Jag gillade staden, pittoresk med fina små uteserveringar längs hamnkvarteren och en väldigt klädsam arkitektur (om man nu bryr sig om sånt).
Och ljuvlig mat.
Även om vi inte hann uppleva så särskilt mycket av det.
Kollegorna Darling och Lille-Anders…som bott in sig i Polen och sannerligen tagit del av det goda landet erbjöd…hade löst ett bord i en källare på sitt favorithak Cicos, där de gärna förordade en stor tallrik honungsindränkta och smått slafsiga revbenspjäll med en ocean av smalskuren gurka som marinerats i majonäs.
Efter två veckor i Ukraina var inte våra matsäckar redo för den bomben.
Å andra sidan fick vi chansen att motionera bort käket när vi efter Tyskland-Grekland insåg att transporten från arenan mitt ute i ingenstans bakom ett gäng nedslitna industrier fick du lösa så gott du kunde.
Till fots.
Jag och Långe Lundh tog sikte på ett spår (helt enligt Betongs melodi) och följde det i natten.
Till slut nådde vi en spårvagnsstation och satte oss i en vagn med förhoppning att den skulle ta oss – någonstans.
Med en taxiresa på det en stund senare kändes det skönt att krypa ned under täcket och veta att du ändå skulle få tre timmars sömn.
![]()
I en park lirade ett gäng lite fotboll…
![]()
…och en bit därifrån satt ett par lirare i Sweet-frisyrer och spelade annat
***
Jag är full av beundran över att Grekland tog sig vidare från sitt gruppspel och att de lyckades göra två mål på Tyskland när de anföll med max två spelare under hela turneringen.
Det är också en (fotbolls)konst.
Men ändå så kändes det hela tiden som att tyskarna gjorde lite som de ville, när de verkligen behövde göra det.
Ser du till vad Jogi Löw har att alternera med i sin trupp så finns det inget lag i turneringen som kan mäta sig med Tyskland.
Det handlar bara om att hitta rätt uppställning till rätt match.
Om det var rätt mot Grekland har jag ingen aning om, tyskarna hade vunnit ändå.
***
Någonting är förstås snett när folk ska behöva kuska runt i olika delar av Europa för att ta sig till mellan EM-matcherna.
Idag fick vi flyga Gdansk-Kiev via Köpenhamn, den kändes ju udda, och vi var inte ensamna om det.
Andra kollegor (och säkert också fans) satt på flighter till Ukraina via Tyskland, Österrike, Schweiz, Lettland och Tjeckien.
Att inte Uefa försökt ställa lite krav på arrangerande länder för att lösa smidigare kommunikationer mellan EM-städerna tyder bara på ren nonchalans…men det kanske inte Michel Platini tänker på när han glider runt mellan städerna i privatjet.
Än en gång: det enda som de här bägge länderna har gemensamt är en gräns.
Annars är det lite som att Norge och Bulgarien skulle arrangera ett mästerskap ihop.
***
![]()
Över 30.000 tyskar sägs ha varit på plats i Gdansk…
![]()
…och de flesta var – så att säga – väldigt tyska…
Miroslav Klose, vilket ess.
Och det är förstås rätt hygglig bredd när du kan ställa Podolski, Gomez och Müller åt sidan för att ersätta med just Klose, Schürrle och Reus.
Samtidigt som du fortsätter att nagla fast en spelare som Mario Götze på bänken.
***
Inte ens Fjäll på SvT flyger privatplan.
***
Hade det inte varit för två rätt tveksamma (eller, snarare, felaktiga) offsidevinkningar så hade tyskarna avgjort matchen efter fem minuter.
***
Vi bodde på ett fint och nyöppnat designhotell i Gdansk äldre kvarter.
Så nytt att det inte riktigt hann bli helt klart till EM.
Därför var jag den absolut första gästen som bodde på mitt rum, vilket nu innebär att jag genom åren har “invigt” tre hotellrum.
Hotell Skansen i Båstad.
The Aviator i Johannesburg.
Grand Cru Hotel i Gdansk.
***
Full fart tillbaka till Kiev nu där jag ser väldigt mycket fram emot att få jobba med England-Italien.
Inför turneringen har det talats om två stora landslag med trupper som hackats sönder.
I såväl som engelsk som italiensk media har respektive lag beskrivits som det “sämsta mästerskapslag” vi någonsin skickat.
Någonstans tror jag att de här bägge nationernas spelare känner en oerhörd lättnad över att ha tagit sig förbi gruppspelet med hedern i behåll och att de nu kan lätta lite på gasen.
Mycket intressant att se hur det slutar.
***
![]()
Köra upp ett finger i öran…en fin gammal Lundh:sk midsommartradition…
Hur vi firade midsommar?
Ska inte klaga.
Högt uppe på en fotbollsläktare i en paus med vars en flottig polsk wurst i vitt bröd med senap, ketchup och inlagd gurka som jag köpt i en arenakiosk för 12 zloty.
Flaska vatten till det.
***
Jag slipper krypa in i min cell när vi kommer tillbaka till Kiev, vi har muckat från lågprishotellet.
Nu checkar vi in där kollegor från Bladet, Svenskan och TT har bott.
På spionhotellet!
***
Vi fick en DN, som är en stockholmsk lokaltidning om ni undrar, i handen på SAS-planet från Gdansk.
Intressant läsning i den, där Carlos Banda för tidningens räkning tittat närmare på hur alla målen under gruppspelet har kommit till.
Totalt 60 mål, varav 55 gjorda innanför straffområdet. 38 st på ett tillslag, 17 st efter två, 4 st efter tre.
Inga konstigheter.
Men däremot slogs jag av att 28 av målen tillkommit efter etablerat anfall med flera passningar, nästan hälften av alla målen.
Jämnt skägg på 16 st efter omställning och 15 st efter fasta. Bara ett enda mål på frispark (Pirlos).
Vad säger det?
Jo, att Drillos tes känns (tack och lov) förlegad – han som alltid hävdat att det max ska vara två passningar till straffområdet för att bli så effektiv som möjligt….det vill säga sparka bolljäveln så högt och långt som möjligt så fort du kan.
Carlos Banda har också noterat att 32 av målen kommer efter inlägg och inspel, men hela 30 procent (18 st) efter instick som bygger på etablerat spel.
Ändå får vi fortfarande höra från rätt många svenska tränare att de flesta målen kommer efter “snabba omställningar”, det som i folkmun heter “kontring”.
Det här talar ju för det som Sverige och Erik Hamrén gärna vill etablera i form av ett “eget” passningsspel och att bibehålla bollen inom laget under längre perioder och bygga något av det…sen handlar det förstås om att väga för- och nackdelar: är vi bra eller mindre bra på att göra det.
Och instick, jag som älskar insticken.De saknar jag i svensk landslagsfotboll (Anders Svensson är en mästare på dom i allsvenskan). Faktum är att alla svenska EM-målen var frukten av lite längre inlägg (även 1-0 mot Ukraina, Toivonens inlägg till Källström som sen prickade foten på Zlatan)
***
Skillnaderna mellan Polen och Ukraina som arrangörsländer?
Polackerna vinner på knockout.
Det är fortfarande ett smärre under att Uefa till slut lät Ukraina vara ett arrangörsland.
Nästa gång (2016) är det Frankrike som arrangerar, då med 24 lag. Deras VM 1998 är fortfarande det i särklass bästa arrangörskapet som jag har jobbat med.
2020 hoppas jag lite på Turkiet som är ett fotbollsland på frammarsch.
***
Platini såg sannerligen besvärad ut när han i direksänd polsk TV vallades runt av Solidaritet (för alla brackiga 08-or: inte nattklubben) i Gdansk.
Som han syntes längta efter att få äta snittar och smutta på skumpa tillsammans med Angela Merkel i någon fin Uefa-lounge.
***
Vi ska bara till Kiev, de som skulle vidare från Gdansk till Donetsk och dagens kvartsfinal hade det än tuffare.
Då krävdes minst två byten, någonstans i Europa.
***
Om hotellen i arrangörsstäderna (främst i Ukraina) grisar med priserna?
Det är bara förnamnet.
Bladets utsända erbjöds rum på nedgånget gammal sovjethotell i Donetsk för 6.500 spänn per skalle.
Och det är väl en sak att försöka skinna ett och annat företag med cash, men jag tänker på fansen som reser för att se sitt lag och tvingas betala dessa sjuka prise för att ha någonstans att bo.
Du kan få fängelse för mindre, ett rån är ett fan ett rån.
***
![]()
Ett litet stopp i Danmark för omväxlings skull, dit åker man ju helt naturligt när man ska ta sig från Polen till Ukraina…
Kostymen i ull gjorde sig bättre i Gdansk kustklimat än i Kievs hetta, om vi säger så.
Det var 15 grader när matchen var slut igår.
Det har sällan varit under 30 när de tagit slut i Kiev och då är klockan ändå närmare midnatt där, lokal tid.
Ett mästerskap, två världar.
Idag via Danmark.