BK Häcken vs. AFC Eskilstuna; och en mångsidig cupvinnare

Det var klasskillnad från början till slut och Häcken visade upp sin mångsidighet; framför allt i offensiv riktning. Det var kvalitet på fasta situationer, i speluppbyggnaden och i det offensiva omställningsspelet.

1-0-målet nickades in av Falsetas efter en Irandust-hörna. Vilt svartgult jubel utbröt (och Falsetas visade upp en minst sagt stökig målgest).

Självfallet glädje över ett mål i en cupfinal; men jag tror främst att laget jublade åt att de lyckades med något som de nött in på träning. Det är en tydlig hörnvariant där fysiske Jeremejeff har en nyckelroll.

I sin speluppbyggnad använder sig Häcken av framskjutna ytterbackar och där Falsetas droppar ner mellan mittbackarna för att vara med och bygga spelet nerifrån.

De jobbar med ett varierat spel men där en av målsättningarna är att hitta in i spelyta 2 centralt, alternativt ut mot de yttre korridorerna där Andersson och Ekpolo störtar fram.

Jeremejeff finns alltid som en central punkt och det går att ”dumpa” bollen på honom där han är stark och kan hålla ifrån (mycket av den varan mot IFK Göteborg senast i allsvenskan).

Häckens yttrar kommer ofta in i spelyta 2 och då använder de sig av tre tior – Paulinho, Yasin och Irandust – vilket gör att de överbelastar centralt och ställer till problem för motståndaren.

Tydligt exempel på detta arbetssätt nedan och då öppnas yttre korridoren upp för Ekpolo.

Mest av allt imponerade Häcken i sitt offensiva omställningsspel. Där gick det undan. En viktig nyckel i dessa skeden är Jeremejeff kryddat med ett flertal löpvilliga spelare.

Sekvens 1:

Sekvens 2:

Sekvens 3: 

Häcken fick dock inte utdelning på sitt omställningsspel i dag. Skickligheten i de avslutande momenten var inte på plats.

Men vad gör de när två fasta situationer sitter (Toivio nickade in 2-0 på en kantfrispark) samtidigt som inbytte Lundberg trycker in 3-0 från distans i slutsekunderna.

Cuptitel nummer två på de senaste fyra åren. Starkt jobbat, BK Häcken!