Under 20 år i elitfotbollen var det få tränare som kunde mäta sig med Tom Prahls framgångar. Tre SM-guld, totalt åtta allsvenska medaljer och en hel del skalper ute i Europa blev det när han basade över Trelleborgs FF, Halmstads BK och Malmö FF.
Fast 2011 så slutade han som tränare tvärt – suget försvann efter att Trelleborg trillat ut Allsvenskan året efter en femteplats.
- Jag hade två år kvar på kontraktet i Trelleborg och hade som ambition att köra på fram till pensionen. Men så åkte vi ur Allsvenskan tyvärr. Då var jag 63 och tänkte; ska jag köra på två år till? Det kändes varken rätt mot klubben eller mot mig själv. Då bestämde jag att jag skulle sluta, säger Tom Prahl i podcasten Lundh och beskriver en omstöpt vardag.
- Man tappar lite av sin identitet. Att vara tränare är som att ha bokslut varje vecka med tydliga siffror i tabellen. Så den här berg-och-dalbanan som det innebär att vara tränare på hög nivå, den har man inte längre utan nu är livet lite…jämnare och lugnare.
Fast Tom Prahl följer fortfarande fotbollen och saknar försvarsfokuset i Sverige, både i klubblag och landslag – även om han slår tillbaka mot stämpeln han fick:
- Man pratar mycket om att jag var försvarsspelstränare, men kollar man på mina lag Halmstad och Malmö så gjorde vi alltid flest mål. Men jag fick nån slags stämpel att jag var duktig på att organisera försvarsspel och vi tränade mycket på det.
- Det kanske är en lite brist i svensk fotboll och eftersom det blev en trend med mycket passningsspel och possession-inriktad fotboll tappade man lite av det som var svensk fotbolls adelsmärke.
Jag tycker man kan se på landslaget. När man lyssnar på Lagerbäck när han pratar försvarsspel så känner jag igen mig i hans resonemang. Till exempel när han pratar om att blocka skott, hur viktigt det är, det har jag inte hört någon allsvensk tränare prata om de senaste sju-åtta åren. Att det är en viktig ingrediens att lära spelarna att stoppa inlägg och att blockera skott.
Varför har det försvunnit?
- Man har fokuserat på andra saker. Sen Barca kom med sin fotboll där man inte lånade ut bollen så har ju den genomsyrat hela fotbollsvärlden. Så ungdomsfotbollen är väldigt anfallsinriktade. Jag tror att det behövs en utbildningsrenässans för försvarsspel. Inte minst individuellt för unga spelare. Det är inte bara att kunna klara sig en mot en.
Tom Prahl är säker på att svenska framgångar med landslag i EM och klubblag i Europa hänger på försvarsfokus:
- Jag tror aldrig att vi når så långt att ett svenskt landslag eller klubblag kan erövra Europa med en fotboll där man kopierar utlandet. Det tror jag inte och det tycker jag att man har fått bra bevis på de senaste åren. Både med Malmö FF:s framfart och med landslagets dilemma. Man måste tillbaka till rötterna.
- Jag tror det och Lagerbäck med sina framgångar på Island sätter ju väldigt tydlig fokus på det. Att det går att nå framgångar med ett bra organiserat lag försvarsmässigt.
Varför tror du inte att det har funkat i landslaget?
- Jag blev rätt glad när jag såg Hamréns laguppställning mot Danmark borta i en svår kvalmatch där han ställde upp och spelade svenskt. Där han har Forsberg som springer i djupled och tar sina löpningar, där du får in Larsson på högerkanten som man kan lita på. Du har två mittfältare som gör jobbet i båda riktningarna – och en Zlatan som gjorde ett försvarsjobb som var helhjärtat. Jag tror det var de ingredienserna som gjorde att man klarade av det.
Har du sett Zlatan göra en sånt försvarsspel tidigare?
- Nej, det har jag inte. Tror det var Hasse Backe som sa det i TV att Zlatan insåg väl under matchens gång att för att det skulle gå vägen så var han tvungen att lägga ner det arbetet. Men jag har inte sett honom jobba så hårt i försvarsarbetet nån gång. Varken i klubblaget eller landslaget.
- Det har varit parodiskt ibland när man haft en Elmander eller annan forward som spelat framför Zlatan. Den här forwarden har sprungit förbi Zlatan och försvarat, och sen när Sverige vunnit bollen har han sprungit förbi Zlatan igen och ska springa i djupled. Det känns lite märkligt.
Kan det till och med vara svårt att ha en sån stark spelare i ett lag som kanske borde bygga mer på kollektivet?
- Det är klart att det är svårt när en spelare är så dominant och ska spela sitt spel, för Zlatan spelar ju inget svenskt spel. Han spelar ju ett spel som fungerar på det stora internationella arenorna, och att integrera detta med lite stelbenta svenskar runt omkring det är inte så enkelt.
- Jag kan inte säga att jag haft någon spelare som har varit av den digniteten, det säger ju sig självt. Men det är klart att man haft spelare som varit bekväma och inte gjort jobbet, men som varit avgörande spelare. Spelare som man kan låta ta ut svängrummet lite extra. Det måste man göra för de exceptionella talangerna. Ljungberg var en sån typ som i sina unga år krävde sin plats.