För mig är det en väldigt bra dag i idrottens värld när Wilma, 13 år, är lycklig för att hon satte nytt snyggt personligt rekord på 100 meter frisim och när en polare till mig som heter Winston, 7 år, lirade sitt livs första fotbollsmatch.
Det är den typen av idrottsminnen som jag uppskattar mer än många andra nuförtiden.
Av förklarliga skäl minns jag inte några simtävlingar jag gjort…det hade verkligen varit förödande om jag ens försökt, är jag rädd…men jag minns min första fotbollsmatch i 7-8-årsåldern.
För Sundets IF mot Husie IF.
Seger med 2-0. Jag var högerytter med nr 7 på ryggen och det sjuka är att vi spelade elvamannafotboll, på den tiden fanns det inte så mycket utrymme för “vän med bollen” och sådant tjafs.
Även om jag mycket väl kan tänka mig…sett till hur Winstons match såg ut…att bollen och spelarna befann sig på en väldigt liten yta på denna enorma elvamannaplan. Tillsammans med alla spelare.
Ingen annanstans ser du så mycket “press på bollhållaren” som när 7-åringar lirar sin första fotbollsmatch.
***
Guldjakten går vidare med oförminskad dramaturgi.
Att Elfsborg befinner sig i någon sorts dvala och helt enkelt är ur form känns inte som någon större överraskning, det har gått att skönja.
Faktum är ju att de har spelat sämre hemma på konstgräset på senare tid än de gjort på bortaplan, Elfsborg hade flyt som inte tappade poäng mot Syrianska senast (Lollo Chankos frispark i ribban) men kunde mycket väl ha vunnit på Ullevi mot IFK Göteborg.
Det känns lite som att ingen har prickat höstformen hos boråsarna.
Anders Svensson och Oscar Hiljemark gör just nu inget utöver “det vanliga”, Lasse Nilsson och David Elm behöver tolv chanser och 348 inlägg för att göra mål, Viktor Claesson snurrar runt i sin egen värld och igår Niklas Hult vänsterback och då blev han inte direkt något STÖRRE offensivt hot (även om han gjorde det bra, det ska sägas).
Däremot verkar målvakten Stuhr-Ellegaard vara i stöten, men när Elfsborg spelar på hemmaplan äger de bollen sådär i 75 procent av matchen och då behövs det andra krafter för att göra mål.
Som ett snabbt passningsspel, som ett varierat kombinationnsspel med lite fler och vassare attacker rakt framåt istället för ut på en kant och förmodligen som en skadefri Stefan Ishizaki i god form.
Som det ser ut just nu är Elfsborg i en djup svacka. Men det är mycket kvar (fortfarande) och i mötet med AIK på Råsunda behöver helt plötsligt inte Elfsborg känna någon press, ingen behöver kräva att de ska göra något speciellt med bollen, ingen behöver ens kräva att de ska äga den hela tiden och nu ska de jaga istället för att bli jagade.
Intressant.
***
Kommer Erik Hamrén att svänga och känna att han behöver en spelartyp som Mathias Ranegie till nästa landslagssamling?
Exempelvis mot ett samlat och vilt kämpande Färöarna i Torshavn, som kommer parkera varenda en av öns fiskebåtar framför sitt eget mål…ja, jag tror att det skulle kunna vara en klok idé.
Det är möjligt att Mathias Ranegies spelstil blir något överflödig i ett möte med Tyskland på bortaplan, där kan istället Johan Elmander riva djupa sår.
Men jag ser honom gärna i ett straffområde i Torshavn, där kommer det förmodligen inte finnas många meter kvar att springa på för vare sig Elmander eller någon annan.
Vi kan absolut inte bara tänka att “de som är bäst ska spela”, oavsett vilka positioner de fungera bäst på för det har vi sett för mycket av redan. Och efter matcherna mot Kina och Kazakstan så kan det inte skada att variera en trupp med olika spelartyper, det är lite läge för det nu.
***
Det blev som väntat tufft för AIK i Norrköping, jag tror att det hade blivit det alldeles oavsett om de hade varit och vänt i Neapel eller inte.
Men AIK har fortfarande så pass mycket hot framåt, till skillnad från Elfsborg känns det i varenda anfall som om tre-fyra man KAN göra mål, att de aldrig går att räkna bort i en match-
Och sakta men säkert börjar Mohammed Bangura spela sig tillbaka till gammal form, mål senast och en fantastisk nickframspelning till Karikari igår.
***
Två stora derbyn i kväll, i Helsingborg och i Göteborg.
Jag ser fram emot bägge via Csports.se, coolt att de lagts på olika tider.
Däremot inte så mycket om de derbyna i lokaltidningarna här i Estocolmo, Bladet och Getingen.
***
Och ja, jag tycker att Alexander Kacaniklic ska spela i A-landslaget, där han förmodligen bör vara ganska nära en startplats (Emir Bajrami återigen på bänken för Monaco i helgen, spelade sista tio och får väldigt lite speltid) – skitsamma hur viktig en match är för ett ungdomslandslag.
Jag räknar också med att Chippen kommer tillbaka.
Och Kim Källström.
***
Tycker ni att vi ställer underliga frågor ibland, så må det förstås vara sant.
Men den här hade nog Ranegie aldrig fått här hemma:
[youtubeplay id=”MiO6WqN_s9Y” size=”medium”]
***
På tal om idrott ska jag snart ställa mig öga mot öga mot en fruktad K1-mästare.
Vi får se om det blir ett ögonblick att minnas.
Eller om jag kommer att minnas något överhuvudtaget.