Sverige vände två väldigt dystra fotbollsår över fyra intensiva dagar hann Sverige ta den där efterlängtade EM-platsen.
Och när vi åker till Frankrike nästa sommar behöver vi inte bry oss ett ögonblick om hur det gick till när Sverige gick dit.
Det väsentliga var att ta sig till slutspelet och det kan ingen ta ifrån vare sig Erik Hamrén eller spelarna som gjorde det.
Sverige var bäst när det gällde som mest, när kniven låg och rispade på strupen och allt stod på spel.
Play Off?
Play On!
***
Visst, det går alltid att peka på den där ribbträffen i första halvlek eller det där skottet som tog på Sebastian Larsson och styrdes rakt på Andreas Isaksson.
Matchen hade mycket väl kunnat ta en annan väg om något av de där danska möjligheterna letat sig on vid 0-0 och 0-1.
Men det går alltid att peka på mycket.
På Sveriges alla möjligheter att punktera den här matchen redan i Stockholm, på Aggers rensning som nästan gick i eget mål eller på att bollen är rund.
Sammantaget var Sverige bättre än Danmark, såväl fysiskt som taktiskt.
Det handlade inte bara om att Danmark har Nicklas Bendtner och Sverige har Zlatan Ibrahimovic.
Vi var det bästa laget.
Redan när lotten föll talade jag om att det inte var så illa med Danmark som många ville befara, jag såg danskarnas tre senaste matcher och blev inte ihjälskrämd.
Jag tar inget från Sverige, jag tar inget från prestationerna under hård press – men Danmark var också vad det var.
Morten Olsen gick runt på 18 olika spelare under två matcherna och inte en enda gjorde någon skillnad. Hans enda alternativ till Bendtner på nr 9-positionen var Duncan Rasmussen, för att ta ett talande exempel.
Det var ett svalt danskt landslag och de vek ned sig när de ställdes mot svenskt stål.
Det är också en del av sanningen.
***
Jag var inne på det taktiska bytet Sebastian Larsson istället för Jimmy Durmaz i blogginlägget efter första matchen och jag tyckte att det draget från Hamrén blev strålande.
Larsson, som var uttagen som back, i den här truppen täppte igen klokt på sin kant och gav nödvändigt understöd när Sverige behövde flytta över.
Här var rutin, lojalitet i defensiven och smartness väldigt viktigt och Seb Larsson tog det jobbet.
Jag tyckte att Andreas Granqvist var ett starkt bultande hjärta (han var på god väg att bli sådär en-lördag-kväll-i-Påarp-stissig när han var ute skövlade Eriksen, men han lugnade ned sig) och Erik Johansson var lugn och kylig, som om han aldrig spelat annat än avgörande play off till mästerskap.
Oscar Lewicki!
Han raderade ut allting om kom i hans väg och till slut beordrades Christian Eriksen ut till en kant. Och då var Lewicki där också.
Han var Stefan Schwarz, han var Tobias Linderoth och han visade hur stor betydelse den typen av spelare har för landslaget.
Jag tror inte att Oscar Lewicki hade fått spela om vi inte hade fått skador i truppen, men har har visat att vi inte nödvändigtvis behöver låta den nya generationen stå på vänt.
Zlatan?
Han var Zlatan Ibrahimovic.
***
Oj, vad hemmapubliken gick hårt åt Bendtner.
Jag tyckte nästan synd om honom.
***
Ett svenskt EM-avancemang betyder inte bara oerhört mycket för svensk landslagsfotboll och för förbundet.
Det betyder en hel del även för SvT och Tv4 som sänder EM-slutspelet nästa år.
***
Jag kan köpa dåliga förlorare, men har lite svårt för dåliga vinnare.
Och när Erik Hamrén (och några av spelarna) valde att låta sin avsky gentemot media spegla sin glädje över att man tagit Sverige till ett EM-slutspel, då känns det bara som bitterhet.
Sett till sociala medier, till det som kallas “folket” och som älskade Sveriges avancemang igår, så landade inte den tonen särskilt bra.
Jag har sett Erik Hamréns presskonferens i efterhand.
Han ser ut som och låter som om Sverige missat EM. Shining, my ass.
Erik Hamrén kan säkert ha all anledning att tycka att han har blivit hårt behandlad de senaste åren men som han själv påpekat så spelar resultaten roll.
Förra året vann Sverige en tävlingsmatch, mot Liechtenstein.
I år har Sverige vunnit mot Moldavien x 2, Liechtenstein och Montenegro. Samt en match mot Danmark.
Vi blev trea i gruppen och i ett “normalt” kval hade det varit kört.
Nu var förutsättningarna som de var och det räckte till slut till EM, det finns ingenting annat än att applådera det, för det var målet.
Men att påskynda att det har varit särskilt bra är ju att vara både blind och döv. I stora drag har ju kritiken varit klart befogad.
Erik menade att någon kallat detta för Sveriges sämsta landslag genom tiderna…jag har ingen aning om vem, det har inte varit en utbredd åsikt, dessutom rätt historielöst för oss som var med på 80-talet.
Micke Lustig, som gjort två strålande landskamper, var i direktintervju med Kanal5 några sekunder efter avancemanget och hans känslor handlade då om att landslaget bevisat något för media och inte ett lyckorus över play off-triumfen.
Som om det handlade om landslaget vs media och inte om att vinna fotbollsmatcher och glädjas över det.
Så här: Erik Hamrén har all rätt att tycka att han och det här landslaget varit utsatt för för hård kritik, att det varit orättvist eller dumt.
Men han (och några av spelarna) kunde ha stått över det, för jag tror att de som satt hemma och såg matchen hade uppskattat att han visade glädje över att Sverige var klart för EM.
Och inte för att han kände att han vunnit mot media.
***
Jag minns hur vi lämnade arenan med gamnackar 2009 och hur danskarna firade VM-platsen i Sydafrika.
På så vis var det en revansch att ta tala om den här gången.
***
Morten Olsen, vilken gentleman i alla lägen.
Genom alla år.
Alltid en runda genom mixade zonen för att prata med alla, i stunder när det gått dåligt, gått bra eller när han blivit fullständigt nedsablad av dansk media.
Nu erkände han utan omsvep att Sverige var bättre, att han och hans landslag inte varit tillräckligt bra och lämnade sin plats tillförfogande.
Det kändes väldigt värdigt.
En stor man på alla sätt.
***
Så många frisparkar på kraft och plötsligt så kommer det en skön knorr i närmaste hörnet.
“Jag har väntat på det länge”, som Zlatan sa i mixade zonen.
Det kom väldigt lägligt, efter 2-0 förstod även dansken att det var kört.
***
Om nu media varit kritiska.
Det är inget mot hur det låtit från fans och andra.
***
Matchen avslutades med två allsvenska mittfältare på planen, Lewicki och Gustav Svensson.
***
Club Babian goes Frankrike.
Vi ses någonstans på Rivieran nästa sommar.
Play Off?
Play On!