Tänk att jag hade bestämt mig för att ta minst ett dygn utan att sätta mig framför datorn i arbetsrummet.
Från fredag sent på kvällen, fram till söndag eftermiddag: inte en enda inloggning.
En och annan tweet och instagram via mobilen, men i övrigt läsa tidning i pappersform, se på TV traditionellt och hade jag haft en transistorradio så är det möjligt att jag rattat in P4 eller nåt.
Det kan vara någon slags rekord i modern tid.
Jag vet inte om det är så mycket att skryta med (sannolikt tvärtom), men ändå.
***
Ja, upplevelsen sett till inramning och stämning på Råsunda blev fantastisk.
Bättre än jag hade vågat tro på.
Och AIK:s insats mot Napoli var beundransvärd på sanden (stundtals beachvolleyfotboll!), det var inget dussinlag de ställdes mot och Napoli gick för att vinna.
AIK har visat fina muskler i europaspelet: gillar att Mohammed Bangura hittat sig själv igen, tycker Celso Borges är en oerhört klok spelare, är fantastiskt hur Helgi Danielsson utvecklats på “gamla dar”, grymt att ta del av Ivan Turinas oerhörda räddningar (såg ni den i ena hörnet, som dansade på linjen!) och jag slås ständigt av hur Ibrahim Moro, 19 år, är totalt respektlös, orädd, smart och säker i sitt spel…som om han inte gjort annat än att spela fotboll i Europas cuper.
***
Vad händer med Paris Saint Germain om Zlatan skulle dra på sig en bristning eller något?
Har något lag någonsin på den här nivån varit så beroende av en enda spelares uppenbarelse?
***
Min lördagskrönika i Getingen handlade om hur dåliga vi är på att respektera (detta så misshandlade ord) och hylla våra gamla hjältar.
Du läser den HÄR.
***
El Kabir är såklart ett väldigt klokt och bra köp av Häcken.
Och när Gothia-klubben nu får jobba lite med löneutbetalningarna så slipper han sitta i kassan på Willys på ett tag framöver.
***
Jag hänger inte med i alla svängarna, men:
Skidsportens värld vore förstås väldigt mycket tråkigare om det bara handlade om blå Swix, snoriga näsor, stavtag och INTE om Petter Northug.
***
Sett till några magra år då Sverige inte var i närheten av att spela Europa-fotboll i oktober och november och sett till hur illa det gick för Malmö FF i Europa League förra året – då har allsvenskan blivit slagkraftigare i år.
AIK har besgrat PSV Eindhoven och skakat Napoli på hemmaplan, dessutom slagit ut världslaget CSKA Moskva på vägen.
Helsingborg har spelat jämnt med bra Bundesligalag, holländsk etta och LA Liga-lag som ligger en bit upp på övre halvan.
Bägge lagen har producerat en hel del framåt och faktiskt hotat. Endast i två matcher har man fallit ihop: 4-0-smällen i Neapel och HIF:s håglösa insats hemma mot Levante senast.
Det är ett steg framåt och viktigt för alla andra allsvenska lag att känna att “det går”.
Vad som är “trist” i sammanhanget är att det sällan är samma lag (undantaget Elfsborg) som orkar spela både i Europa och göra bra resultat i allsvenskan samtidigt…så om AIK och Helsingborg inte vinner Svenska Cupen i vår så missar de helt chansen att dra nytta av sina erfarenheter från årets Europa League-äventyr.
***
Tänk att fotbolldirekt.se hade rätt om Roar Hansen och Helsingborgs hela tiden.
Det gör det ännu svårare att begripa varför HIF agerade så ursinnigt (sajten skulle inte ens få använda klubbmärket, Lindström tvingades sluta blogga) som de gjorde.
Kan alla mediarepresentanter få utstå samma behandling om de avslöjar en nyhet? Som dessutom stämmer.
***
De gröna stolarna i Fotbollskanalen Europas studio är nu ett minne blott.
Jag kommer att sakna dom.
Nu väntar helt ny studioinramning till nästa program och jag har ingen aning om hur det kommer se ut: är det skinnpläd och konstiga koftor som gäller?
HÄR är de gröna stolarnas sista föreställning.
***
Kändes ganska bra att vara tillbaka i arbetsrummet. Trots allt.