Som om det sjuder lite under kokpunkten ett helt dygn innan kick off, det snackas MATCHEN från gamla arbetarklassens Möllan bort mot hipsterkvarteren i Västra Hamnen, över fotbollsstarka fästen som Lindängen och Rosengård hela vägen förbi det ständiga nybygget Hyllie till rikemanskvarteren i Limhamn, Bunkeflo och Ribersborg.
Möjligt att det låter pretentiöst och fjompigt, men hela den här staden är med i matchen; vill ha den, se den, uppleva den, känna den.
Så starkt har Malmö FF:s lyckosamma äventyr i Champions League satt sina spår.
Det är också därför som arenaupplevelserna på Swedbank varit väldigt påtagliga, eftersom ALLA är med, ALLA har enats och ALLA vill glädjas av en framgång.
***
Idag tar Erik Hamrén ut sin trupp till de oerhört viktiga (och väldigt avgörande) matcherna mot Ryssland och Österrike.
Det kan bli intressant.
Jag skriver KAN, för det kan likaväl bli gamla invanda hjulspår.
Offras någon som “alltid” har varit med? Ger U21-landslagets sommarfest något genomslag? Hur ser Hamrén på spelare som inte fått någon speltid i höst?
Om vi stannar på den sistnämnda frågan så är den väldigt intressant.
För i svallvågorna av det smått euforiska EM-guldet i Tjeckien så har det inte varit lika sexigt i vardagen för en del U21-spelare.
Alexander Milosevic, som blev plötslig startman mot Montenegro, har ingen speltid alls i Besiktas ligaspel så här långt. Inte ens på bänken senast.
Isaac-Kiese Thelin har varit bänkad i Bordeaux.
Filip Helander har inte fått speltid i Verona.
John Guidetti har haft skadebekymmer och fick hoppa in i 20 minuter när spanska ligan drog igång.
Victor Lindelöf-Nilsson har (föga förvånande) inte spelat någon ligafotboll för Benfica än.
Det är fem spelare som möjligen skulle kunna vara aktuella för en trupp och några är förstås med, såväl Kiese-Thelin som Milosevic.
Bäst så här långt i “höst” har Ludwig Augustinsson varit, han har fortsatt sin uppåtgående kurva i FCK och måste vara med i Hamréns trupp.
Oscar Lewicki? Förmodligen med i en trupp, istället för Marcus Rohdén? Betänk att Kim Källström är avstängd mot ryssarna.
Abbe Khalili kan vara en skräll, han spelar kontinuerligt i turkiska Mersin och är en Håkan Ericsson-favorit…jag är övertygad om att det är en spelartyp som även Erik Hamrén gillar.
Joseph Baffo, som gått till Eintracht Braunschweig i Zweite och fått spela där, tror jag inte att förbundskaptenen satsar på i konkurrensen även om han uppskattade Baffos insatser i Tjeckien.
Simon Tibbling är given i holländska ligan. Det är förvisso rätt många som är det numera och nyligen valde Nijmegen att köpa Sam Lundholm. Men Lewicki går sannolikt före.
Ni som trott och hoppats på en revolution efter U21-guldet, jag tror inte att den kommer nu.
Men även gamla hederliga Hamrén-kort har haft en slitsam inledning på hösten.
Ola Toivonen, som en gång helst ville till Italien och Spanien när han lämnade PSV, hamnade i Rennes och kanske är på väg till PAOK i Thessaloniki. Han har det ganska rörigt just nu, men Hamrén har sällan svikit Toivonen.
Pontus Wernbloom har inlett hösten med att vara lite in och ut i CSKA Moskva. Tydligt att han inte alls är lika given i deras startelva som tidigare.
Sebastian Larsson var petad senast i Sunderland, som ser ut att gå mot en ny tuff säsong.
Pierre Bengtsson bänkad senast i Mainz.
Och alla vet säkert att Zlatan Ibrahimovic varit skadad.
Bland det som varit positivt i jämförelse med i våras: Andreas Isaksson tillbaka i Kasimpas mål med clean sheet på två inledande matcherna, Erkan Zengin har inlett starkt i Trabzon, Jimmy Durmaz har fått speltid i Olympiakos.
I den struliga situationen kring mittbackar så är Andreas Granqvist tillbaka efter avstängning, Micke Antonsson spelar igen i FCK men däremot har Pontus Jansson fortfarande inte kommit tillbaka efter skadebekymmer.
Så här: det är inte helt lätt att vara förbundskapten, om någon nu trott någonting annat.
Antingen känner Hamrén att han måste förnya nu och då måste någon offras.
Eller så väljer han att lita på den trupp som tagit laget till en position som innebär att de på egen hand kan säkra en EM-plats.
***
Åge Hareides utbrott på gårdagens presskonferens var lite humor, trots allt.
Han gick till frän attack och ville bestämt betona sin åsikt men det skakade inte om någon i ett brittskt presspack.
Det är som vattnet på en gås.
Killen från Sky, som ställde frågan, gick lugnt vidare med nästa fråga.
Även Ronny Deila, Celtics tränare, visade aggressivitet gentemot skotsk media på deras presskonferens men de fortsatte ändå att mata på med samma frågor som redan retat gallfeber på honom. Och kommer göra det igen.
***
Djurgården-Hammarby var en konstig match och blev lite som en del andra 08-derbyn.
Ryckigt. Inte två olika matchbilder utan tre, fyra, fem.
Jag utgår från att det kan bero på uppehållen i samband med rökutvecklingen på arenan (och att någon dåre kastade grejer på en linjeman), det kan inte vara lätt att som spelare värma upp flera gånger inför en match eller ha en paus på 20 minuter inför två avsparkar.
Ingen fotbollsspelare i världen på vettig nivå vill ha det så, alldeles oavsett skälet, och den som säger annorlunda: 1) ljuger 2) vågar inget annat
Nu är läget som det är och då får det kanske vara det. Enligt Hammarbys lagkapten, Kennedy Bakircioglu, är det förbjudna (trots allt) eldandet något han vill se när lagen kommer in för match och efter paus. Även om han vet vilka konsekvenser det får på arenor som Tele2.
Och sittplatspubliken verkar inte (som på andra ställen) protestera mot att matcherna blir evighetslånga, de stora massorna besöker derbyna på de nya arenorna i större utsträckning än på länge.
Så om ingen lösning åt något håll går att uppnå och “alla” är nöjda och glada så får väl Stockholm ha sina derbyn med långa uppehåll.
Eldarna skiter uttryckligen vad andra konsumenter tycker och de som är på arenan och sitter och tittar på röken kommer uppenbarligen tillbaka och skiter i vilket.
Vi har det läge vi har och kommer ingen annanstans. Tydligare än så är det inte.
***
Och Henke Larssons utbrott på domaren skojar du inte bort.
Klassiskt att Henrik inte kunde låta bli att involvera media i sin ilska, ett tag kändes det som om han var mer förbannad på rubriker än på domaren.
Sen är det en annan sak att jag kan förstå honom till viss del. I bägge fallen.
***
Känslan är annars att vibbarna är otäckt positiva Malmö.
I tidigare kvalmatcher har det talats om allt att vinna och inget att förlora inför nästan omöjliga uppdrag.
Inför Celtic känns det som om förlusten med 3-2 var en seger.
Det var ett bra bortaresultat men Malmö FF måste fortsätta vinna.
***
Djurgården orkar kanske inte hela vägen i en guldjakt, även om de är på samma poäng som Malmö FF just nu.
Men de har något på gång för nästa säsong.
Kan såväl Mrbati och Karlström utvecklas så har Dif ett mittfältspar för en framtid.
Sen handlar det om att hitta en stryker istället för Mushekwi, men så är det för alla lag idag…det gäller att ständigt vara bra på att bygga nytt. Det är en del av vardagen.
***
Även om det var tveksamma bedömningar, jag måste ändå credda Andreas Johansson för sin isande kyla när han bredsidade in 3-2-målet i rörigt straffområde.
Som om han aldrig varit annat än en utpräglad målskytt.
***
Jag har fått sms, vanliga samtal och mejl.
Från mer eller mindre okända och människor som jag inte träffat sen jag gick i grundskolan.
Alla vill berätta hur trevlig jag är men jag har förstått att de egentligen mest är ute efter biljetter till matchen.
Som en sista chansning i tron att jag kanske har plåtar till en match i ett Champions League-kval, varför jag nu skulle kunna ha det.
Men det säger en del om hur mycket den här stan VILL. Och TROR.