Ändå har jag känt mig svårt bakfull hela dagen.
Det är då du känner att det ju var förbannat onödigt att inte ta ett järn eller, tre, när du ändå skulle må som en urvriden disktrasa.
Ska man vara bakis borde man åtminstone ha förtjänat det.
Men jag är slut som artist, det är tydligt.
***
Hela tisdagen i landslagets tjänst och det känns tydligt att det är någonting på gång som inte är som vilka kvalmatcher som helst.
Och tacka fan för det.
Det som väntar är två helt utsålda hus, två på förhand jämnbördiga antagonister i en väldigt oviss kamp och det står så oerhört mycket på spel, inte bara en EM-plats.
Adrenalinet pumpar redan här och nu – och då är det ändå några dagar kvar till kick off på lördag klockan 20:45.
Jag tycker att Sverige ska satsa för att gå för det – om det nu är möjligt, om vi har kraften, självförtroende och kvalitet nog – med extra allt redan i första matchen.
Möjligt att det är en risk men min känsla är att vi behöver ett resultat att gå för inför mötet i Köpenhamn och med “ett resultat” menar jag en seger. 1-0, 3-2, 7-6, skötsamma hur många bortamål danskarna gör så länge vi har en vinst med oss till Parken.
Av flera skäl.
Dels är Danmark svårslaget på hemmaplan.
Men – framförallt – skulle det sätta en hel del press på Mortens Olsens landslag om att vinna en match, en som de måste göra mål i.
Och det har Danmark inte varit särskilt bekväma med på senare tid. Fyra senaste matcherna är 0-0, 0-0, 0-1, 1-2. Det är förvisso mot hyggligt motstånd, men också mot Armenien.
Danmark är starka i defensiven men har haft väldigt svårt att bryta offensiv mark och göra mål. Låt oss trycka ned dom i brygga inför returen, tvinga dom att göra ett resultat, tvinga dom framåt i högre gard än vanligt…det tror jag skulle passa Sverige bra i ett bortamöte.
En icke-seger på Friends kommer inte vara omöjligt att vända, men oändligt mycket svårare.
***
Mina danska kontakter funderar kring följande danska startelva:
Schemichel – Jacobsen, Kjaer, Agger, Durmisi – Kvist, Kahlenberg, Krohn Dehli – Youseff Pulsen, Bendtner, Eriksen.
Sen kan det handla om förändringar sett till hur lagets balans ser ut, främst på de tre centrala mittfältsplatserna och i det sammanhanget är Eriksen och Krohn Dehli nycklarna. De kan spelas som 8, 10, 11 (Eriksen9 och 6, 7, 8, 10, 11 (Krohn Delhi).
Lite beroende på var de spelar kan Braithwaite spela på högerwing och Höjbjerg på mitten.
Morten Olsen väljer lag i väldigt lag utefter balans och spelartyper, egentligen mer än dagsform.
Leon Andreassen var en sådan spelartyp som mycket väl hade kunnat vara en joker i danska laget på Friends, men är ju borta efter att ha gjort en Kalle Corneliusson.
Pione Sisto, som vi såg lite av i U21, är en “otäck” spelare som kan slängas in för att bryta mönster, men han har varit skadad under en period.
***
Galan?
Ja, det var intressant att få jobba med, jag har faktiskt aldrig gjort det…förutom att jag lämnat något inslag då och då.
Från min position tycket jag det var en helt ok fotbollsgala, utan riktigt stora missar eller klassiska skandaler.
Jag tyckte det var fint att det var lite mer avskalat och kom att handla om fotboll i så stor utsträckning som möjligt.
Vi hade dessutom väldigt roligt i vår galasoffa, inte så mycket under extremt tidspressade inhopp på minuten i TV-TV som i samband med pauserna på den här sajten då det understundom var Club Babian-tryck med sköna gäster.
Men jag är såklart part i målet.
Vill man pissa på någonting för piskandes skulle, så visst, det är bara att leta fram detaljer och vrida till dessa. Om det sen blir en seriös recension om vad som har varit eller snarare ett åkeri över något som man sedan flera år bestämt är skit, det är en annan sak.
Nu tyckte någon att det var för lite jubel när Zlatan vann sin tionde guldboll och någon annan tyckte att det skulle vara lite mindre jubel kring män som om galan handlade om kvinnor och/eller män och inte om fotboll.
Det går alltid att hitta något för när det gäller Fotbollsgalan så står du alltid med rumpan bar, hur du än vänder och vrider på dig.
När det är skandaler och missar är det skit.
När det är lugnt, säkert och stillsamt är det skit.
Det är som det är och inget nytt.
***
Sverige?
Jag skulle kunna tänka mig att Erik Hamrén möjligen funderat kring ett 4-4-2 med Isak – Lustig, Erik J, Granen, Olsson – Forsberg, Kim, Lewicki, Durmaz – Zlatan, Berg.
Osäkert är om 1) Erik J är redo för start efter skador, 2) Källström/Lewicki är rätt duo mot tre centrala danskar men jag vet inte vad alternativet är i nuläget 3) Berg startar före Guidetti eller inte, bägge såg stryka ut på tisdagens träning – vill han möjligen trycka in Guidetti som uppeldad avbytare eller vill han dra nytta av den energi som killen sprider redan från start?
***
Snyggaste målet på träningen gjorde annars players manager Mackan Allbäck som nästan alltid är med och spelar (oklart varför, men jag tror han tycker det är kul och ibland är det ojämnt antal, då har Allbäck ett bättre steg än Reine Almqvist).
En utsidestunnel på Erik Johansson och perfekt placerad boll i gaveln bakom Isaksson.
Möjligt att Öis drömmer om Allbäck nu när de gått upp, men har ju flyttat till Stockholm.
Som den öisare han ändå är, till Solsidan såklart.
***
Och du vet att du har haft en väääääldigt lång dag med mosig skalle när du i en direktsänd rapport kl 22:45 presenterar en tänkbar svensk startelva med Jonatan Berg på topp.
JONATAN!
Det är Marcus bror och han spelar i Sirius.
Skulle vara en jäkligt bra nyhet om det stämde.
Jag sår Sirius i söndags och jobbade rätt mycket med Monsieur Mont, Jonas Berg, i måndags, när han var redaktör för Fotbollsgalan.
Det kan ha varit därför det blev som det blev.
Och så kan det bli när du är bakis på tre Ramlösa.