Jag var där på den alldeles sanslöst usla invigningen och jag minns att vi klampade oss fram i lerdynga, grävskopor, bräder och tvingades gå i evigheter innan det ens fanns en möjlighet att ta sig därifrån.
Kommunikationerna har börjat fungera nu.
Men hela Arenastaden (som den heter) är än idag en enda stor byggarbetsplats.
Jag tyckte det var en skymf att man slog upp en stor evenemangsarena utan att bry sig ett dugg om hur besökarna skulle ta sig, därifrån eller hur omgivningen såg ut.
Det var tre år sen.
Och ingenting känns klart.
Jo, hus med lägenheter står klara, ett och annat kontor och några restauranger har öppnat men i övrigt är det fortfarande en Byggarbetsstad mer än en Arenastad.
Och parkeringshuset är “klart” även om jag var väldigt nära att välta ned ett par elektriker som jobbade febrilt bakom ett par dörrar som inte riktigt fungerade.
Men gräset inne på arenan verkar vara helt OK nuförtiden.
Du får vara glad för det lilla.
***
Jimmy Durmaz som 10:a i ett 4-2-3-1 eller 4-5-1.
Tja, varför inte.
Det känns absolut som en intressant lösning. Med tanke på att Jimmy varit framgångsrik som en av tre mittfältare förut, med tanke på hans spelstil och med tanke på motståndet.
***
Och så blev det Lundh vs Zlatan. Igen.
Oavsett vems sida du väljer så känns det tröttsamt, mycket för att det är onödigt men också för att det tar sig sådana proportioner; vi hade kunnat klara oss utan den beefen inför öppen ridå.
Till skillnad från många andra är jag inte direkt förvånad att det blev som det blev den här gången.
Beefen fanns sedan tidigare, det vet vi ju alla.
Och med DEN kritiska Café-artikeln (som prydde omslaget senast när Zlatans närmaste omgivning nog trodde att det skulle röra sig om hans parfym) i grunden inför dagens presskonferens så var det solklart att det vilade en provokativ feeling i luften.
Zlatan Ibrahimovic kunde inte hålla igen vad han tyckte och tänkte eftersom att hålla igen har aldrig varit hans starkaste gren och eftersom han aldrig någonsin tidigare har lyckats hålla igen.
Ibland tycker vi det är underhållande när det inte drabbar oss själva, ibland är det plumpt och ibland handlar det mest om vem som drabbas.
Den där gången när Zlatan tyckte min parfym luktade illa, som är ett osannolikt betittat klipp på Tuben, så gjorde Bladet ett uppslag över två sidor för att de “tyckte det var en kul grej”.
När Zlatan bojkottade Laul, som aldrig fick ställa en enda fråga, var det sällan värt en offentlig rad någonstans och man låtsades hellre att det regnade.
Det var ett onödigt ovärdigt utspel av det svenska landslagets lagkapten, det var osexigt och ocharmigt som aldrig förr och det var mest obehagligt att han önskade att någon annan skulle må dåligt när han lyckades.
Och det var direkt osmart av landslagschefen, Lasse Richt, att hävda att frågan inte var relevant för det var den i ett sammanhang som redan berörts och frågor av det slaget (inte minst den här) har ställts ett stort antal gånger utan problem.
Vem som helst på idrottens allra högsta nivå vet att frågor kommer ställas som kan uppfattas som dumma eller irrelevanta, men det är upp till den utfrågade att ha ett bra och relevant svar; Formulär 1A i vilken simpel kurs i mediahantering som helst.
Frågan var vare sig aggressiv, raljant, kritisk eller snaskig.
Men Lundh hade kunnat fråga om vad Zlatan tyckte om vädret ute och han hade kunnat uppfatta det som provocerande.
För att det handlar såklart inte om frågor utan någonting helt annat på ett personligt plan som triggar.
Rätt många har hamnat i den zlatanska eldgivningen genom åren. Ledare, domare, spelare, kollegor och jag har själv varit där några gånger genom åren.
Vi tycker vad vi vill om det, men vi vet att det är så.
Det är också en del av utmaningen med att sitta i intervjusituationer one-on-one med Ibrahimovic – du vet att det kan brinna till ibland, du vet att det kan sluta hur som helst och ibland måste läsa av läget under tiden.
Det finns en del fotografkollegor som kan intyga att Zlatan brunnit mot mig när jag ställt frågor som inte riktigt passat, speciellt efter tjafset i Bremen under VM 2006 men också frågor om den nysläppta boken inför en landskamp i Köpenhamn.
Under de tidiga åren var det ett och annat knivskarpt telefonsamtal som kunde beröra kommatecken, betyg eller en formulering i ett inslag.
Och – för att ta ett färskt exempel – efter ligacupfinalen i Paris stod jag på dyrt inköpt länkposition för att göra intervju efter segern.
När Z kom ut tittade han på mig lite trött och sa att “du ska inte få den äran”…jag vet inte helt säkert varför, men det kan ha varit att han retat sig på något jag hade skrivit eller att han varit på dåligt humör.
Jag har aldrig tyckt att det varit särskilt lustigt, men ibland får man leva med mothugg, glömma och gå vidare. Framförallt med den här spelaren.
Däremellan har jag gjort väldigt många intervjuer med Ibrahimovic som åtminstone jag tyckt har varit ganska bra, avslappnade och värda att lyssna till.
Inte fan ska en lagkapten svara så som han gjorde på podiet på Friends, det är nog till och med landslagets representanter eniga om även om de tycker att Lundh är en jobbig jävel.
Och inte ska han alltid komma undan med att Zlatan är Zlatan. Men Ibrahimovic är inte en helt vanlig lagkapten och svarar som han vill, hur han vill, när han vill.
Svenska Fotbollförbundet är så beroende av sin megastjärna, på alla tänkbara sätt, att det skulle vara en smärre katastrof om man kom på kant med honom.
Alla vet det. Inklusive Zlatan.
Han svarar som han vill, ingen kan stoppa honom från att göra det.
Ibland är det roligt.
Men den här gången var det inte särskilt kul, inte ens en knähund behöver tycka det.
Jag känner mest att jag kunde ha varit utan den rätt osmakliga avslutningen vi fick på presskonferensen.
Zlatan kunde valt att svara annorlunda eller avstått från att svara alls.
Och Lundh ska givetvis få ställa vilka frågor han vill men är så pass klok (det vet jag) att han visste att just den här gången så såg Zlatan ett rött skynke när han såg Olof i lokalen.
Det bästa hade varit om de två tagit ett snack sinsemellan och rensat luften, då hade vi sluppit det “drama” som de nu blivit av hela grejen.
Jag hade kunnat vara medlare, jag som kan min 1 X 2.
***
Spikat nu med journalistlandskamp på tisdag mot Österrike och jag gör en Kim Källström: tillbaka i truppen efter att helt utan grund ha plockats bort som föredetting.
***
Tänk att Micke Antonsson och ett gäng andra FCK-spelare åkt över bron för att se Malmö-Celtic.
Malmö är det närmaste Champions League som FCK kommer i år.
***
Sen är det som det är med att ge sig in via Twitterdebatter i frågor som berör Zlatan (och Lundh).
Det är två läger, där det ena tycker den andra är en idiot och vice versa.
Mellanlägen existerar inte.
***
Annars gillade jag hur Zlatan utstrålade värme och gåshud när han, på min fråga, formulerade sina känslor kring Champions League-mötet Malmö FF-Paris SG.
Nu kom det och annat helt i skymundan för att Zlatan ville att Lundh skulle ha ont i magen.
***
Jag tror också att Z kan ha blandat ihop åsikter och personer.
Det var jag som tyckte att Sveriges i särklass största personlighet inte skulle stå som symbol för norska lågpriskedjan Dressmann och sockervattnet Vitamin Well.
Det tycker jag fortfarande och står för det, men Olof tyckte annorlunda.
Det går inte att alltid tycka lika.
***
Nya intervjuer torsdag morgon, sen bär det iväg till Ryssen.
Jag ser fram emot en match som kommer att bli sjukt intressant.
Har bara ett tips som jag tror kan ge pengarna tillbaka på sin höjd: Wernbloom varnad inom första 12 minuterna.
Någon som sätter emot?
***
Min feeling är att det kommer bli extremt tufft i Moskva och att vi där får rädda vad som räddas kan.
Men jag tror vi tar Österrike på Friends på tisdag.
Det är nu det avgörs, det är tydligt så.
På Nationalarenan som är en byggarbetsplats, tre år efter det att arenan invigts