Det kan alltid sluta lite hur-som-helst, vilket är en del av charmen med de där korta frågestunderna, och det kan rätt ofta kräva en förmåga att läsa av sinnesstämningen även om det behövdes oftare förr än idag.
Och aldrig har jag sett honom så här samlad.
Det är förstås svårt att tänka tanken och det är omöjligt att veta med den mannen, men det han har framför sig är två oerhörda utmaningar som – förhoppningsvis – mynnar ut i hans sista VM-slutspel.
Om det inte går så bra som vi alla önskar, då ser vi högst sannolikt inte Zlatan Ibrahimovic i fler VM-slutspel överhuvudtaget.
Det är en tanke vi inte ska glömma.
Det är en tanke som jag förmodar har touchat Zlatans medvetande.
Då är det lätt att förstå graden av koncentration hos Sveriges lagkapten.
Och det är förstås ett tecken så gott som något.
***
Fotbollsgalan it was och från bord 62 upplevde åtminstone jag det som en lagom trivsam tillställning, å andra sidan får man (har jag lärt mig) alltid en helt annan känsla där jämfört med den du får framför en TV i vardagsrummet.
Och å andra sidan 2: jag är ett stort fan av Anders Jansson, som jag tycker lyckades strålande med det som så många misslyckats med genom åren, nämligen humorn.
Förbundets ofattbara självmål med den där bilen låg sen helt i linje med de skandalrubriker som galan alltid ger och när ingen programledare, komiker, spelare, TV-kanal, manusförfattare eller musiker klantade sig så löste alltså galans arrangör det helt på egen hand.
***
Form eller kontinuitet, var det.
Går Erik Hamrén strikt efter en formkurva så spelar Jonas Olsson från start.
Olsson utstrålar god form, även vid sidan av planen.
***
Vad är det som ska ge dig en nominering till de olika kategorierna på Fotbollsgalan?
Hur tänker juryn?
Jag fick ju bara sitta ett år och då var det var någon sorts telefonkonferens där folk lämnade sina namn och någon erkände att han under året bara hade sett alla matcher som hade gått i Solna. Typ.
Jag kritiserade just själva juryarbetet på denna blogg, jag hade hellre sett en sammankoms och en runda-bordet-diskussion och sen hette det att jag skull bytas ut för att “TV4:s representant ska rotera”.
Men är iiiiinte bitter.
Inte för ett ögonblick, om jag ska vara ärlig.
Och jag tycker att årets vinnare är väl värda att vinna priser, jag tar ingenting från dom.
Men jag undrar ändå: är ett par bra landskamper alltid tillräckligt för att bli nominerad eller är ett par sämre landskamper släl till att INTE bli det?
Är prestationen i klubblaget, som sträcker sig över en längre period, inte av samma dignitet?
Ska Rasmus Elm, som haft en framträdande roll i CSKA där han varit med och spelat hem liga och cup, INTE nomineras för att han inte lect upp till sin kapacitet i några landskamper.
Ska Pontus Wernbloom, med samma roll och meriter som Elm, INTE bli nominerad för att Erik Hamrén anser att han inte platsar i landslaget?
Ska Martin Olsson, som brottats med väldiga kadeproblem och under en lång period av säsongen inte spelade alls och fick sitta en hel del på bänken i Norwich, nomineras för att han kommit tillbaka på ett enastående sätt och gjort två fina landskamper medan Mikael Lustig, som varit helt ordinarie i Celtic med hyggliga meriter i Champions League inte alls är med?
Jag säger inte att det alltid är lätt att välja, men jag undrar lite över hur tänket går.
Är landslaget, och meriterna från några matcher därifrån, det som gäller först och främst och är man då helt utesluten om man som Behrang Safari tackar nej till landslaget (men ändå är ordinarie i ett lag som vinner ligan)?
***
Det började redan i pressrummet på Friends i förmiddags då NRK:s utsände berättade om att Magnus Carlsen just nu är en större idrottspersonlighet än Petter Northug.
Vem då, frågade jag.
Schackspelaren!
Schack?
Jag har inga problem med schack, jag spelade en hel del som ung i biblioteket på Lindängehus Fritidsgård, men jag vet inte om jag vill kalla det så mycket idrott.
Det är ju ett bordsspel.
Nu fick jag då veta att denna Carlsen är ett 22-årigt schackgeni (är dom inte alltid det?) som just nu spelar om VM-titeln mot en indisk tjomme i Chennai. Norrmännen har förstås gått igång på allt och direktsänder varje sekund i dessa matcher som spelas i max sju timmar per parti.
Och minsann om inte utsänd norrbagge hugger mikrofonen på Zlatans presskonferens för att ställa den första frågan och den handlar om – schack (och denna Carlsen).
Credd till Z som fick ihop ett hyggligt svar, trots allt.
Men tänk att åka hela vägen från Oslo för att bevaka en presskonferens med Zlatan Ibrahimovic inför den helt avgörande playoffmatchen mot Portugal, få ställa en enda fråga och den handlar om schack.
Kämpa, Norge, kämpa.
***
Är landslagets tröja så ful som Lundh vill göra gällande?
Jag måste säga att jag tycker den är helt OK, även om jag inte riktigt förstår den där tunna röda linjen över bröstet.
Har Zlatan bestämt att tröjan ska ha ett inslag av skånsk flagga?
***
Jag hade flytet att bli uppgraderad på vår flight med Tap till Lissabon, vilket jag förstås är tacksam för.
Längre bak i kabinen tog nämligen all alkohol slut innan vi hade hunnit halvvägs till den portugisiska huvudstaden.
Av den anledningen bad en man i 45-50-årsåldern att med hjälp av flygvärdinna få uppsöka mig och ifrågasätta varför drickat var slut, om vi hade något till övers och framförallt om jag kunde lösa situationen.
Lite oklart hur jag skulle lösa det.
Men med tanke på mannens vingliga gång och acetonliknande andedräkt så var det nog bra som det var.
“He was extremely rude mot oss”, sa flygvärdinnan. “They all want to drink like animals and the is nothing left”.
Svenska fotbollsresor är det nya Club 33.
***
Bra drag i norsk idrott nu, som vi säger.
***
Uppe i 34 arbetsdagar i sträck nu. Men synd att klaga. Bara att gasa på lite på slutet.
***
Den här gången avslutade Zlatan intervjun med att säga att jag pratade med Gud.
Jag ska ta det med Schwarz i Lissabon.
Släpper han den titeln?