En bra trerätters med svårare kött och rött tjut på en spanjor i Berlin i sällskap med bland andra Fredrik Petersen, Iker Romero och en ung man vid namn Harry.
Er resande i handbollsintervjuer lever ett omväxlande liv.
Men det förnöjer.
Som igår, när jag inledde kvällen i Kiels handbollstempel för att se hemmalaget förlora en cupmatch i egen kula för första gången på 23 år och avslutade den med att prata gamla sköna handbollsminnen med Tomas Svensson och den isländske mästartränaren Gudmundur Gudmundsson på ett hotell inrett i afrikansk kolonalstil i en förort till – Hamburg.
***
Anders Svensson lägger ned landslaget och jag förstår honom.
Han har ALLTID ställt upp, alltid varit med så snart han har kallats, såväl på januariturnéer i Oman som på smått trötta landskamper i augusti.
Han har – trots att han under många år varit en av Sveriges bästa och ledande spelare – fått ta skit från både anonyma knäppgökar som knappglada journalister, han har petats, bjudits in med armbågar men alltid kommit tillbaka och stått stark när det blåst.
Om det är någon som är värd att få ta del av lite vila när det ska resas på landskamper så är det Anders Svensson.
Dessutom spelas nästa tävlingsmatch i september 2014, jag tror att Svensson är helt ärlig när han säger att det är på tiden att ge plats för andra, yngre och lovande mittfältare. Även om Svensson själv skulle vara bättre.
För mig är Anders Svensson en landslagshjälte av stora mått och det har varit en fröjd att få jobba med honom i Blågult, från början till slut.
***
Min onsdagskrönika handlade också om handboll. Eller om idrottsmän. Eller om en livsfråga. Eller bara om sport och hur viktigt det egentligen är, alternativt INTE är.
Läs den HÄR.
***
Erik Hamréns januaritrupp till en turné som ännu ingen vet om den blir av presenterades i Stockholm igår och den ser klart intressant ut.
Du kan alltid hävda att någon skulle kunna få en chans istället för någon annan, men det är marginellt.
Exempelvis hade jag gärna sett att någon av Kalmar FF:s Melker Hallberg, Häckens Simon Gustafsson eller Carlos Strandberg, Malmös Sixten Mohlin, Falkenbergs/AIK:s Niclas Eliasson, Chelseas U21-spelare Isak Ssewankambo eller Tranmere Rovers Kristoffer Peterson fått en chans som någon sorts ungt “wild card”, med viss reservation för att de som är i engelska klubbar sannolikt inte släpps i väg.
Men i truppen finns de som känns självklara på en sådan här turné, om jag hade fått välja först: Johan Larsson, Elfsborg, Per Karlsson, AIK, Nabil Bahoui, AIK, Magnus Eriksson, Malmö FF och Tobias Hysén, IFK Göteborg.
***
SvFF:s Volvogate tenderar att slå alla rekord i hur man misslyckas att få en stortartad gåva till att bli ett pinsamt haveri.
Det finns ju så mycket i den soppan som smakar unket (och som lät kunde undvikits) men att stå på en gala och brösta upp sig stort över att man hyllat Anders Svensson rättmätigt med en ny fin bil…som sen visar sig vara ett treårigt leasingavtal, är inte det något som tassar i närheten av något som är bedrägligt?
Om jag hade köpt en TV till min bästa kompis i julklapp i vuxen ålder så hade jag inte ringt honom några veckor senare för att berätta att det i själva verket bara är en TV som han får låna i ett par år.
Då hade jag skämts.
SvFF:s representanter stod inför en miljon tittare och påpekade att Anders fått en bil. Vilket han alltså inte alls får.
Och då har vi alltså inte glömt Sjögran som inte fick en bil men som kanske skulle få något annat, någon annan gång. Eller hyra. Kanske låna. Det är oklart.
***
Snyggt av Elfsborg att besegra Standard Liege borta med 3-1, det gav åtminstone lite nödvändig cash (100.000 euro) till boråsklubben under ett år som varit ekonomiskt knaggligt.
Och, ja, jag hävdar envist att det på förhand var en “drömlottning” sett till chanserna att gå vidare.
Nu var Elfsborg helt under isen och hade sannolikt inte tagit sig vidare i en cup med lag som tävlar i Svenska Cupen under hösten, men det är en annan sak.
Ett stabilt allsvenskt lag ska vara före det danska bottenlaget, Esbjerg, i nio fall av tio i en EL-grupp. Nu blev Esbjerg tvåa i gruppen och är vidare, Elfsborg trea, Salzburg (som väntat) helt överlägset med full pott – österrikarna kan gå långt med hygglig lottning.
Jag ser ingen annan grupp som hade en sämre 2:a, i de flesta andra handlar det om två lag i topp som hade varit svåra att röja.
Elfsborg förlorade tre matcher i gruppen med uddamålet (bland annat bägge mot Esbjerg) och slutade på fyra poäng.
Intressant är att se till en del lag i Europa League som gick sämre i gruppspelet: Standard Liege (1), Dinamo Zagreb (1), Pacos Ferreira (3) Panduril (2), Bordeaux (3), Legia W (3), FC Thun (3), Estoril (3) och Tromsö (1).
***
Jag minns mycket väl Svenssons första stora succé i landslaget, när han gjorde enda målet mot Azerbadzijan i stekheta Baku.
Men självklart även frisparken mot Argentina, inte minst när vi dagen efter “gjorde om” frisparken i en japansk hotellfoajé med unga jpanska poliser som mur och målvakt och med exklusiva kristallkronor hängandes lite väl lågt ovan bollbanan.
Bland väldigt mycket.
Han blir saknad.
Vi har ändå gjort lite mer än 100 landskamper “ihop” genom åren.
***
Fredagen den 13:e tar jag förmodligen en torr macka på ett Lufthansaflyg hem till Blacksmithfield i kanten av Apple Bay.
Sen får det vara färdigrest. I år.