Jag satt på sektion 408, rad I, plats 27.
Till höger om mig två chilenska kollegor, framför mig ett gäng brassefans som rest från Recife och på min vänstra sida en radioreferent från Radio Globo.
Det var förstås en föreställning i sig; Hopp och Förtvivlan i regi av två tränare, 22 spelare, en engelsman, en ribba, en stolpe och Julio Cesar.
Jag ska inte drista mig till en kamp på liv och död, för det var en fotbollsmatch, men vi är där och nafsar.
För vad hade i ett överhettat land om politikerkorrupta VM haft tre veckor kvar – utan Brasilien?
Vad hade hänt med VM? Med spelarna? Med 200 miljoner människor?
Det omöjliga, det ofattbara var på god väg att bli verklighet och när chilenarna, fansen från Recife och (inte minst) radioreferenten från Globo var på väg att inse de, då var det som att befinna i en surrealistisk film där ingenting var på riktigt förrän den sekund som Jaras straff tog i insidan av stolpen.
För sisådär 200 miljoner var det som stå inför en dödsdom, vänta på juryns obevekliga beslut, andas in, vika ned huvudet, blunda och få beskedet efter en rättegång som utspelat sig till en mardröm:
NOT guilty, ni är fria, ni kan gå vidare.
Den lättnaden.
***
Guds Son konstaterade det på Twitter, Chile spelade hela matchen med en trebackslinje där spelarna representerar Nottingham Forest, Cardiff City och Osasuna.
Men med en klok tränare, smart upplägg, mod och ett stort dunkande hjärta – då kan du komma ganska långt.
Ett ribbskott från kvartsfinal, till exempel.
***
Straffarna var ju vad de var och sannolikt som de kan bli med det oket på dina axlar inför allas ögon efter 120 gastkramande minuter.
(Det var bara Aranguiz straff som stack ut något som väldigt bra och det var väldig lik en straff jag sett fråb väldigt nära håll utanför Gävle för inte särskilt längesen…inga jämförelser i övrigt…)
Brasilien har tränat straffar en hel del uppe i Granja Comary men ingen träning i världen går att jämföra med det som är verklighet. Jag tror liksom inte att Willian slår så många träningar klart utanför stolpen på en träning.
Och jag hävdar bestämt att straffar inte är tur, det är bara skicklighet, såväl från skytt som målvakt.
***
Chames!
***
Det förvånar mig inte alls om “min man” i brasselägret, mediachefen Rodrigo Paiva, tagit en fight med Pinilla i spelargången under halvtidspausen.
Inte på något enda vis.
***
Men hur bra är Brasilien egentligen just nu?
Du kan alltid vara förberedd på att ett lag som vill gå hela vägen inte är hundraprocentigt i varje match.
Men fyra matcher har gått och det vi har sett så här långt är ju inte särskilt imponerande. Inte på något vis.
Om vi bortser från en glödande eld och passion som bär fram spelarna i nån sorts Vilda Västern-fotboll i början på matcherna, det brukar vara i en kvart, och om vi bortser från Neymars enmansshow – har Brasilien överhuvudtaget ett eget ordnat offensivt spel?
Jag utgår såklart från att Felipe Scolari har en spelidé, men jag har svårt att tro att den är som Brages med långa bollar på en Bengt.
Och försvarsspelet är så juniorbetonat ibland att du inte tror att det är sant.
Jag vet ju att det finns en motståndare också men vi talar om det som ska vara världens bästa lag på ett hemma-VM inför en entusiastisk publik…då har det inte varit tillräckligt bra.
Brasilien ser skräckslaget ut när de hamnar under press (fysisk som mental), de har väldigt många spelare som helt tycks sakna självförtroende och jag tycker att de har en defensiv mittfältare för mycket för att skapa tillräcklig variation i sitt anfalllsspel, som inte bara kan handla om att ge bollen till Neymar och hoppas att han ska göra något.
I det sammanhanget ser Brasilien faktiskt ut som ett Zlatan-Sverige.
Vad som är jobbigast för Scolari är att han inte har så mycket att plocka upp ur sin påse.
En Willian och Ramires, såklart i en rockad på mittfältet.
En Maicon istället för Dani Alves, det bytet bör han ju göra – Dani Alves uppträder som en förvirrad herrelös hund på planen och det är ingen tillfällighet att alla moståndare så här långt valt att lägga trycket på Alves kant.
Och Jo istället för Fred.
Du läser ju själv.
Det är inte så att du studsar till direkt.
Kanske kan det vara så att det släpper för brassarna nu, när de tagit sig över en smärtgräns, för här finns förstås rätt mycket kvalitet som kan bättre, vilket vi sett förut.
Dessutom är min känsla att Brasilien kanske mår bra av att gå in till mötet med Colombia utan att vara skyhöga favoriter.
***
Uttalet på James Rodriguez är lite som i Småland, där en hel del på 40-50-talet döptes till amerikanska namn och där man uttalade Tyrone som “Tirone” och Wayne som “Vajne”.
***
Det är lite Ravelli-vibbar på Julio Cesar.
Utskälld och ifrågasatt inför VM, nu älskad av ett helt land.
***
Hur många fler frisparkar och gula kort hade vi sett i Brasilien-Chile om någon annan än Howard Webb dömt?
Skulle man gå efter de bägge förbundskaptenerna skulle det varit en eller ett i varenda närkamp.
Scolari och Jorge Sampaoli viftade med armar och händer värre än Sebastian Larsson så snart deras spelare tappade bollen i kamp med motståndare. Ibland gjorde de det samtidigt, lite som det kan vara när det är handboll då bägge lagen tycker att det är frikast till dom i samma situation.
Webb höll sin nivå, det går inte att ta ifrån honom. Även om jag kände att han gav vika lite väl lätt i sin uppgift att förminska fult spel. Och inte tvärtom.
***
Vad många faktiskt verkar ha glömt är att Colombia Fifa-rankades på 5:e plats i världen inför detta VM.
Nu är inte Fifas ranking alltid ett rättesnöre, men det säger ändå något.
***
Suarez straff?
Ja, det är för hårt.
Framförallt är jag lite tveksam till att en organisation som Fifa helt kan stänga av någon från ens yrkesuppdrag för något som är helt crazy på sitt sätt, men inte direkt bryter några ben på spelare.
Sen vet jag inte hur jag skulle döma, sett till vad som ändå fanns att gå efter.
Vet du hur du skulle döma?
Jag vet åtminstone hur jag hade reagerat som jurymedlem om den “åtalade” inkommit med ett försvarstal som inte innehöll ett uns av förlåtande ton utan att “jag föll med öppen mun på motståndarens axel”.
Då hade jag tänkt: tror den här killen att vi helt jävla dumma i huvudet?
Och jag tror att det också kan ha påverkat en jury, den totala nonchalansen inför sitt handlande.
Ett par saker till: Fifa är genomkorrupt och smått osmakligt i många avseenden, men vi måste väl ändå skilja på äpplen och päron…den här juryn har knappast särskilt mycket att göra med Blatters korrupta flörtande.
Dessutom kan Uruguays ledare/spelare skylla på allt och alla i hela världen, men den enda som var skyldig till att Suarez var avstängd i just åttondelsfinalen mot Colombia var Suarez själv.
***
Ni som vill mäta alla domslut i en kamera.
När hade vi tagit beslutet i samband med Hulks bortdömda mål?
Om en vecka? Hur hade beslutet set ut?
Det är omöjligt att via bilderna få ett klart besked om vad som var “rätt” eller “fel”.
Gary Lineker, som ju ändå är hyggligt respektabel i fotbollssammanhang, tyckte att Webb gjorde ett stort misstag. Rätt många andra tyckte totalt tvärtom.
***
Och just det, Brasilien Fifa-rankades 4:a inför VM.
***
Brassarnas sanslöst krångliga system vid beställningar på caféer och matställen är egentligen helt ofattbara.
Du ska alltid beställa vid en disk hos två personer, betala på ett annat hos två pers och sen hämta det du ska ha på ett tredje hos två andra.
Istället för att gör allt på ett ställe, hos en person.
Däremot har jag nu insett varför alla flygplatser har sina flesta mat- och dryckställe INNAN du går in genom säkerhetskontrollen.
Du behöver nämligen aldrig oroa dig för att det tar tid i själva security-checken: inga vätskor i påse, inga datorer ur väskan, inga skärp av – allt genom röntgen bara. Tjoff-tjoff. Blixtsnabbt.
Har du något som ser konstigt ut så ser dom det i röntgenmaskinen, säger dom.
Världsklass!
***
Jo, Brasilien andas idag.
Men det är nätt och jämnt.