På den svarar jag till slut, när jag tröttnat, med frågan “Vad ser det ut som?”
Vanligaste frågan idag: “Hur var det på OS?”
Vad svarar man på det?
Folk ser ju bevisligen på OS, märker de inte att jag INTE är där?
Eller tar man bara för givet att jag är överallt och när jag ändå är där så märks det ändå inte särskilt tydligt?
***
Nu sitter jag i alla fall på Råsunda och ser landslaget träna inför mötet med Brasilien och i OS- och EM-baksmällans töcken så är det sämre mediaintresse för träningen än någon gång tidigare.
Vi är åtta pers på pressläktaren, varav tre (jag själv, Långe Lundh och Sundberg) är från TV4/Fotbollskanalen.
Möjligt att de flesta svenska mediarepresentanter valde att bevaka Brasilien på Söderstadion istället.
Själv har jag inte varit på landslagsträning med så få journalister sen januarilägret då Lagerbäck rullade pergamentrullen med Gazellens försvarstal inför fyra utsända i Abu Dhabi år 2006.
***
Elfsborg visade på mental styrka när de vände fiaskot mot Horsens till 4-1 i seriefinalen mot Malmö FF.
Och kraft.
För jäklar vad boråsarna hade bestämt sig för att smälla på och det såg ut att krama musten ur en del spelare.
Efter Anders Svenssons tunga (på gränsen till våldsam) tackling på Wilton Figueiredo kroknade brassen rejält och det är rätt ofta Wilton som är MFF:s nyckel till kreativiteten i MFF:s offensiv.
Malmö orkade inte stå emot, vare sig tyngden eller de lätta fötterna på Niklas Hult.
Men allsvenskan är inte över för det, den är sällan det.
Jag räknar inte bort Malmö FF och jag tror att Helsingborg kan ge sig in i kampen om inte deras europaspel blir för mycket.
AIK och Häcken tror jag inte räcker i längden.
***
Förlust med en boll mot Frankrike i OS-finalen är förstås lite surt, men någonstans känns det ändå som att Sverige vann ett silver.
Så illa som det sett ut i både mästerskap och senaste kvalet, det är inget annat än en superskräll att detta svenska lag gick så långt som det gick…det fanns ingenting, absolut ingenting, som tydde på att det skulle vara möjligt inför OS.
Och det var över tio år sen vi var i närheten av att besegra Frankrike, glöm inte det.
***
Chippen stekhet på dagens träning, piggast av alla.
***
New boy Alexander Kacaniklic (uttalas Kachaniklich) kändes lite blygsam när han stegade in på Råsunda för sin första träning med A-landslaget.
Tacka för det.
Men han har inget att be om ursäkt för, har man gåt den “långa vägen” och tagit en plats i ett Premier League-lag så är man ingen duvunge.
Han är värd chansen och jag tycker det är kul att han får den, även om det inte lär bli många minuters speltid. Om än någon.
***
Som jag anade i ett blogginlägg tidigare:
Erik Hamrén tycker inte att Mathias Ranegie fungerar i det spelsystem som Sverige använder sig av idag, det med en toppforward (nr 9) som är mer av en rivande och djupledslöpande typ.
Och på nr 10-positionen går Zlatan och Toivonen före och på just den platsen tycker jag inte att Ranegie är aktuell alls.
Ranegie tände snett i Bladet och sa vad han tyckte om det och det har jag inga problem med…känslor är till för att uttryckas…men jag har svårt att tycka att Ranagie är en forward av den djupledslöpande “Elmander-typen”, oavsett vad han tycker själv.
Det är klart att ett svenskt landslag hade haft nytta av en tung målskytt i form och det är klart att det skulle vara intressant att dra nytta av olika spelartyper, men du har ju en tränare/förbundskapten som väljer sin linje och måste gå efter den – då blir det så att “spelartyper” väljes bort.
Eller väljes för att de är så bra så att man bygger laget kring en sådan (läs: Zlatan) och där är inte Ranegie.
Jämför exempelvis med Spanien och Fernando Llorente.
Bilbao-spelaren var i strålande form inför EM och visade klass ute i Europa, men del Bosque valde sin linje och spelade hellre utan naturlig forward än med Lllorente. Det kan vi förstås tycka vad vi vill om, men det är så det kan fungera.
***
Kacaniklic påminner lite om Tony Morley, om ni minns.
Vänstersnidaren i Aston Villa och West Brom.
***
Fortfarande lite chockad över att Wernbloom firar med att gå på KFC i Moskva.
Eller någon annanstans i världen, för den delen.
***
Snacket om att det är så mycket svårare att vinna på konstgräs…det faller ju rätt platt till marken när danska Horsens kommer till Borås och vinner med 3-2, jag tror inte danskarna spelar så mycket på konst till vardags.
Det handlar nog mer om att lag är bättre på hemmaplan. Oavsett underlag.
***
EM- och OS-baksmälla…inget slår den som kommer efter en 6-dagars med TV-laget, jag lovar.
***
2,4 miljoner tittare OS-finalen i handboll.
Bra, men sämre än jag förväntat. Med tanke på hypen.
Tänk att Sverige hade 3,1 miljoner tittare i EM-finalen 2002.
***
Alexanders pappa, Zoran Kacaniklic, var en riktig snidare när det begav sig i Helsingborg.
Bland annat vald till “bäste spelare” i Skånecupen 1981 och ni som är från Skåne vet vad det innebär.
***
Missa inte Ekwall vs Lundh-resan i november!
***
Ikväll ser jag gärna Patrik Sjöbergs intervjuprogram i TV3, det ska bli intressant att se vad det ger – jag hoppas inte han håller igen.
***
Brasilien är förstås Brasilien och det finns alla möjligheter att det blir en härlig avslutningsmatch på Råsunda.
Däremot sörjer jag inte att gamla sletna Nationalarenan är ett minne blott för landslaget.
Vi måste vara en av de sista huvudstäderna i Europa som lämnar en huvudarena som var modern på 50-talet. Det är på tiden ett svenskt landslag flyttar in i något nytt.
Låt oss minnas det som har varit och blicka fram emot något nytt.
***
Helsingborg-Kalmar FF 7-2.
IFK Göteborg-Mjällby 4-2.
Svårt att säga vilket resultat som förvånar mest.
***
Och som sagt: skönt att vara tillbaka i verkligheten.
Det är där jag är just nu, ingen annanstans.