Då är det som det är att komma tillbaka till svår vinterkyla, snö, mörker, isande vindar, overaller med därtillhörande påklädning av 2-åring och sådant jävelskap som inte riktigt lämpar sig för civilisation.
Frågar du mig; sälj vintern!
Till folk som bor i berg och sådana som gillar att åka skidor.
Eller klär sig själv i overall.
***
Kom över 2:a halvlek i Newcastle-man United under en klassisk zappning och det var svårt att inte fastna.
Skön Premier League-fotboll när den är allra charmigast med galet överdriven fart, kokande hemmapublik, dundrande dueller och härliga Super Mac-mål.
Men roligast – eller hur man nu vill se det – var ändå att följa Louis van Gaal och den glädje som han INTE utstrålar.
Ständigt arg, ständigt bitter, sur, förbannad, irriterad, ocharmig.
van Gaal är som en självspelad parodi på en holländare i fotbollsvärlden.
När han råkade le för ett ögonblick efter Wayne Rooneys 3-2-mål så kunde inte producenten låta bli att visa sekvensen tre gånger, eftersom det måste ha framstått som en sensation.
Det fick däremot visas i slowmotion, annars hade det varit omöjligt att upptäcka.
Jag undrar om Manchester Uniteds spelare tycker det är särskilt roligt att spela fotboll under en ledare som bara sprider någon sorts negativa signaler?
Det må vara ointressant möjligen, men tänk er själv en chef som bara ser arg och sur ut alldeles oavsett vad du har gjort på jobbet.
***
Sverige-Finland på Armed Forces Stadium blev en lyckad avslutning på januariturnén för Erik Hamréns landslag.
3-0 är 3-0 och en seger är en seger, förra året fick vi stryk mot samma Finland.
Vad det gav för svar?
Ja, att Victor Claesson i sina bäst stunder är en alldeles strålande fotbollsspelare. I mitt tycke den allra bästa i den här truppen.
Jag gillar Claesson eftersom han har en fotbollsdimension som är snäppet annorlunda, som gör att det händer något annorlunda. Lite som det kunde vara med Rasmus Elm, lite som jag tycker att det är med Simon Gustafsson.
Det kan bero på att jag är svag för den typen av fotbollsspelare.
Problemet är väl att Claesson är ojämn i matcher såväl som under en hel säsong samt att han inte alltid får utväxling i traditionella 4-4-2.
I övrigt?
Ja, Marcus Rohdén, Gustav Svensson och Emir Kujovic försämrade inte sina möjligheter att KANSKE nå en EM-trupp och Adam Lundqvist, Melker Hallberg, Alexander Fransson, Jacob Rinne (på en kvart!) kom sannolikt närmare en OS-trupp.
Det hinner dock hända en hel del på ett halvår och i de flesta fall – som någon påpekade – så kommer det att handla om vad spelare gör i sina klubblag under våren; no shit, Sherlock.
Så är det förstås alltid.
Men det är ingen nackdel att visa upp sin bästa sid under januariturnén, det ger en större möjlighet framöver och jag vågar påstå att det också ger bättre landslagsspelare i förlängningen.
Visst, det är matcher med en miljö som blir lite Älvsjö IP med en motorväg i bakgrunden och där du hör spelarnas röster rakt in i TV-kameran.
Men det är ju inget nytt någonstans med januariturnén. Det brukar vara så.
Det är inte oförglömliga fotbollsfester som den här turnén ska erbjuda. det är framtida landslagsmän och rätt många av de som passerat landslaget under de senaste 20-25 åren har någon gång varit en del av januariturnén.
Alternativet är att lägga ned, men jag vet inte varför det skulle vara ett bättre alternativ?
***
Det var väldigt roligt att se Wayne Rooney tillbaka i den form som ibland gett honom en plats bland de allra bästa i världen.
***
Jag kan inte musik och kan heller inte påstå att jag var någon David Bowie-megafan.
Men jag tyckte alltid att han var rätt cool. Eller svår, om du så vill.
Och en av mina allra första skivköp var faktiskt en Bowie-singel, “Young Americans”.
Bra jäkla låt, håller lätt än idag.
Men jag kan inte musik, glöm inte det.
***
Lilla BK Olympic ger sig ut i fotbollseuropa.
Som ett kvitto på vilket fint arbete som min moderklubb gör bland kidsen som vill lira fotboll i ett utsatt område.
***
Isaac Kiese-Thelin fick uppenbarligen betala ett högt pris när han gav sitt allt under U21-EM.
Redan då spelade han med specialtejpning, vilket han berättade om i dokumentären “Guldsommaren”.
Uppenbarligen har det bara blivit sämre och han siktar nu på att bli helt frisk innan han blickar framåt.
Det öppnar upp ytterligare möjligheter för andra forwards att ta en plats i en EM-trupp, för på forwardsidan ser det tunt ut just nu vid sidan om Zlatan Ibrahimovic.
Marcus Berg känns i nuläget som given tvåa.
Men sen?
John Guidetti, Ola Toivonen, Mikael Ishak, Emir Kujovic?
Någon annan?
Jag vill nog påstå att en riktigt stark vår, med mycket mål, kan öppna upp för en rejäl sensation i en EM-trupp. För bland forwards (fyra eller fem i en trupp) finns det absolut platser att spela om.
***
Det kändes tryggt att ha Stefan Schwarz i behaglig närhet på Armed Forces Stadium.
Han tog plats i fetfåtöljerna bakom fruktfaten inne i det luftkonditionerade rummet, tillsammans med någr förbundspampar och Stefan Pettersson.
En annan svensk fotbollshöjdare tycktes göra en ansats att få sitta bland societeten, men fick till slut backa och ta plats bland oss vanliga dödliga.
***
Det jag inte riktigt gillade med årets januariturné var att matcherna inte blev på riktigt, utan väldigt mycket “träning med matchinslag”.
Tio byten känns som fem för många.
Det som blir naturligt med en match, där spelare tröttnar och andra kommer in i en andra andning, där det taktiska spelet bli en del av hur en match utvecklar sig…allt det där försvinner när ett lag spelar en halvlek, och ett annat den andra.
Och det borde vara lättare/mera rättvist att bedöma spelare efter hur lång speltid de fått.
Där är jag inne lite på Hasse Backes filosofi, matcher är matcher och ska tas på allvar, annars är det ingen mening med att spela matchen.
***
Men snart drar jag till varmare breddgrader igen.
Handbolls-EM väntar.
I Wroclaw, Polen.
Fyra plusgrader där igår.
Bättre än att leva i en igloo.