm inte det.
***
Mot Gdansk, onsdag förmiddag.
Känns mest som att resa till ett helt annat land med helt annat språk, helt annan valuta, helt annan tid. Inte som en resa inom ett och samma “EM-land”.
***
På väg in på Sixt kontor i Ukraina för att lämna vår hyrbil idag och fick den där underbara service-mind som Ukraina lite för ofta ger ett sken av: argsinthet, butterhet, misstänksamhet och gärna ett stänk av korruption light.
“Varför kommer ni hit med bilen”, frågade Sixr-mannen surt.
“För att vi ska lämna tillbaka en Sixt hyrbil och för att detta är ett Sixt-kontor”, svarade jag.
Han tycktes godta detta även om det innebar lite jobb men när vi inte hade med oss ett papper som “you have to have, otherwise you can not have the car because this paper belongs to the car”
“Kan jag lämna tillbaka pappret imorgon”, undrade jag.
“Impossible. Vi måste ha det. Ingenting går om vi inte får det. Pappret måste vi ha. Hellre det än bilen. Allt hör ihop”.
“Men om du behåller bilen här så skickar vi pappret till dig, det ligger på hotellet”
“Nej!”
“Hur vill du att vi ska göra”, undrade jag.
“Du får behålla bilen och lämna bilen och pappret – ihop. Pappret måste vi ha. Men du kan också lämna bilen och betala 200 euro istället för pappret”.
“Men pappret hörde ju ihop med bilen. Ska 200 euro höra ihop med den istället”, var min nästa fråga.
Jag fick inget svar eftersom jag förstås förstod att det enda de eurona skulle höra ihop med var killens bröstficka.
Bilen tog jag. Den lämnas onsdag. Med apper. Som hör ihop.
***
Det är inte varje dag man ser fram emot att få åka till Gdansk, det ska erkännas.