Det jävligaste var inte att vi var så praktusla, utan Kanal5:s FULKLIPPNING av frågesporten om matchtröjor som fick oss att framstå som en rolandanderssonska jubelidioter.
Det mest tragiska att vuxna människor och kids som får lov att vara uppe lite längre på sociala inte riktigt förstår att det är på skoj, inte så blodigt allvar och ett underhållnigsprogram.
Jag ställde mitt hopp till Nannskog som hade skrutit en del om sin förmåga och inför tennismatchen kom produktionspersonal fram och sa “om ni är för bra, då måste ni ta det lite lugnt, snälla”.
Jag spelar aldrig tennis.
Men Nannskog hade utmålats som McEnroe.
Däremot var han rätt bra på att skära korv.
Själv körde jag en Jaques Villeneuve i skrotbilsracet och den satsningen sprack, jag laddade för ett skott i korgbollen och bollen har de inte hittat ännu.
Sen var det där med frågesporten om fotbollslagens matchtröjor mot Filip Hammar (som jag ju faktiskt vann).
Den handlade bara om att trycka så fort du hade sett bilden och trycka i rätt tid, varken före eller för långt efter. Sen tänka en stund, sen svara. Jag kunde alla lätt, men var sämre på att trycka än Filip som ju tryckt en del förut (i tävlingen, ska kanske sägas)
Det var därför Nannskog skrek om att jag skulle trycka snabbare hela tiden.
Men 5:an ville förstås ha bättre dramaturgi och i programmet ser det ut som om vi står och tänker och sen trycker. Svår bluffklippning. Vi ser bilderna mycket senare än i redigerat format och tryckte så snart bilden var uppe i vår monitor. Nu ser det ut som om vi står och tänker på om Syrianskas matchtröja är röd- och gultrandig och sen trycker.
Typiskt TV-kanaler att fejka lite hur de vill…
[kanal5play id=”24200818″ size=”medium”]
***
Någonstans måste det ändå kännas konstigt för Roar Hansen att lämna Öster, som han dragit upp i allsvenskan, även om jobbet i Helsingborg får betraktas som ett större tränarjobb.
Jag förstår ju hur han tänker.
Men ändå, känslan är ju att Öster var hans baby till väldigt stor del.
***
Vi gratulerar Erik Niva till välförtjänt pris som Årets sportjournalist i Stockholm.
Ett pris som utges av Stockholms Journalistklubb och som Stora Journalist-pristagaren (2002) Mats Olsson aldrig fick (eller får). Eftersom han inte var medlem i klubben.
***
Jag har full förståelse för att HIF:s Nikola Djurdjic är ett jagat villebråd. Överallt. Så bra har han varit sen han kom till klubben.
***
Bakom kuliisserna-dramatik i geografi-quizen i Filip och Fredrik när inspelningen fick avbrytas för att delar av studion trodde, som jag, att vi sett en bild på San Siro och inte Santiago Bernabeu.
***
SUPERLIVE drar till Harrys i Linköping på onsdag – kom gärna ned och besök programmet eller se det här på fotbollskanalen.se
Bland mycket annat så utlovar vi bra fotbollssnack, sköna bilder och fantastiskt fina priser i våra tävlingar.
***
Andreas Thomsson är förstås ett spännande tränarval som Öster har gjort när Hansen nu lämnar skeppet. Förstod aldrig varför Åtvidaberg gjorde sig av med Thomsson.
***
Det här med att IFK Göteborg (och Mjällby) tränar för fullt i december, fyra månader före allsvensk start?
Är det något att ha?
Jag tog upp frågan på Twitter och reaktionerna lät inte vänta på sig, i blandad kompott.
Intressant var att Pontus Wernbloom och lille-Anders Andersson, bägge med stor erfarenhet från spel i klubbar i Sverige och Europa, var på min sida.
“På kontinenten”, som det så fint heter, inleds försäsongsträningen 6-8 veckor före första viktiga matchen.
“Det räcker”, som Wernbloom uttryckte det.
De har förvisso en längre säsong med fler matcher över senhöst och tidig vår. Men bortser du från England, som inte har vinteruppehåll, så är ju spelarna i Spanien, Tyskland, Italien, Frankrike, Holland, Portugal etc lediga ungefär lika länge som en allsvensk spelare totalt sett över ett år.
Och självklart ska en elitidrottsman träna “ständigt” och underhålla sin kropp, men det här med att ut och springa i skogen och gnugga fotboll i en inomhushall till rätt omotiverade spelare, jag är inte helt säker på att det ger mycket mer än bra flås i januari, trötta hjärnor och kanske en del förslitningsskador.
Minns hur Frans Thijssen, Malmö FF.s holländske tränare, sa till sina spelare att “vi ses igen i februari” när allsvenskan var slut i november.
Och klubben slog bakut och menade att man måste ut och springa i Pildammsparken.
Jag tror vi är ganska många som är överens om att allsvenska lag behöver matcher. Fler matcher. Helst mot bättre motstånd. Och därför är det så positivt med två svenska lag i Europa League den här hösten.
Jag är övertygad att ett större, bättre och bredare matchandet över en hel säsong ger bättre kvalitet i längden.
Kondition och styrka bygger spelare upp ändå på elitidrottsnivå. Och du kan bara springa så många gånger i en skog, du kan bara gnugga till viss del på en iskall konstgräsplan i december/januari. I längden tror jag inte att det gör någon som helst skillnad. Matchsituationer, däremot.
***
Tänk att Axnér och Frau Frick fick åka tillbaka till Nis, av alla ställen, för ett andra handbollsmästerskap inom loppet av ett år.
***
Jag skyller allt på Nannskog, han fick mig att ändra Argentinas flagga till Uruguays dessutom, och han skulle ha varit klippan i vårt lag.
Inte bara i skära korv-tävlingen.