I kväll är VALET givet (och är Zengin en man för landslaget?)

Obama igen och det kan inte ha undgått någon.
Eller snarare: det måste ha varit komplett omöjligt att detta gick en enda själ förbi i Sverige.
Jag gillar USA och jag tycker att det är spännande att följa det amerikanska valet…redan 1988 var jag i USA och skrev texter om demokraten och grek-amerikanen Michael Dukakis usla val mot George W Bush.
Dukakis strimlades sönder och samman, på slutet uppdagades att hans hustru hade alkoholproblem och det var sannerligen i uppvisning i hur en motståndare monterar ned sin kombatant bit för bit, på alla plan.
Då var det ett uppslag i gamla hederliga Kvällsposten. Eller två.
Nu är det amerikanska valet snart större än våra egna val.
Åtminstone känns det så, sett till hur det har sköljt över all mediabevakning i vårt lilla land.
Har det så stor betydelse för Sverige, är det så stort intresse för Mitt Romney, Wisconsin, Ohio, New Mexico, demokrater och republikaner bland gemene man i Sverige?
Jag har ju förstått att Hufvudstadens “elit” gått i spinn och blivit USA-valsexperter över en natt på sociala medier…men i HELA landet, bland det som lite slarvigt heter “vanligt folk” – står verkligen bevakningen i paritet till intresset.
Vet “folk” ens var Wisconsin och Ohio ligger?
Jag inser givetvis att det är av stor vikt vilken man (för kvinnor göre sig icke besvär, uppenbarligen) som leder världens mäktigaste land.
Men valet i USA handlar väl först och främst om inrikespolitiska frågeställningar? Amerikanen röstar väl i första hand för välfärden/politiska frågor i sin stad, sin stat, sitt land?
Är vi så intresserade av det? Är det så stort för svensken så att det blåser ut varenda nyhetsredaktion och förser oss med direktrapporter dygnet runt?
Hur mycket jag än gillar USA och deras val: jag ställer mig frågan till att intresset skulle vara så enormt. Stort, säkert…men så överväldigande enormt?
När Obamas mäktiga segertal (han kan den konsten bättre än någon annan) har tystnat, när Mitt Romney är lika bortglömd som Michael Dukakis, när korrenspondenterna på Manhattan börjar rapportera om folk som odlar tomater på ett skyskrapetak och när NHL drar igång igen – då struntar vi svenskar fullständigt i huruvida socialförsäkringen blivit dyrare eller inte i New Hampshire.
***
Till Friends idag för rundvandring och för trupp till mötet med England nästa onsdag.
Det ska bli intressant, både och.
Utgår från att vi får se ett och annat nytt namn.
Pontus Jansson?
Oscar Hiljemark?
Jiloan Hamad?
Erkan Zengin?
Jag är övertygad om att vi hade fått se Niklas Hult, om inte han skadat sig.
***
Hur Mancini än vänder och vrider på det så kan han bara skylla Champions League-fiaskot på sig själv och sina spelare, hur många dåliga domslut den där danske domaren än tog.
Släpper du in fem mål mot Ajax över två matcher så har du inte hanterat dina miljarder på rätt sätt. Dessutom för andra Champions League-året i rad.
Och Mancinis internationella facit är inte hundraprocentigt överhuvudtaget.
***
Det där med Erkan Zengin var inget skämt.
Han är idag helt ordinarie – och hr varit så ett tag – i Eskesihirspor som går strålande i den turkiska ligan.
Vi pratar ju gärna om Jimmy Durmaz, som även det är en skicklig spelare, men han pendlar en del mellan bänk och ordinarie plats i ett lag som är sämre än Zengins (sett till tabellplacering).
***
Gillar att Guds Son och Co fått igång Lagerbäck så pass bekvämt att han kan gå igång på “snubbelfinter” i studion.
***
Nyhetsmorgon kastade ut lokala nyheter, reklambreak och sportens korta rapportering i nyhetsblocket – det enda som Obama inte kunde rå på denna morgon var Mitt Kök.
***
Mancini var ju framförallt upprörd över det där målet som blev (felaktigt) bortdömt för offside. Men det var ju en väldigt tajt offside, rörde sig om någon decimeter – hur kunde han bedöma om det var rätt eller fel från den position som han hade?
Jag tror att Mancini agerade väldigt utstuderat när han valde att gå ut på plan och konfrontera domarna öppet inför alla.
Han gjorde det för att lägga fokus på domarnas misstag för att på så sätt förminska lagets fiasko.
Han är inte dum, Mancini.
***
Nu tillagade de visst bönor i Mitt Kök, så det kanske var därför.
***
Det är tufft att vara förbundskapten när spelarna ute i Europa sitter osäkert i sina lag.
När Emir Bajrami blev bortplockad av Monaco försvann hans landslagsplats.
Vi skrek alla efter Mathias Ranegie och Alex Kacaniklic…med all rätt. Men om de tappar sin plats i klubblagen av olika skäl?
Hur gör vi då?
Ska Hamrén skippa Kacaniklic när han är bänkad och inte får speltid? Ska vi skrika efter någon annan?
Det är och blir ett dilemma, jag tror att man i så stor utsträckning ska gå efter de spelare som man tror på – (näsan) oavsett hur det går i klubblaget. Det är klart att NOLL speltid över en längre period gör att du inte är kvalificerad till spela i landslaget.
Men det måste vara en svensk förbundskapten som tar ut sitt lag. Inte olika klubbtränare ute i Europa som gör det.
***
Då röjer vi i tablån ikväll, rensar undan allt och funderar inte ens på att koka potatis i sändningen:
SUPERLIVE är tillbaka ikväll!(LÄS mer HÄR)
Vi kör direkt från Harrys i Helsingborg kl 20-23 med massor av fotbollssnack, tävlingar, galna klipp och sköna samtal.
Jocke Persson är vår gäst och du är varmt välkommen, antingen på plats i restaurangen, via fotbollskanalen.se, Twitter eller Facebook.
Det känns som ett givet val.