Därför fortsätter jag på TV4

På eftermiddagen skrev jag på ett avtal med TV4 Skånes VD, Kaj Persson, som gav 15.000 spänn i månaden.

Dagen därpå var jag på redaktionen för att göra TV för första gången i mitt liv och en vecka senare drog vi i gång “Skånesporten”, ett lokalt skånskt sportprogram, det första i sitt slag.

Sen har det flugit iväg,

På TV4:s sportredaktion sen augusti 1994, först fast anställd och sen frilans år 2000.

Det är förstås klart att du till slut funderar på om du ska testa någonting helt annat. Innan det är för “sent”.

“Det ringer i upploppsklockan”, som Långe Lundh gärna påpekar inför en stundande 50-årsdag.

Ska man dra till och göra någonting nytt och annorlunda så känns det som om det måste göras nu. Eller åtminstone ganska snart.

Därför var jag på på väldigt mycket allvar beredd att lägga ned mitt långvariga samarbete med TV4 för att kasta mig rakt ut över stupet. Utan fallskärm. För att ge möjligheterna och spänningen en chans.

Någon annan TV-kanal var aldrig aktuell för det fanns inga konkreta erbjudande.

Jag hade mycket väl kunna sätta mig på en kammare och skriva en kriminalroman. Eller ägna mig på heltid åt Diffiuclt By P, min klädkollektion som är ett väldigt roligt hobbyprojekt.

Men allt det där kräver ju sitt mod eftersom du aldrig riktigt vet hur mjukt du landar, speciellt inte om du hoppar utan fallskärm.
Sen handlar det om att tänka på andra än bara på sig själv.

Jag kan sätta mig själv på pottkanten men har ingen lust att riska sådant som omedelbart påverkar familjen.

Så jag fegade ur, om ni så vill.

Och självklart handlade det också om att TV4 erbjöd mig ett bra kontrakt över två år, ett avtal som jag tror och hoppas vi kan göra någonting bra med och där ambitionerna är att jobba fram lite nytt och spännande.

Annars hade det varit som det har varit.

Så, visst, jag kanske fegade ur men jag tycker också att man ska respekt för det jobb man har eller erbjuds, inte minst i dessa dagar, och man ska respekt för framtiden.

Det är möjligt att jag hade haft lyckan att ramla över något som skulle anses som en mycket bättre och roligare utmaning.

Det är minst lika möjligt att ingenting hade hänt och då hade jag fått hänga där i luften och försökt flaxa med armarna…det är relativt enkelt att förutse hur jag hade landat då.

Så det finns ingenting att ångra överhuvudtaget, bara blicka framåt mot två nya år i TV4:s tjänst.

Vi hörs. Och ses.

Igen.