Då hade det ändå gått över trettio år av mitt liv.
Nu är jag helt fast vid bil, jag har inte åkt kommunal tunnelbana eller buss på 2000-talet och får jag inte bil varje dag så vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Beroendet är totalt. Jag är helt körd, om uttrycket fungerar i sammanhanget, och bör sannolikt få hjälp att ta mig till AB – Anonyma Bilister.
Hur kunde det går så här?
Är det uppväxten? Umgänget? Brommalivet? SJ:s fel? TV4Sports fel? (högst sannolikt vid en en eventuell förfrågan på Bladet). Artur Ringart? SAS?
Vem bär ansvaret?
Min lilla enkla Range Rover Evoque fick något fel på en back-kamera eller om det var en kabel till en back-kamera och hela det datoriserade systemet fick tuppjuck: hämta med bilambulans (bärgning) och hyrbil.
Jag fick en juggemerca, stor svart klumpig sak, via Avis.
Det är nog den sämsta bil jag någonsin rattat, i vinterväglag var den ett skämt…min Evoque låg som en fastklistrad padda på vägarna, den här sladdade omkring som Bambi på hal is.
Oavsett vilket: Evoque-kabel till back-kamera skulle beställas från utomlands ifrån och har givetvis inte anlänt ännu.
Men jag fick göra mig av med den svarta juggemercan, den gick inte att köra på halt underlag och så snart jag körde efter mörkrets inbrott fanns det dessutom en risk för att bli stoppad av polis, och mitt inre skrek: BIIIIIIIIIL!
Statoil runt om hörnet blev räddningen, en hederlig Volvo med pinne i mitten att veva med.
Och nu har jag säkrat låne-Range Rover över helgen för att känna lugnet i kroppen.
***
Mohammed Bangura landade alltså i Borås.
Och givetvis blir det, sorgligt nog, en debatt om huruvida Sierra Leone-spelaren ska jagas, hotas, förnedras och bespottas av anhängare till AIK.
Bangura valde förstås det alternativ som han ansåg vara det mest fördelaktiga för sin egen del, sett till de alternativ som existerade.
Han gjorde som alla spelare gör eller – för den delen – som alla klubbar gör.
När Bojan Djordjic bloggar intressant och välskrivet om att Bangura givetvis kunde ha valt AIK istället så är det förstås sant.
Han kunde ha valt IFK Värnamo också, klubben som sannolikt ligger närmast hans hjärta eftersom den gav honom en chans att ens få spela i Sverige. Han kunde ha valt vad han ville i Sverige och Norge (eller stanna i Celtic) jag tror inte att någon pekade en revolver mot hans panna och tvingade honom att skriva på papper för Elfsborg.
Men han valde Elfsborg eftersom det var det bästa och mest attraktiva alternativet.
Spelare och klubbar är alltid sig själv närmast och Elfsborg kunde erbjuda cash samt europaspel.
Bangura har säkert mycket att tacka AIK för – och vice versa, killen drog in rätt mycket pengar till AIK både vid försäljning och avgörande insatser i Europa League-matcher vid utlåningen – men i fotbollens värld finns det inget som säger att en afrikansk spelare spelare ska känna sig livegen efter ett års spel i en klubb.
Jo, jag vet att känslor är inblandade. Men det får finnas en gräns när man underblåser mörka krafters jävelskap.
Fotboll är business, det är det för Bangura, för Elfsborg, för Celtic, för agenter och för AIK.
Hade AIK velat behålla Bangura från början hade AIK inte sålt honom, men pengarna var nödvändiga. Hade AIK velat ta in honom på lån (som Elfsborg gjort) idag så hade AIK gjort det, men de ville inte riskera klubbens ekonomi. Business as usual.
Och Bojan har rätt, Bangura gjorde ett val – han kunde valt att stanna i Celtics kylskåp eller valt att gå till någon annan.
Ingen spelare kan tvingas iväg någonstans utan egen vilja.
Inte ens till Videoton, eller hur?
***
Erton Fejzullahu känns absolut som den mest intressanta spelaren på januarilägret, han har något som kan leda hela vägen in i A-landslaget.
Därför får han också ytterligare en match från start på januarilägret.
***
Så här: skulle Daniel Majstorovic “tvingats” gå till Malmö FF, där han spelade under ett gäng säsonger, när AIK erbjöd honom det bästa alternativet?
Ur-AIK-aren Magnus Eriksson gick till Malmö FF, sannolikt för att han inte fick något bud från AIK.
Spelare går ju dit de anser att de får bäst förutsättningar. Väldigt ofta utan känslor.
Klubbar väljer de spelare de vill ha. Nästan alltid utan känslor.
Det är en arbetsmarknad.
Klubbkänsla existerar inte längre på den nivån, vare sig hos spelare eller hos klubbar.
Och det är svårt att kräva av en kille från Sierra Leone.
***
Pontus Jansson är förstås också ett intressant namn för Erik Hamrén men det finns väldigt mycket starka mittbackar att tillgå, färre renodlade forwards.
***
Klart är att Elfsborg gör en oerhörd förstärkning och att det blev bingo i jakten på ny anfallare.
Jag tror att Bangura kan lyckas minst lika bra i Elfsborg, som i AIK.
Känslan är att killen behöver någon som tror hårt på honom (som Alm gjorde, som Elfsborg gör) och lägger en arm över axlarna ibland…i en klubb som Celtic finns det inget utrymme för sådant, där handlar det om att äta eller ätas.
***
I Malmö, på den tiden, satte man sig alltid på “cykelen”. Eftersom avstånden var lite lagom och backarna ganska få.
När jag flyttade till Hufvudstaden åkte jag T-bana och taxi.
Nu kan jag ta bilen till Ica, drygt 100 meter bort.
Jag är djupt nere i bilträsket och jag vet om det.