Kameran rullar och vi med den när EM-bevakningen blir Big Brother

Jag, Tarlandao, Sundberg och Rivierans Guldgosse är i Paris och vi har sänt från motorvägen hit, direkt från bilen, i ösregn på gatan nedanför oss, utanför Triumfbågen i dags ljus (i morse), under natthimmel (vid midnatt), från mediarummet på Stade de France, utanför Stade de France samt från baksätet på en Über.

Nyhetsmorgon, Sporten, Fotbollskanalen On Tour, SUPER-LIVE, EM-studion – alla vill ha, ska ha och det är bara att tända lampan och försöka hänga med. Mellan någon tugga mat, lite förflyttningar, presskonferenser och med lite flyt en kort fult på en pågående match.

Jag kunde stått på en gata och grävt ett hål också, så det är inte det.

Men det är nya tider och vi lever LIVE; kameran rullar och vi med den.

***

Vidrigheterna på Marseilles gator och torg kan inte ha förvånat någon.

Kombinationen stökiga fyllebritter, våldsbenägna ryssar och lokala huliganfalanger kunde nog bara sluta på ett enda sätt, är jag rädd.

Vi levet i en värld där alldeles för många män söker sig till den här sortens galenskap och även om det fans förr (jag rapporterade från gatorna i Marseille 1998 och från torgen i Charleroi 2000), så var det här nog värst hittills.

Framförallt sökte sig organiserad huliganism in på arenan och det har var vi inte sett på evigheter i landslagssammanhang.

Det är bara sorgligt.

Och det handlar inte ett skit om fotboll, bara om fylla och våldsbenägenhet, lite för ofta i kombination.

Och det är ingen liten klick, jag vill aldrig höra någon prata om “liten klick” någon gång EVER.

För hade det varit en liten klick så hade det aldrig varit ett stort problem.

***

Victor Nilsson Lindelöf, alltså.

Det är inget sensationellt val, sett till vad VNL gjort den här våren. I ligan. I Champions League.

Men det är klart överraskande sett till att Erik Hamrén inte gröna velat spräcka kombinationen Granqvist/Johansson. Och till att jag anade att Granen helst spelade med Erik.

Så någonstans är det ett modigt val.

Det andas faktiskt lite shajning.

***

Rivierans Guldgosse!

***

Jag har inte hunnit se mycket fotboll, bortsett från de matcher vi kunde ta in vi Be in Sports när Tarlandao ordnat nät i bilen på vår väg mellan Pornichet och Paris.

Men inget direkt oväntat så här långt, även om jag trodde Turkiet skulle kunna plocka en pinne mot Kroatien.

***

Mycket svenskar överallt i Paris såklart.

Men i övrigt lite skrämmande hur mycket färre människor det är som rör sig på Paris gator, längs de klassiska turisthaken. Åtminstone om jag jämför med VM 1998.

Och häromdagen kunde du boka väldigt många vettiga hotellrum i stan för runt tusenlapp. Det är extremt lågt för att vara under ett mästerskap och ganska billigt för att vara Paris.

Terroristattackerna har satt sina spår, det är tydligt.

***

Långe Lundh är på väg ned nu.

Men det blir inget Club Babian i år (måååånga har frågat).

Det är tyvärr inte läge för det den här gången, allting var unikt för fyra år sen med alla matcher i en och samma stad.

***

Känslan är bra, mycket bra.

Nästan för bra.

Men vi vet också att de här matcherna handlar om så mycket mer än vad som har varit.

Ganska mycket avgörs i stunden, där och då när allt kokar ned till match…det är då hela laget måste hitta rätt balans och det är just det i den här typen av stora inledande mästerskapsmatcher som du väldigt lätt kan springa vilse.

Och Sverige ställs mot ett Irland som är bra, som inte kommer vika en enda millimeter någonstans någon gång på Stade de France gräsmatta.

Det blir inte lätt.

Men det finns något med det här svenska laget som gör att jag tror att det kan lura framgång runt hörnet.

***

Blogg i Big Brother-verkligheten är väl som svartvit-TV.

Men jag vill gärna hinna med sådant också mellan sändningarna, älskar knattret av tangenter, älskar att forma texter; gammal i gården.

Men Nyhetsmorgon knackar på om ett par timmar och sover gör vi fortfarande off line (men säkert inte länge till).

Mitt lag i CMore Manager, för övrigt.