Alltid så.
Aldrig flyg som går vid lunchtid, du kan lika gärna stänga alla flygplatser då eller så är det så enkelt att personalen i tornen helt enkelt sätter sig i en matsal och käkar just lunch?
Och eftersom det var varken fanns tid eller lust att gå omkring och dra benen efter sig i Wien en hel dag så fick det bli Fakiren.
Eftersom du sitter med jobb till efter midnatt vid sådana här sena matcher så är 6:45-flighterna sådana som förkortar ditt liv i slutändan.
I säng vid 01:30 och när du vet att du måste upp för dusch, utcheckning och taxiresa tre timmar senar..det är förstås då du inte kan sova en enda sekund.
Men det är inget gnäll.
Det är bara att bita ihop.
Vi var inte direkt ensamna svenskar om att behöva göra det, ett dygn som detta.
***
Våra VM-kvalresultat är 2-0 på Kazakstan i Malmö efter väldigt ljummet och småknackigt spel, 2-1 mot Färöarna i Torshavn sedan vi med nöd och näppe tagit oss förbi ett underläge, ett mirakel i Berlin, 0-0 på Friends mot ett Irland som lätt avväpnade det svenska laget och så den här 2-1-förlusten i Wien mot det lag som är rankat 71:a i världen.
Det är ungefär så bra vi är just nu.
Innan vi går in på detaljer så är det exakt det som det rör sig om, ren och skär KVALITET och sett över hela laget så har vi inte det i samma utsträckning som vi vant oss vid de senaste åren. Åtminstone inte tillräckligt mycket och/eller tillräckligt ofta. Det är den bistra sanningen.
***
Efter Hernn Smiths Robert Prytz-reportage så handlade min lördagskrönika om att idrottsstjärnor får lära sig livets hårda skola, precis som alla andra. Läs HÄR.
***
Jonas Olsson vet att han gick bort sig på 1-0-målet och han – om någon – vet att bollen aldrig ska studsa där. Aldrig. Det är ett misstag som är svårt att förstå, men det är åtminstone ett misstag som kan utläsas i ett typiskt felbeslut i en blixtrande sekund.
Däremot är det för mig helt oförklarligt varför Oscar Wendt valde att under flera meter promenera sidan om Harnik från kortlinjen och till ett ganska bra inläggslägen utan att någon gång under den tiden inse att han måste upp i press och göra allt för att förhindra eller försvåra ett inlägg – det som sen nådde Yanko för 2-0. Det övergår mitt förstånd.
Ja, Granen ser sin gubbe tidigt men det är ett perfekt inlägg och när de kommer som de kommer i sin exakthet, samtidigt som motståndaren är i rörelse, då är det inte alltid så enkelt att avvärja.
***
Österrikarna kan sin konst att elda upp sin landslagspublik och alla är med i umba-bumpa, flaggviftande och taktfast (i det närmaste otäck nationalism) marchmusik…det är extrautsatta högtaler som på en konsert och en speaker som likt en DJ manar fram en storartad stämning.
Så här: det är inte riktigt samma ljud- pch publikkuliss som våra motståndare möts av på Friends.
Vi måste bli bättre på sånt, vi måste undvika att vara så förbannat PK och oroliga för att någon kontrollant ska påpeka att något inte var som det måste vara.
Låt oss börja med att ta efter Tre Kronor: alltid Loa Falkman som kör nationalsången på alla landskamper.
Det borde räcka för att skrämma livet ur Färöarna åtminstone.
***
Försvarsspelet skriker alla om.
Jo, det har sina brister och inte bara i backlinjen utan över hela planen.
Men vem känner att anfallsspelet är så förbannat bra och effektivt?
Nu blir den där halvlekeni Berlin, som ju egentligen inte finns någonstans på en karta, en skimär.
Det går inte att leva på ett mirakel hur länge som helst. Sanningen är att du kan leva på det tills nästa match.
Sen kom Englandsmatchen som invigde Friends, men Erik Hamrén får ursäkta…för mig var det ett verk av en spelare och dessutom en träningsmatch: thats whats Friends are 4.
Bortser vi från mirakelhalvleken mot Tyskland, då allt ramlade in bakom Neuer, så har vi i VM-kvalet gjort fem mål på fyra matcher, varav fyra mål är mot Färöarna och Kazakstan (hemma). I årets kvalspel har vi gjort ett mål på fyra halvlekar.
I mina ögon är det totalen, försvars- såväl som anfallsspel, som är medioker.
Ja, vi förlorar matcher för att vi gör billiga missar bakåt. Men också för att vi inte har tillräcklig förmåga att göra mål.
***
Sebastian Larsson har haft en tung säsong och vi trodde möjligen att han var på väg upp ur en svacka, han hade sina stunder (ett fantastiskt vänsterskott, bland annat) men det blir inte mycket av det.
Men hur frustrerande han själv tycker att det är så tror jag att han skulle tjäna på att bara koncentrera sig på sitt och lagets spel och inte ägna kraft på att demonstrativt och kraftfullt protestera, verbalt och fysiskt, gentemot domaren efter i stort sett varenda situation som kan tyckas är tveksam…och det kan röra sig om ett inkast.
Jag vet att han är uppe i matchen och tokladdad, men det blir för mycket och jag tror det kostar både kraft och skärpa.
***
Ingen kan anklaga Erik Hamrén för att inte ha haft tålamod i väntan på Rasmus Elms landslagsform.
***
Vi lever väldigt mycket på nostalgi och hoppet ställs nästan alltid i slutändan på de som varit och gjort oss lyckliga förut och när Hamrén gjorde sina första byten så var det Anders Svensson och Ola Toivonen som kom in.
Jag hade helst sett Jimmy Durmaz dessförinnan, för att han är i uppenbar form, för att vi behövde (behöver!) en spelare som kunde slå sin man på kanten och ge oss inläggsspel då vi var klart tyngre och starkare i luften.
***
Tyvärr har Erik Hamrén tappat starka kort på vägen, sådana som vi hade trott och hoppats mycket och där vi fått luckor och blivit tunna.
På forwardsidan var många övertygad om att U21-kungen, Marcus Berg, skulle vara en stjärna i A-landslaget idag. Istället har han tynat bort på en tysk avbytarbänk och det har kostat honom rätt mycket utom möjligen en del euro på banken.
Och John Guidetti…ja, i hans fall var det utstakat efter hans Feyenoord-succé, men det blev som det blev och nu har killen inte spelat mer än fyra-fem B-lagsmatcher på över ett år – jag tror ingen vet hur illa det egentligen är.
Emir Bajrami är även det en spelare som förgyllde Hamréns landslag och som kändes som ett framtida landslagshopp.
Nu måste han börja om i Grekland efter några dystra säsonger.
Den som sedan ramlat in och tagit fäste i startelvan på senaste åren är Alexander Kacaniklic.
I övrigt är det same same och i rätt många fall så blir de inte bättre med åren. Snarare tvärtom.
Det värsta är att det inte går att anklaga Hamrén för att han radikalt missat att ta ut någon spelare.
***
Andreas Isaksson är lite som Ronnie Hellström var på straffar: aldrig riktigt nära.
***
Jag tror inte att Jonas Olsson och Andreas Granqvist blir särskilt mycket tryggare i sina positioner när de får veta att förbundskaptenen kollar av läget med Olof Mellberg lite då och då.
***
Straffarna?
Jag tycker att den på Kacaniklic i början mycket väl kan vara en, däremot är det förstås en filmning av Zlatan (han kan inte filma, gör det nästan aldrig och det hedrar honom) och i Granqvists fall så blir det lite väl uppenbart teatraliskt att han säker den…även om italienaren kunde ha valt att blåsa.
Däremot var ju österrikarnas solklar.
Domaren var lite petig om småsaker (Elmanders svettband, herregud, varför leta upp sådant?) och varningen på Elmander efter en perfekt glidtackling var totalt felaktig.
Men inledningsvis hade vi faktiskt domaren med oss i en hel del 50/50-situationer och vi fick en del billiga frisparkar.
***
När Hamrén förklarade att han hade ringt Hysén och kollat inför Färöarna så var det alltså Tobias, inte Glenn. För att förtydliga.
***
Zlatan?
Tvärtemot Ralf Edström tycker jag inte att han ska springa livet av sig på allting som rör sig, jag tycker att han ska spara mer kraft till sådant som för att han kan avgöra matcher.
Nu tyckte jag att han oftast var grym i luften, både med huvud och direktpass med bröst, hans passning till målet var formidabel, liksom den till Jonas Olsson i början. Jag tyckte han slarvade bort det där gyllene frisparksläget genom att chansa på att skjuta genom muren, han skjuter så hårt att han kan dra den i sidan om i målvaktens hörn – viktigast är ju att få den på mål i det läget. Och han borde kanske ha skjutit när han fick läget i slutet.
Men det går inte att påstå att Ibrahimovic inte var ett hot för motståndarna på planen, de var livrädda så snart han hade bllen.
***
Maddes svärmor.
Räcker så.
***
Tyvärr fortsätter detta landslag att vara ett ganska dåligt bortalag, det bådar inte gott inför Irland och Kazakstan. Framförallt kräver det att vi MÅSTE vinna hemma..
***
Att på allvar beskriva Olsson/Granqvist som två trädgårdstomtar är att ta väldigt, väldigt, väldigt billiga poänger.
Kritisera under ett matchreferat är en sak, förlöjliga och förnedra är en annan.
Men Radiosporten kommer alltid undan med sådant.
***
Vi biter ihop.
Det räcker med 1-0 på Färöarna så står Sverige på samma poäng som Irland och Österrike inför höstens avgörande kvalspel.
Det hinner hända mycket fram till dess.
Eller: det måste det göra.