I sin 143:e landskamp.
Utskälld, pissad på, hånad, Bladet-mobbad och utskälld av allt och alla, men främst av rätt många misslyckade som aldrig lyckades bättre än till något division 5-lag någonstans.
Men alla som har haft lite koll (och jag skulle vilja hävda att det på senare tid mest varit fotbollsjournalister) har sett att Anders Svensson fortfarande håller.
Att han alltid har gjort det.
Jag unnar Anders Svensson, mer än någon annan i ett svenskt fotbollslandslag av idag, att få stå där som en hjälte.
Att få jubla rakt mot en stor svensk tillrest klack bakom ena målet och sträcka armarna i luften, som om vore de ett enda stort jävla långfinger i luften rakt i ansiktet på hatarna, mobbarna, The Nobodys.
Det var ett underbart mål men jag ska erkänna att det kändes bättre än på mycket länge för att det var just Anders Svensson som gjorde det.
***
Oavsett om Antonsson kunde ha gått in i den första nickduellen, istället för att vara passiv, så var det förstås Micke Lustigs usla bakåtnick som ställde Robbie Keene fri.
Det vet jag att Johan Mjällby tycker, innerst inne…
***
Martin Olsson var magnifik, han är alltid det i landslaget: orädd, skön initiativförmåga, blixtrande i sina attacker.
Johan Elmander osannolikt nyttig, bästa landskampen sen han fick sin skada inför EM-slutspelet…så vansinnigt nyttig för Sverige och ett oerhört vackert fotbollsmål – hade Zlatan gjort ett likadant hade vi börjat måla tavlor av dte.
Sebastian Larsson var tillbaka så som vi vill se Sebastian Larsson. Mindre fart på fäktande armar, mera fart på ständigt löpande ben. Ett ständigt hot.
Anders Svensson, inte bara målet, lugnet i spelet, tryggheten, insticken, sådant som vi påpekat i oändlighet nu.
Zlatan Ibrahimovic, tidigare kunde han lätt tappa humöret när han inte fick vad han ville ha och när spelet gick i stå…nu valde han att spela för laget, avlasta och skapa ytor för andra. Spelar vi 4-4-2 är han självklar som enspelare som ska vara närmast motståndarnas mål. Men när han blir isolerad och omringad längst fram är han väldigt mycket nyttigare i någon sorts tillbakadragen roll som vi gärna kan kalla nr 10. Där har motståndarna ibland svårare att få kontroll över honom. Han inser det själv och tog också det initiativet, framspelningarna till Larsson och Svensson är mästerliga.
Där har ni mina bästa i svenskar i landskampen.
***
Det där med att en förbundskapten alltid pissar i motvind, hur han än gör, det slår aldrig fel.
Nu läser jag att Sverige vann men att det mest handlade om att Sverige krigade sig till en seger och att det inte var något skönspel och att det kunde ha varit bättre.
Hade Sverige förlorat hade det hetat att Erik Hamren valde fel lag.
Personligen tyckte jag nog att det var fulländat rent taktiskt efter 20 minuter.
Och att förbundskaptenen valde helt rätt startelva.
Hamrén ska ha credd för att han vågade spela oprövade Antonsson/Nilsson, att han fortsatte tro på Ekdal, att han ändrade sig om Svensson och valde att använda honom som startspelare, att han inte gav upp Sebastian Larsson.
Det vore ogint att inte ge honom det.
Även om det säkert finns dom som alltid tror att de kan göra det bättre själv, men sånt är livet för alla fotbollens förbundskaptener i hela världen.
***
Sverige har rest sig från underläge tre gånger nu i kvalet.
I Berlin (såklart), på Färöarna och nu i Dublin.
Det är som att laget släpper loss lite mer när de känner att det bara är att ösa på och inte tänka så jäkla mycket.
Först då börjar vi spela ut.
Det är lite oroväckande, trots allt.
***
Jag är livrädd för matchen på konstgräs i Astana.
Österrike tappade poäng där (0-0), Irland vände 0-1 till 2-1 på övertid.
Och vi har inte spelat särskilt förtroendeingivande mot uppställda försvar, vare sig mot Färöarna x 2 eller mot Irland hemma. Egentligen inte mot kazakerna i Malmö heller, där det till slut blev 2-0 efter en del om och men.
***
Så här tungt hyllades Anders Svensson av ESPN – inför matchen.
***
En liten detalj i det svenska spelet som stör mig, möjligen en petitess, men ändå:
Varenda svenskt inkast på egen planhalva från ytterbackar…och det är lika bra att skänka bort bollen till motståndarna.
Vi tappar bort den ändå. Inkastaren har oftast inga eller ett enda alternativ: högt kast för meningslös kort skarv.
Ibland blir det farlig omställning – på eget inkast.
Varför inte att par varianter, som åtminstone ger tillbakaspel till inkastaren?
Sjukt att man sitter och stör sig på en sådan detalj, men det är som det är…
***
Tänk att Island reste sig från 1-4 till 4-4 i Bern, de gjorde en halv Berlin.
Åtta mål och svängdörrar bakåt, Lasse Lagerbäck rapporteras ha begått harakiri.
***
Det var även kul att se Sveriges U-21, som har en ruskigt spännande blandning i laget, slå Polen med 3-1 i Malmö.
Sverige hade maximal utdelning mot ett bra polskt lag, men väldigt fina mål av Simon Thern, Hrgota och Ishak.
Det finns absolut en framtid i svensk landslagsfotboll och inom kort måste vi börja jobba in spelare som Hrgota, Hiljemark, Mattias Johansson och några till.
***
Just Islands skitgrupp är helt galen och det lär bli svårt att ta sig vidare som 2:a från den gruppen då fyra lag (Norge, Albanien, Island och Slovenien) ligger på 11, 10, 10 och 9 poäng bakom ledande Schweiz som har 15.
Men både Norge och Island kan fortfarande vinna gruppen med flyt. Norge-Schweiz och Island-Albanien på tisdag.
Albanien förlorade för övrigt med 1-0 mot Slovenien. Etrit Berisha stod i mål, Valdet Rama spelade från start och Agon Mehmeti byttes in.
Däremot fanns inte Loret Sadiku med ens på bänken, förmodligen blev inte alla nödvändiga papper klara i tid.
***
Ja, hoppet om Brasilien lever definitivt vidare.
Om än på en skör tråd, vi behöver inte bara en andraplats utan även en seger i ett play-off.
Men hellre leva på ett hopp än på ingenting alls.
***
För övrigt: väntans tider.