Anders Limpar vann en rad titlar med Arsenal och en med Everton och hade en lång landslagskarriär med närmare 60 landskamper och spel i både EM och VM. Han var en tekniskt skicklig ytter som efter genombrottet i Brommapojkarna spelade i Schweiz, Italien, England och USA och även hann med ett SM-guld i AIK.
Efter spelarkarriären jobbade han som tränare i BP och hade några av dagens landslagsstjärnor som unga, men numera har han slutat som tränare. Däremot följer han landslaget noga och var på ett par bortamatcher i EM-kvalet och ser fram emot EM.
- Jag tycker att Sverige har ett bra landslag på gång. Vi är för jäkla bra på hemmaplan, men nu spelar vi borta i EM. Vi har väldigt bra offensiva spelare och ett bra fungerande spelsätt, en bra målvakt och bra tränare. Alla förutsättningar är där för att lyckas i ett EM, säger Anders Limpar i podcasten Lundh.
- Jag vill att man tar tjuren vid hornen och spelar anfallsfotboll mot Spanien – annars är man rökt, om Spanien ska hålla i bollen. Mot Polen och Slovakien bör man vinna om man ska komma trea över huvud taget. Jag ser att man ganska enkelt kan gå vidare från ett gruppspel som grupptvåa.
Du han knappt sätta dig innan du frågade mig hur jag hade formerat anfallet. Hur hade du formerat det mot Spanien?
- Genom tiderna har man vunnit med bra fotbollsspelare som kan anfalla. Självklart kan man sätta en defensiv, och den har vi i Sverige, men jag är ett stort fan av att spela med Emil Forsberg, med Dejan Kulusevski som forward och med Viktor Claesson. Jag tycker inte att man ska ställa över någon bra fotbollsspelare för att man ska spela en defensiv spelstil. Det tror jag inte att något annat land i världen gör mer än Sverige. Jag har aldrig förstått varför man inte spelar med de bästa spelarna.
- Argumentet är oftast att en offensiv spelare inte kan försvara sig. Anfall är ju bästa försvar, så jag köper inte riktigt det. Men jag är inte heller dumdristig – ett bra försvarsspel måste man ha. Men Kulusevski spelar för fan i Juventus, han kan försvara sig. Det är inte så att han inte kan försvara sig för att han är en offensiv spelare. Det är ren bullshit. Han är en av de bättre i landslaget, han ska vara först på listan. Han ska inte sitta på bänken. Det är inte typiskt svenskt tänk som vi måste ta bort.
Känner du att Janne Andersson och Peter Wettergren symboliserar det riskminimerande, att man hellre säkrar?
- Det är lite den svenska modellen att vi vill ha hängslen, alla slags skydd vi kan ha för att vinna en match. Jag tror att vi är lite rädda för att spela anfallsfotboll, för att det ska straffa sig bakåt. Men titta på tysk fotboll, där sex-sju man anfallare. Holländsk fotboll, belgisk fotboll, engelsk fotboll, spansk fotboll… Där spelar de bästa spelarna. Så svaret på din fråga är att de är smarta tränare, de vet vilket material de har. Men jag skulle vilja skruva upp det lite och spela lite mer anfallsfotboll, för vi har ett sjukt jävla bra lag defensivt.
Om du ser på de offensiva spelarna, för plötsligt har Janne Andersson rätt mycket att välja på. Vad ser du när du ser en sådan som Kulusevski?
- Jag blir varm i hjärtat av att se Kulusevski. Jag är otroligt glad när jag ser Emil Forsberg, vilken fantastisk spelare det är, och Viktor Claesson, Isak, Marcus Berg… Det är fantastiska anfallsvapen vi har. Jag tycker att alla de bästa ska spela. Sedan har vi rollspelare som Sebastian Larsson, Kristoffer Olsson, Gustav Svensson och så vidare, som är väldigt bra på att ta ett stort ansvar bakåt. Då måste man kunna ta ett stort ansvar framåt. Det glömmer man bort. Man ska alltid prata om att folk ska ta sitt ansvar bakåt, men vem ska ta ansvaret framåt då och göra mål, chansa skjuta, dribbla? Det är ett ansvar du måste ta likväl som att du tar ditt bakåt. Alla i det här laget kan försvara sig, det är inga dumhuvuden. Men alla kan inte anfalla. Men släpp lös kalvarna på grönbete så får vi spela lite anfallsfotboll också.
Känner du igen dig lite från din landslagstid, för du var den offensiva som inte alltid passade in och var den man bytte ut först?
- Ja, det är därför jag säger det här. Det kan vara lite fel att tänka så gammalt. För i svensk fotboll har man alltid sagt att man ska ta sitt ansvar bakåt. Det gör ju alla fotbollsspelare. Mer eller mindre är man bra på det. Men man pratar aldrig om att ta sitt ansvar framåt, för det är väldigt svårt att vara kreativ i fotboll, och det är väldigt lätt att vara destruktiv. Men det tänker man inte på. Man kan inte alltid bara försvara sig i en fotbollsmatch och tro att man ska få en ströchans. Det är lika viktigt att vara kreativ som fotbollsspelare. Genom åren har de kreativa fotbollsspelarna varit väldigt lätta att sätta åt sidan. Varför? För att de inte kan försvara sig. Jag köper inte riktigt den modellen, och jag låter som en bitter gubbe…
Nej, det är nog många som tänker som du. Du som var kreativ, vad betydde det att den osäkerheten fanns över dig? Att du blev utbytt när du misslyckades med några dribblingar.
- Det blir en slags osäkerhet från tränaren till spelaren. Det ger indirekta signaler där de säger ”app app, du får inte dribbla eller bli av med bollen”. Det säger man inte ordagrant, men det ligger latent när man pratar med offensiva fotbollsspelare. Man måste behålla bollen inom laget och passa säkra passningar. Ser man fotbollsmatcher och vilka som avgör dem, det är ett bra defensivt spel och bra offensiva kvaliteter. Ta inte bort de offensiva kvaliteterna från offensiva spelare, för de tar ett ansvar framåt.