Om en Gerndt-krönika som (självklart) väckte känslor

Utifrån en belysning som berör domen i sig.

Du läser krönikan HÄR. Jag tycker du ska läsa den innan du går vidare.

Den handlar om vi ska se nyanser i Gerndts brott eller inte.

Eftersom jag förstås visste att ämnet är känsligt – och det är också därför alla kollegor i brasnchen sidsteppat frågan (inte åsikten, frågan) likt en katt runt het gröt – så ville jag vara noga med att påpeka vad jag står när det gäller brottet som Gerndt har fälts för.

Fyra gånger i samma text.

1) “…våld i all former är vidrigt och våld mot skyddslösa, oftast utförda av män, som kvinnor och barn går inte att försvara”

2) “Jag tycker dessutom att Gerndt dömts för ett brott som brottsväsendet alltid ska straffa hårt“.

3) “Strypgreppet är illa nog, jag säger inget om det. Det ska inte förminskas eller negligeras någonstans”

4) “…det måste finnas nyanser av rättvisa, även om jag avskyr handlandet i sig“”

Men för de som var kritiska till texten så spelade det ingen roll. De ville inte ta del av de raderna eller den åsikten.

De ville bara måla i svart eller vitt: jag förminskade misshandel mot kvinnor, lät det på Twitter från 5-6 olika kritiker.

Hur många gånger jag skulle beskriva att jag tar avstånd från brottet han dömts för, för att det skulle sjunka in, vet jag inte. Sju? Tolv? 34?

Min frågeställning står fast: kan vi bedöma brottets grad av allvar eller inte, är det relevant att ändå göra det?

Ett slag är ett slag för mycket, men ett slag måste kunna vara mindre jävligt än 100 eller 1000.

Ostraffad före och efter domen måste kunna spela roll i jämförelse med att vara en notorisk misshandlare som upprepat sina vidriga handlingar gång efter gång, år efter år.

Några som varit kritiska vill mena att det inte spelar någon roll och att Gerndt FÖRMODLIGEN alltid har eller kommer alltid att misshandla kvinnor i sin närhet. Jag tycker att man ska bedöma strikt efter domen. Inte att någon tror att Gerndt alltid misshandlar kvinnor.

Det har mejlats, messats, ringts och twittrats åiskter i ämnet. Vilket förstås är bra och det fanns också en poäng i att dra upp frågeställningen till ytan.

Spelare, kollegor och ledare har ringt, alla positiva till krönika men nästan alla skyggar för att gå vidare offentligt eftersom “det är för känsligt”.

Ett tiotal mejl, ett argt, åtta positiva och ett från Gotland som svinar ned mig för att jag varit – enligt mejlaren – ett “jornalistkräk som återigen pissat på Alexanders namn”.

Ett helt gäng Twitter-diskussioner, de ser du via @ekwall där en del tackat för krönikan (och då blir det ju sällan diskussioner), en del varit intressanta och givande diskussioner, en del helt banala, en del från familjemedlemmar till Gerndt och ex-frun, en hel del väldigt arga och av någon underlig anledning är det oftast från twittrare med förkärlek för Malmö FF.

Åsikterna är tudelade. det fanns inget annat att förutse.

Är du av den åsikten att det Gerndt har dömts till är nog för att han aldrig mer ska representera ett svenskt landslag så respekterar jag det. Tycker du – som de flesta svenska krönikörer/experter/spelare – att han ska få en andra chans så får du såklart tycka det.

Men det är inte helt oviktigt att belysa hur domen ser ut, det tycker jag har hamnat i skymundan och därför ville jag ta upp ämnet.

FOTNOT: I texten skriver jag att Gerndt dömts för ringa misshandel, vilket är felaktigt och det beklagar jag. Han har dömts för misshandel av normalgrad i den dom föll i hovrätten.