Jag kommer alltid tillbaka, på ett eller annat sätt.
Det har blivit som mitt andra hem genom och jag kan varenda stig ned mot Malens havsbad, varenda ansikte på Hotel Skansen, på Pepes, Papas, i glasskiosken, på padelbanan, jag kan varenda plötsliga väderskifte där sol och värme över en vindpust längs med Hallandsåsen förvandlas till åska, regn, hagel, storm, jag kan varenda rätt på Bodegans uteservering, varenda smörrebröd på Bakfickan, varenda steg från hamnen upp längs backen, längs med Köpmansgatan, förbi Ica, torget och ned till Örebäcksvallen.
Det är en fröjd att få vara här och jobba.
***
Allt är som vanligt inför ett mästerskap.
Minsta lilla vågrörelse kan förvandlas till ett oroligt, stormande hav.
Allt blir på ett ögonblick en orolig själ, som en ständig vibration i luften och en presskonferens kan göras dramatisk för att den betraktas som EXTRAINKALLAD och de som har kallat till presskonferensen kan göra en grej av presskonferensen rubricerats som EXTRAINKALLAD när alla sitter på plats och för längesen har glömt om den är vare sig kallad eller extra och så sitter vi med ett knä fullt av något som aldrig riktigt var något mer än att det blev något av det som var inget.
Eller som var en presskonferens med Zlatan Ibrahimovic, sådana har han ju hållit en hel del förut.
Det var inte så längesen senast och även om folk (såg jag på sociala) ville bomba om frågor som rörde Man United så hade det bombats med sådana senast och det fanns noll idé att göra det nu, men en dansk TV-journalist hade missat det och det blev samma mediavinklade svar som senast.
Nu fick jag mejl och propåer från en och annan som undrade varför det inte sades något på presskonferensen, när det ändå sades en hel del – som om de förväntat sig att han skulle säga något som var sensationellt.
Eftersom det, trots allt, var EXTRAINSATT.
För att inte tala om när sydsvenska kollegor gick ned i spagat för att Z sagt “jag kommer, jag kommer” i pausen på Swedbank Stadion efter Slovenien.
Jag inser att det är VM i tolkning eller EM i spekulationer, men tre ord som svävar i luften innebär inte Ibrahimovic plötsligt betraktas som aktuell för Malmö FF igen.
Jo, Zlatan talar i gåtor, ibland gör han det utan att ens veta om det…hans svar på varför han sa just “jag kommer, jag kommer” förstod åtminstone inte jag…men ibland finns det all anledning att sansa sig.
Alla, då menar jag ALLA – media, “vanliga” människor, landslaget själva – har en förmåga att vilja förvandla en liten handling eller uppsnappat ord till ett stort jävla monument.
Det är alltid så när vi närmar oss ett mästerskap och det är också därför som det är så speciellt.
Och värre kommer det bli när vi väl är på plats, med hysterin kring rövbombningen i Kiev som ett väldigt talande exempel.
Det är som det är och DET är åtminstone ingen sensation.
***
Matchen mot Slovenien?
Lite som väntat.
Första träningsmatchen inför ett mästerskap är alltid lite sömning och B-betonad.
Nu fick Erik Hamrén skramla ihop ett lag och hade jag haft skorna med mig så hade jag inte varit långt från ett inhopp, eftersom de som satt på den bänk jag satt en bit ifrån till slut inte var aktuella för spel.
Eller EM överhuvudtaget.
Inte ens genrepet brukar vara särskilt sexigt, allting är och förbli ändå någonting helt annat när du står där på planen i slutspel. Alla förutsättningar är annorlunda, alla kroppar och knoppar känner och tänker lite annorlunda, alla upplever det som rätt många mil från en träningsmatch.
Rumänien i Misson Viejo inför 1994 var knappast ett sprudlande mästerverk, men det slutade rätt bra ändå; different story.
Japan i Tokyo 2002 likaså. Det såg ganska darrigt ut och sen gick Sverige vidare från en grupp med England, Argentina och Nigeria.
Nu tyckte jag att Emil Forsberg hann visa att han absolut blir ett starkt svenskt vapen.
Att Victor Nilsson Lindelöf definitivt skapat sig en position som tänkbar startman. Och bra alternativ på högerbacken.
Att Jimmy Durmaz har skarpa offensiva kvaliteter.
Att John Guidetti närmar sig sitt första landslagsmål.
Samt att Oscar Hiljemark – trots alldeles för hög felprocent i passningarna under första 45 – definitivt gett sig in i diskussionen när Albin Ekdal och Oscar Lewicki haft skadebekymmer.
För att inte tala om att Andreas Granqvist och Andreas Isaksson befäste sina positioner som helt givna.
Men en träningsmatch är en träningsmatch är alltid en träningsmatch.
Det hörs tillochmed på namnet.
***
John Guidetti må ha bäddat för det, det är möjligt.
Men ingen annan spelare i landslaget på senare år har “jagats” så av andra i smålagsspelet på träningarna (Kim Källström hängde som en koala över hans rygg vid ett tillfälle utan att Guidetti fick frispark).
Och sällan (eller aldrig) har väl en spelare i offentlighetens ljus fått veta av Erik Hamrén att han är ligger efter andra spelare (i det här fallet Marcus Berg).
Det är mycket möjligt att Guidetti ber om det (tycker säkert många) eller han behöver få veta det The Hard Way, ingen aning.
Men jag känner att det är anmärkningsvärt.
***
Bland det bästa med Båstad är att jag ändå hinner trycka in ett par timmar padel mellan jobbtimmarna.
På Sveriges härligaste (och första) riktiga bana.
***
Det var som det kunde vara förr.
Landslaget tränade inför en massa skolbarn (tusentals), solen sken och alla var glada och nöjda.
***
Ibland blir jag extra stolt över min modiga och medmänskliga 17-åriga dotter, Wilma.
***
Jag gillade det nya svenska bortastället.
***
Oscar Hiljemark som en Klas Ingesson på en kant?
Ja, varför inte.
***
Landslaget krävde att Båstad skulle lägga om hela Örebäcksvallen och bredda planen med flera meter, så att gamla löparbanor fick tas bort.
Och sprinklersystem byggdes in.
Det har kostat, det har inte kostat lite och det är inte SvFF som har fått pröjsa.
Lasse Henningsson, hotellägare och mannen bakom att landslaget hamnade i Båstad, var därför inte helt nöjd efter första träningen, då spelarna mest hållit sig i mitten på planen…
***
Alltid detta eviga tal som blir om startelvan, det är förstås naturligt att det blir så även om jag tror att väldigt lite kommer handla om dagsform och väldigt mycket om vem vi möter.
För att inte tala om hur det såg ut mot Danmark, de bilderna finns nog fortfarande kvar ganska tydligt i skallen på såväl spelarna som förbundskaptenen.
Men vi kan åtminstone boka in ytterligare en spelare bland “givna” efter de här dagarna: Marcus Berg.
***
I Båstad spelas ju alltid (under tennisveckan) den årliga matchen mellan Skåne och Sverige (badjävlarna).
I år tror jag att den spelas för 50:e året i rad.
Den spelas på Örebäcksvallen och de som brukar vara med blir inte direkt yngre med åren.
Den här nya – lite större och bredare – planen kan nog innebära att det blir den sista matchen mellan Skåne och Sverige.
Åtminstone i 11-manna.
Bredda spelet har aldrig riktigt varit fotbollsfilosofin, den lördagsförmiddagen under tennisveckan.