Även om det så är kollegor, kvinnor, barn eller (för den delen) en monsterliknande ungersk vakt som står i vägen.
I Italien behöver du den typen av rutin och jag är väldigt nöjd med att jag och Tarlandao kunde hugga en parkeringsplats direkt utanför Juventus Stadium utan något som helst tillstånd, ett sådant du måste ansöka om hos Uefa en månad i förväg.
Jag ska inte avslöja några detaljer, men vi läste av en viss osäkerhet hos parkeringsvakt och tog sen den chans som dök upp. Blixtsnabbt. Rakt på mål.
Och, lite senare på kvällen, i den miljö där “äta-eller-ätas” skiljer agnar från vetet gjorde vi en manöver som tillochmed Lundh hade varit stolt över.
När Bladet placerat TRE utsända längst fram i en ytterst liten zon för “non-right-holders-TV” och när SvT-Pelle Nyström tryckt in sig bland ett gäng italienska kollegor så var det utsålt.
Men en snygg liten smidig förflyttning av gränslinje-mackapär gav en lucka sidan om Radiosporten och den stack vi direkt i och fick ett guldläge.
Äta eller ätas, det är inte svårare än så.
***
Malmö FF kom, sågs och – vann värdighet.
Att Juventus gör 2-0 på MFF i Turin är lite som väntat, de slog FCK med 3-1 i samma turnering på samma plats förra året för att hitta någon sorts jämförelse som fungerar, men då ska ingen glömma att MFF kom hit som en sanslös rookie i sammanhanget; den fattiga kusinen från landet.
Jag har sett Malmö rasa ihop fullständigt i det europeiska bortaspelet förut, i Europa League, (till viss del) i Prag och i Salzburg.
Men ju fler körlektioner du tar, desto bekvämare blir du när det trycks på gaspedalen.
Åge Hareides lag bad aldrig om ursäkt, jag gillade framförallt det.
Det var den gamla malmöitiska inställningen, den som genomsyrar rätt mycket i stan och som inte alltid är speciellt gemytlig, men som absolut är en fördel i fotbollens värld och som en gång tog 1979-gänget till oanade europeiska höjder: “kom ente hit å trou att du e nått”.
Sen fick de heta vad de ville och tjäna hur mycket som helst.
Småpågar som Filip Helander och Pa Konate sprang småfult rakt in i och rakt över) Juventus-spelarna som om ingenting hade hänt.
Macka Rosenberg anförde laget genom att trycka dit med HELA kroppen tills Paul Pogba hade tröttnat på kagigheten och fick ett läge som fick “Sillen” att ta räkning.
Isaac Kiese-Thelin, detta fynd, stångades med Chjellini, tog för sig, gav tillbaka och var inte rädd för att ta varenda liten batalj i luftrummet.
Ingen vek ned sig, ingen stod med mössan i hand och jag tror att Juventus-stjärnorna kände av det, de visste att de skulle vara överlägsna men efterhand gick det upp för dom (och främst för Carlito Tevez) att de inte skulle få ett skit gratis.
På så vis visade Malmö FF, allsvenskan och svensk fotboll att de har att Champions League att göra, minst lika mycket som nåt mästarlag från Österrike, Danmark, Schweiz, Skottland, Serbien, Kroatien eller vad vi nu ska jämföra oss med i näringskedjan.
***
Juventus är inte bara klass PÅ fotbollsplanen.
Fen getingar på bemötandet, servicen och omhändertagandet av media.
Givetvis oklanderligt gott italienskt i en liten restauranghörna och vansinnigt divigt att slå upp en mixed zone-bar direkt efter matchen.
Hur kontrar Swedbank Stadion?
Kebab från Möllan?
***
En dryg månad i en Fiat Duplo i Brasilien och jag var lite orolig när vi skulle hämta ut hyrbil i Italien, på väg till Turin dessutom.
Men jag kan mina egna bokningar och med hjälp av en snillrik upgrade fick jag och Tarlandao en riktigt svår juggemerca. Svart givetvis.
Den smälte in rätt väl på parkeringsutrymmet utanför Åslund-hotellet Principi di Piemonti.
***
Intressant att Hareide medvetet valde att täta i mitten och på egen högerkant för att han ville att Juve skulle anfalla på den andra kanten.
Hellre inlägg därifrån än någonting annat, var melodin.
Dels för att de vanligtvis är sämre därifrån men också för att han ville ha Pogba “felvänd” på de inläggen.
Oklart om norrmannen förklarat för stackars Konate vad det skulle innebära.
***
Självklart bodde Ica-Stefan på Principi di Piemonte.
***
Italienska journalister var noga med att påpeka att det var en sanslös målvaktsparad som räddade Juve från ett baklängesmål i första halvlek när Magnus Eriksson serverades av Rosenberg på andra stolpen.
***
Får jag lov att påminna om vad jag skrev om Kiese-Thelin i årets första “Mixed Zone”?
Tack, då gör jag det.
***
Och på tal om starka värvningar så “e nock” Adu den kanske viktigaste MFF-värvningen i de här sammanhangen.
Framförallt när det handlar om att inte släppa en jävel över bron.
***
Robin Olsen gör förstås ytterligare en charmant match i målet, hans närparader (vi såg två fantastiska på Juves dubbelchans i andra halvlek) är svåra att utföra för vilken som helst i världen. Jag tyckte också att han såg väldigt bekväm och säker ut på allt som “han ska ta”. Han är absolut en nyckelspelare i det här laget.
Men han har uppenbara brister på frisparkar med egen mur.
Vi har sett det i allsvenskan, vi såg det tydligt på Sorianos frispark i Salzburg och nu var det återigen väldigt avslöjande.
Ja, Tevez frispark är välplacerad men det är en frispark som Olsen lätt har om han 1) läser situationen rätt från början, två Juvespelare vid sidan av muren måste täckas av med egna spelare eller 2) tar “sitt hörn” till hundra procent och litar på muren i det andra (drar Tevez det i krysset över muren så är det som det är).
Känslan är att målvaktstränare Jonnie Fedel behöver gnugga lite grunder här.
***
Italien är såklart alltid före och ledande inom herrmode, känslan är att Frankrike/Paris ligger steget före på damsidan.
Men allt fungerar inte.
För drygt år sen började byxlängden krypa uppåt, främst på kostymbyxor.
Först någon halvcentimeter över skon för att skönja en cool strumpa.
Fine enough. Lite för långa byxor är inte vackert.
Men har högvattnet har stigit alltmer, sakta och säkert, och nu såg jag flera män i vansinnigt eleganta svider – där byxorna slutade någonstans strax över ankeln.
Det har helt ballat ur.
Jag tänker inte så mycket på svenskhipsters i löjligt för korta jeans och barfota till lågskor, det är en historia för sig själv, utan på välskräddade snygga MÄN med perfekt sittande ullkostym som har byxor så korta att de struttar omkring som Vanheden eller Papphammar.
Fortsätter byxorna bli ännu kortare så är vi i närheten av trekvartsbrallor, hemska tanke.
***
Humor när jag intervjuade Nico Nylén, min barndomskamrat, utanför den pub som Malmös fan annekterat i centrala Turin och “alla” drog igång en ramsa om “Patrick Ekwall håller på Malmö”.
Det lät lite högre än när Falkenbergs tappra fans skanderade att “Ekwall är gul och vit” förra säsongen.
Och när jag åkte lite oftare på allsvenskan (och jag saknar verkligen att få göra det) så hände det ganska ofta att ganska många klubbar körde något liknande när man dök upp i närheten.
Jag gillar den humorn.
Och håller jag på någon så är det på Olympic, det vet ju alla i Malmö i alla fall.
Även om jag alltid håller en tumme för att alla svenska lag ska lyckas ute i Europa.
***
Sådär 500 Champions League-matcher totalt på Juventus inför gårdagens match.
Malmö FF hade totalt 24.
18 på Rosenberg för ett bra tag sen.
Och 6 på Adu för Nordsjälland.
Det säger också en del.
***
Sen gilla man att det yngre gardet tar del och lär sig något på vägen.
Därför hyllar jag gärna en rookie som Fotbollskanalens David Betong Larsson som försökte sig på en svår trängning i mediakön in till arenan, före ett gäng italienska fotografer som väntat länge i kön.
Men Betong körde utan finess, var för tydlig i sina rörelser och uppsyn. Dessutom ovetande om att just italienska pressfotografer alltid är på sin vakt, de kan sina trängningsförsök, så det hade krävt ett proffs för att lyckas.
Nu fick Betong åthutning, avslöjad med fingrarna i syltburken, och fick lomma skamset tillbaka till ruta 1.
Men jag uppskattar ändå försöket att anamma “äta eller ätas” och det är med Betong som det är med Malmö FF i de här sammanhangen: han lär sig mer och mer för varje gång han är med.