Jag är klart kluven.
Drog till Sundsvall i måndags där jag hackade tänder av kyla för ett par veckor sen, pälsade på mig allt och hade plockat fram curlingkängorna…det slutade med att jag fick klä av istället för att klä på.
Jag vill ha väder som berättar vilken typ av av kläder jag ska ha på mig.
Inte väder som gör det till en ren chansning och risken är stor att du alltid tar på dig för mycket eller för lite och aldrig mitt-i-prick för det finns sällan mitt-i-prick-kläder.
Det finns sommarkläder, höstkläder, vinterkläder…det finns inte brittsommarkläder.
Vädret måste liksom ta ett beslut, det är väl ändå det minsta man kan begära nu när mörkret lagt sig likte ett novembertäcke över oktober-Sverige.
***
Kim eller Rasmus är alltså helt plötsligt den senaste frågan.
Efter det att Kim varit utslängd, utkastad, uträknad, ute någonstans i Moskva,
Efter det att Rasmus Elm brottats med en trombos och traskat omkring bland kompisarna i Kalmar utan att kunna spela fotboll på riktigt.
Nu ska en av dessa två spela en huvudroll i kvalets mest ödesmättade match så här långt, ingen kan säga annat än att det svänger om landslaget.
Rasmus Elm spelade vid sidan om Anders Svensson på den stängda träningen, säger rapporterna, men jag är inte helt säker på att förbundskapten Hamrén gjort sitt val ännu.
Han har gett – med all rätt – gett Elm alla chanser i världen i landslaget och han har inte riktigt tagit dom, det har varit svårt att sätta fingret på varför han inte gjort det.
Om Rasmus själv varit lite besviken så är jag övertygad om att Hamrén också varit det.
Vågar förbundskaptenen lita till Rasmus Elm fortfarande, gör han det nu när Elm haft ett längre skadeuppehåll och när det gäller som mest?
Eller går han safe på Källström, som är tillbaka i form, och som han vet skulle älska att spela den här typen av matcher.
Det är och förblir ett svårt val.
Hur jag än tänker på det så har jag svårt att se hur jag själv hade valt om det varit jag som varit förbundskapten.
Vilket jag (och rätt många andra, ska sägas) är glad att jag inte är.
***
Zlatan blir alltså en del av mediasvängen när han väljer att lägga ut sig själv i olika former under appen Mikz.
Som är vad?
Ja, så här långt är det mest en annan mindre tillgänglig form av Twitter eller Instagram.
Hade Zlatan funnits där så hade han säkert kunna nå miljoner följare direkt.
Den stora skillnaden är att han nu äger rättigheten till allt som publiceras och i slutändan handlar det såklart om business.
Vilket jag inte har några problem med, om Twitter/Facebook/Instagram kan casha in på att ägas alla andras material så kan förstås vem som helst få tjäna pengar på att äga sitt eget material…om man nu känner att man har den realistiska möjligheten (vilket ju Zlatan har, om någon).
Om Zlatan skriver själv eller lägger upp egna filmer där han själv ger sin bild av något skeende så är det förstås en kanonidé, såväl för hans fans som för all tänkbar media som inte alltid kan snappa upp citat direkt ur hästens mun.
Men första dagen var det inte mycket mer än vilket Instagram-konto som helst, bland annat med en bild på Zlatan och Lasse Richt med texten “här sitter jag och Lasse Richt på bänken”.
Och texter med rätt slätstrukna citat.
Självklart måste Zlatan “cleara” allting som publiceras, känner jag honom rätt vill han nog syna varenda kommatecken men det är uppenbart att texter skrivs av någon bakom ett företag.
Det är en jäkligt bra idé och skulle kunna bli extremt spännande om det blev personligt på riktigt. Och gärna med lite spets när det väl hettar till i olika sammanhang.
***
Min onsdagskrönika i Getingen handlar om Kevin Walker, Idol, TV4 och Gif Sundsvall – men egentligen mest om den stelbenhet som råder inom fotbollens värld: allting måste alltid vara som det en gång har varit.
Du läser den HÄR.
***
Österrike är inget fantastiskt fotbollslandslag, egentligen högst mediokert, strax under ett skikt med ett 15-tal nationer.
Men det har alltid varit ett småjobbigt landslag att möta för Sverige.
Dels är det ett sånt där lagom bra motstånd som vi oftast förväntas att besegra och det brukar inte vara en bra kombination för ett svenskt landslag.
Dels spelar de en rätt jobbig kontringsfotboll med ett gäng individualister som du aldrig riktigt vet var du har.
Det är alltid otäckt att möta Österrike, alla vi som upplevt Andreas Herzog x 2 vet vad jag menar.
***
Få diskussioner kan vara så givande som de på pressläktaren i samband med landslagssamlingarna.
Idag hade jag, Långe Lundh, Farbror Bank och Clabbe Rusk en intressant om olika slag mot ansiktet.
Lundh satte sin rankingen där det mildaste var en lusing, sen en lavett, en råsop och till en hurring eftersom en hurring ändå var ett slag med hela armen i en rörelse.
Jag var inte helt enig, kände att lavett var mildare än lusing, samt att råsop ändå var värre en en simpel hurring.
Bank undrade mest om “dagsedel” men den är svårplacerad.
“Tjyvsmäll”, däremot, har Clabbe Rusk koll på.
En tjyvsmäll bör rimligvis gå in strax efter hurring på min ranking.
***
Publikstödet för hemmalaget i Wien är alltid på gränsen till osmakligt starkt…med stänk av marschmusik och annat som ligger i landets vagga.
Men det är ett jävla tryck, det påverkar definitivt.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att en fredagskväll på en fullsatt Friends Arena kan ge landslaget den boost de så gärna vill ha.
Släpp loss nu, tack.
***
Jag har inga problem med en bild på Zlatan och Richt på en bänk med texten “här sitter jag och Richt”, vi har en hel värld med sociala medier som delger den typen av bilder och texter.
Men i en egen app som trots allt inte flimrar förbi lika snabbt och enkelt som ett Instagramflöde så vill du komma närmare en större exklusivitet.
Vi vill sällan eller aldrig att Zlatan är som alla andra.
***
Matchkläder fredag kväll?
Kostym såklart, alltid på landskamp.
Med eller utan underställ?
Mössa? Handskar? Tunnare rock, tjockare rock, halsduk?
Stängt eller öppet tak?
Det var alltid lättare förr när man kunde “gå på fotboll i en sån rockajävel”.