Det här är också en bild av Euro 2012:
En japansk turist från Yokohama på flygplatsen i Kiev i morse på väg till Warszawa fullt utrustad i spansk landslagsmundering.
Ingen dum gissning att han byter om till kvällens match, till tyskt eller italienskt.
Den här japanen får ju gärna åka på EM-matcher och vara spanjor hur mycket han vill, jag har inga som helst problem med det.
Men skälen flyger ju rätt långt bortom gränserna när “vanliga” fans inte har en chans att bekosta resor till matcherna med sina egna lag för att det är för dyrt. Eller snarare sinnessjukt dyrt.
Inte biljetterna. Men resorna långt bort och framförallt de hotellpriser som i Kiev och Doentsk tenderar att vara på gränsen till åtalbara.
Japanen kanske har råd. Men alla sitter inte inne med de möjligheterna. Och rån är ju alltid ett rån.
För när Polen gör allt vad de kan med sitt EM-värdskap för att få sina gäster att vända tillbaka till landet (och det gör de väldigt bra), så gör Ukraina allt som som sår i deras makt för att lura sina besökare på så mycket pengar som möjligt.
Jag får en känsla av att de skiter i vilket, för de vet att ingen kommer att åka tillbaka till Donetsk ändå.
Tillgång och efterfrågan, jag kan den visan. Och jag vet att vi fått betala hutlöst för renoveringsobjekt (Bon Alpina på ett berg utanför Innsbruck!) och andra kyffen under mästerskap.
Men det finns gränser och de har Ukraina passerat för längesen, allt för att utnyttja situationen (pressa media, som måste vara på plats, på ockerpriser) och för att klämma ur så mycket cash som möjligt från de fans som älskar sina landslag och sin sport.
Platini har tidigare kallat dessa för utsugare och banditer, men vad hjälper det – Uefa kammar in sina pengasäckar och bryr sig inte så mycket om resten.
För att bara ta några exempel:
Svenska mediakollegor fick hyra en lägenhet på ett “lägenhetshotell” i Donetsk som förstås aldrig varit något lägenhetshotell för två personer till priset 16.000 kr. Lägenheten var i stort sett en knarkarkvart utan varmt vatten. Och alltså 16.000 spänn för två nätter. Sannolikt en årshyra för den lägenheten, som de fick fly – det gick inte att bo där.
Andra kolleger kom till en annan lägenhet i samma stad, även den hyrd för galen summa, och närde öppnade den så låg det en man och sov i lyan.
“Vem är han”, frågade man uthyraren.
Han ryckte på axlarna och svarade lite trött:
“Jag vet inte, kanske är det en granne?”
Ja, men då så. Då är det ju lugnt.
Och idag fick vi själva erbjudande om rum på SAS Radisson över finalnatten, söndag till måndag.
För 2.500 euro natten. Tjugofemtusen spänn.
Jag har har bott på det Radisson-hotellet över lottningen, det är som ett ordinärt Scandic och då pröjsade jag 850 kronor.
Om ni undrar varför det är så få tillresta fans på matcherna i Ukraina (skillnad mot Polen, på alla sätt).
PS: Just därför var ju Camp Sweden – och möjligheten att enkelt hyra lägenhet i Kiev där alla matcherna spelades – en räddning för alla svenska fans som satte en härlig färgpå staden och EM-matcherna på Olympiastadion.