Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

A-landslaget är till för de som betraktas som bäst. Alltid.

Hypokondrin lurar alltid runt hörnet och det är nog som Långe Lundh säger att sjukdomar sitter mentalt.

Årlig hälsoundersökning i förmiddags och det räckte att sköterskan undrade lite försynt...”du tränar mycket, va? väldigt låg vilopuls”…för att jag skulle stelna till, blekna och fundera kring ett testamente.

Runt 45 gav utslaget och SÅ mycket tränar jag knappast, om vi säger så.

Det rättade snabbt till sig och hamnade på normala 60, typ.

Men ändå trodde jag förstås att jag skulle dö vilken sekund som helst. Om inte direkt, så åtminstone under eftermiddagen.

Sådan verkar nu hypokondrin, om det är något som KANSKE inte stämmer som det alltid stämt – då hugger den tag och slår till, utan att släppa greppet.

Blodtryck finemang, EKG hur normalt som helst, inga krämpor i övrigt (förutom en led som heter AC, oviktig i sammanhanget) men hon ju sa ju det där med 47 i vilopuls. Är inte det lite lågt? Kommer hjärtat att stanna nu? Jo, det var ju helt normalt sen, men ändå? Överlever jag?

Jag lider inte av svår hypokondri…jag har en och annan i släkten som ringer Begravningsbyrån när näsan är täppt…men jag har för dålig koll och så snart det rör hjärtat kan det räcka med en liten normal avvikelse eller en oskyldig fråga från en sköterska för att jag tror att det är kört.

Men jag mår bra nu, tror jag, efter att ha googlat sönder “låg vilopuls”.

Jag lever när jag skriver detta åtminstone. Tror jag.

***

Det är inte lätt att vara förbundskapten nu.

På riktigt, jobbigaste perioden under Erik Hamréns tid.

Säkra kort har lagt av (Mellberg), har eller har haft skadebekymmer (Kim, Zlatan, Elmander), har ingen klubb (Chippen), vill inte vara ytterback (Seb Larsson), har knappast övertygat i landslagsspel på senare tid (Elm)  och Jakten På Den Försvunna Högerbacken går nu hela vägen bort till Seattle.

Vi har förlorat tre av de fyra senaste landskamperna, förvisso mot bra motstånd.

Men Ä-N-D-Å.

Samtidigt höjs kritiska röster som känner att det är dags att spela in nytt, hitta något annat och det finns få förbundskaptener i hela världen som inte jobbar med en viss seperationsångest; det man har haft har gått bra, det andra behöver nödvändigtvis inte göra det.

Det är en tuff balansgång för en förbundskapten, vars krav är att vinna VM-kvalmatcher och inte vara sentimental – inte åt något håll.

När det gäller debatten kring Alex Kacaniklic hör jag vad Hamrén säger, att det är viktigt för U21-landslaget att gå till ett EM-slutspel.

Jag tycker aldrig att ett ungdomslandslag är viktigare än ett A-landslag.

Det är inget fel på vare sig U21-, J- eller pojklandslag men det är landslag där unga spelare ska spela – om de inte är tillräckligt bra för vårt A-landslag. Alltid.

Visst är det kul om U21-landslaget får spela tre-fyra matcher i ett EM-slutspel mot andra U21-landslag men det är aldrig viktigare än ett A-landslag. Oavsett om det gäller träningsmatch mot Kina eller VM-kvalmöte med Kazakstan.

Jag är övertygad om att du utvecklas mer som en del i en A-landslagstrupp för vidare spel i A-landslaget än som ordinarie i ett lag med andra som är under 21 år. Jag tror hellre att Kacaniklic hoppar in tio minuter i ett Premier League-lag på Wembley, än spelar 90 minuter med B-laget i Halifax.

Det kanske är “utvecklande” att få ta del av ett U21-mästerskap, jag köper det. Men det är inget som är betydande för din framtida landslagskarriär, fråga gärna Mackan Berg och Mattias Bjärsmyr om det.

Talar vi utveckling så sker den ju definitivt i klubblaget, inte i enstaka U21-landskamper. Jag tror att Alex Kacaniklic utvecklas tillräckligt i Premier League, jämfört med någonting annat.

Antingen så är du med i A-landslaget för att du är tillräckligt bra för att vara med där eller så är du inte med, det är min inställning till landslagsfotboll…hur arga kollegor och tjänstemän i förbundskorridorerna än blir.

Och om nu Alex Kacaniklic anses vara tillräckligt bra för ett A-landslag (det kan ju vara så att Hamrén tycker annorlunda, det är en annan sak), då är det väl i matcher som mot Kina som han ska testas?

Istället för…exempelvis…Emir Bajrami, han vet vi väl vad han går för? Och han har ju spelat A-landskamper förut, vet vad det handlar om?

Jag hade tagit ut Alexander Kacaniklic i A-landslaget för att han är bra nog för att vara med där och för att det är där han får nyttig landslagsrutin på riktigt.

Ungefär så.

***

Höstens allsvenska har nu alla förutsättningar att bli fantastisk.

AIK rustar med Mohamed Bangura, vi vad han kan i allsvenskan.

Malmö FF med Tokelo-snabb sydafrikan.

Häcken smyger in en kille från FC Rainbow (Ghana), Nasiro Mohamed, som gör två mål i allsvenska debuten.

Och då har jag inte nämnt Fejzullahu, Löken, Goitom, Labinot Harbuzi, Bedoya, El Kabir och en hel del andra intressanta namn som landar i Sverige igen när den europeiska fotbollsmarknaden kokar över av spelare som skriker efter kontrakt och klubbar som inte har råd med några.

Elfsborg, däremot, värvar egentligen ingenting som är iögonfallande och det är väl en styrka i sig.

Guldstriden går vidare och allsvenskan kan blir riktigt rolig i höst.

***

Sen förstår jag inte varför startelvor i landslaget redan är uttagna.

Står det redan nu klart att Alex Kacaniklic INTE får spela mot Kina och att han SKA spela från start i U21-matchen mot Slovenien?

Det heter ju annars att träningarna inför ändå spelar viss roll.

***

All credd till Häcken, men såg ni vilket lag som ett skadeskjutet Elfsborg avslutade med?

Det var namn som du bara hört talas om, om du prenumerar på Borås Tidning.

***

Magnus Eriksson lämnade Åtvidaberg med stil.

Jag hade hellre sett honom kvar i allsvenskan, men det är som det är med det…så som situationen ser ut just nu på överhettad marknad är det rätt starkt att få till ett kontrakt ute i Europa. Av ett lag som dessutom väljer att köpa loss dig.

***

Syrianska ramlar ihop ibland och det är möjligt att de står och faller lite med skadebenägen Sharbel Touma (kanske kan Harbuzi avlasta) men ibland kan Melkemichels lag sannerligen samla kraft och visa hjärta och moral.

Nu har de lika många poäng som IFK Göteborg efter 20 omgångar, vem hade vågat tro det inför säsongen.

***

Mirakel ska till om Gais eller Örebro ska orka kravla sig över alla streck längst ned.

Åtminstone som det ser ut just nu.

Har de redan gett upp?

***

Kennedy Bakircioglu vänder hem till Hammarby och det givetvis väldigt roligt, inte minst för Bajen.

Men även det är ju ett tecken i tiden.

***

Det ska förstås tillkomma två spelare till A-truppen och det kan mycket väl bli Kacaniklic, men det saknas en forward först och främst. Och kanske har man inte gett upp hoppet om Kim.

***

Det har tagit alldeles för lång tid…känns som att innefotboll/futsal/five-a-side/ varit väldigt utvecklad sen jag var ung, åtminstone i södra Skåne-regionen…men nu har Sverige äntligen ett futsal-landslag.

Det är lite my kind of football; spel unstick, sula på bollen, tvåfotare, spel på marken, one-touch, utsidor och snabba skott.

Ska bli spännande att se hur Sverige står sig mot de etablerade länderna.

***

Nu drar jag och Långe Lundh ut On Tour, vi har bokat möte med en del tunga namn för höstens serie.

Ska bli spännande, det är full fart från början till slut.

***

I min lördagskrönika i Getingen läser du mer om spelarnas tuffa tider.

***

Lundhs farsa, som var överläkare, har också sagt:

“När patienten är sjuk räcker det o nio fall av tio med en alvedon. I det tionde fallet är det redan för sent.”

Jag skippar alvedonen.

 

Publicerad 2012-08-28 kl 18:30
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER