Så typiskt: så snart vi gick ned lite i varv, så snart det kom dagar utan långa resor, utan evighetsutdragna sessioner i något mediacenter, så snart det började tunnas ut, så snart vi slappa åka upp- och nedförett berg, så snart man inte längre var hundraprocentigt skärpt, så snart man fick snacka lite skit skit med Rio-Olof och Backe, så snart man sänkte garden – PANG, aircondition-bombardemanget vann mark, förkylningen vann och nu sitter jag på vårt sunkhotell i en gränd på en bakgata till gatorna bakom Copacabana, snorar , hostar och stirrar in i en utsikt bestående av en husvägg.
Och pappa Lundh, överläkaren, hade såklart helt rätt när han påpekade att det är livsfarligt att bryta rutiner.
En vilodag, sen small det. Som en blixt från en regnig himmel.
Men det är synd att klaga.
Förvisso en mansförkylning, men om några dagar ska jag till Maracana och se på VM-final.
***
Jonas Eriksson hade varit värd en VM-final.
***
I senate avsnittet av PÅDDEN – som är det 61:a vi spelat in, på 61 veckor – så berättar jag mer om den rätt osannolika stölden vi fick vara med om här och det kaos som uppstod i samband med den.
Vi pratar förstås om 1-7, om Tyskland, Argentina, brassarnas procedurer, Helsingborgs IF samt om det blir Adu eller Ahh’ du.
Du lyssnar HÄR
***
Rio de Janeiro är inte riktigt som vare sig lugnet uppe i Gökboet, tristessen i Teresopolis, 70-tals-Dubal (Brasilia), vänligheten i Belo Horisonte, värmen, mjukheten,easy-going-hang-loose i Fortaleza.
Annat var heller inte att vänta.
Rio är på alla sätt turismens högborg med allt vad det innebär av bondfångeri på Copacabana och rätt många rätt usla restauranger just där.
Men det är också “carioca”; liv och rytm och flärd och rättframhet och puls, puls, puls.
För oss som pendlat runt i en månad i en Fiat Duplo på bergstoppar, i olika flygplan dagar och nätter, på alla tänkbara hotell, i annorlunda klimat så är det ändå som att komma till en fast punkt med goda kollegor i en stad där jag redan är förtjust i shoppingmöjligheter och älskar frukt-, sandwich- och juicebaren på hörnet om vår mörka gränd.
Och Copacabana är vad det är men är i dagarna en samlingsplats för fotbollsvänner från hela världen med allt vad det innebär när det är som bäst, nån sorts förbrödring och glädje samt en hel del fotbollslir på beachen.
Copacabana är också skådeplatsen för tusentals och åter tusentals sponsorer som skeppats in från när och fjärran i alla tänkbara eventformationer.
Det är skilda världar med att åsyna dessutom. Copacabana idag är fotbollens Herrskap och Tjänstefolk.
Fifa-nissarna på lyxigaste hotellen med bevakning och transportservice som om de alla vore presidenter (det är sannerligen komiskt att se, vad r det som kräver denna lyxservice för Fifa-folket? Är VM till för pamparna? Hur stor del av en VM-budget hamnar på denna monsterlyx? Varför? Beklämmande. Mer om det i min krönika inför VM).
Sponsorerna flyttar in på en nivå strax under och smyckar hotellens fasaden i PR-prylar.
Och tillresta argentinska fans bor i slitna bilar som de parkerat upp på rad längs avenidan och kör gasolkök på trottoaren.
![IMG_8758]()
Finmiddag utanför argentinsk bil på Copacabana
![IMG_8754]()
Sponsorhotell 30 meter från den argentinska bilen.
***
Tänk att man en dag skulle skriva att det blir den tyska fotbollsflärden mot den argentinska lagmaskinen (inklusive Messi).
Det blir förstås en högintressant final.
Och jag hoppas att någon låser upp den tidigt, om det sen är tyskarna eller om det är Leo Messi är ointressant.
Jag vill (Väst)Tyskland-Argentina från 1986.
Inte som 1990.
***
Jag gillar bronsmatcher, det sitter i sen 1994.
Dessutom har de matcherna en förmåga att bli rätt underhållande, målrika med två lag som går för vinst genom att släppa lite på tyglarna.
Sen finns det en extra krydda med morgondagens bronsmatch.
Hur ska Brasilien tas emot av sin hemmapublik efter förnedringen senast?
Hur kommer Brasilien att agera?
Vad händer i landet om Scolari åker på ytterligare en smäll? I ett VM som ärkefienden Argentina kan vinna…
***
Läs nu här och begrunda!
***
Vi får alla hoppas att ingen brassepolitiker sålt bort dräneringen av Maracanas gräsmatta i klassisk korruptionsaffär.
Det regnade kraftfullt i två dygn.
***
Ni vet hur ofta vi kan påtala att vissa mästerskap i olika sporter bara vinns av vissa länder i en snäv krets.
Men fotboll-VM är nog snävast av alla i hygglig modern tid, åtminstone sett till vinnare och inte över generell konkurrens.
Brasilien är etta i VM:s maratontabell före Italien, följd av Tyskland och Argentina.
Förutom de länderna vann Uruguay två gånger 1930 och 1950. England och Frankrike vann hemma 1966 och 1998 och Spaniens framgångsväg kröntes med guldet 2010.
Och det blir alltså ingen “ny” vinnare i år.
***
Jag vet inte vad mansförkylning heter på portugisiska eller hur de bäst botar sådana i Brasilien men när jag försökte förklara på apoteket att jag ville ha nässpray och pekade med ett finger mot näsborren och gjorde nån sorts sprutljud och visade nässpray-tryck-rörelse med fingrarna, då ville killen bakom disken ge mig ett paket kondomer.
Jag försökte förklara att så jävla förkyld var jag inte.