Under sina 20 år i elitfotbollen har Mikael Antonsson hunnit med mycket. Liga- och cuptitlar i Danmark och Österrike, spel i Champions League, serie A och grekiska ligan och närmare 30 A-landskamper, EM 2012 och U21-EM 2004.
Fast det var nära att det inte blev något – faktum är att mittbacken höll på att dö i samband med en knäoperation som 19-åring i IFK Göteborg och då upptäckte man det allvarliga hjärtfelet som följt honom.
- Allting började för jag fick en skada i knät och lite tryck över bröstet. Så skulle de in och titta i knät och så lade pumpen ner. Så jag vaknade av att en sjuksköterska stod och slog mig i ansiktet och jag fattade ju ingenting, och då sa hon att det hade stannat ett litet tag. Då fattar man ju allvaret. De skulle in i knät och så sa hon att hjärtat stannade, det är något som är fel. Då började hela den här processen, säger Mikael Antonsson i podcasten Lundh.
- Jag har allt att tacka en fysio i Blåvitt, Palle Davidsson, en gammal rutinerad människa som jag gick till när jag hade det här trycket över bröstet. Han slet av mig från träningen direkt när jag sa till honom. Åkte direkt upp till sjukhuset, kom in och la mig på sängen och hade en vilopuls på 160. De bytte apparat tre gånger för de trodde att det var apparaten det var fel på, men det var pumpen. Jag ryser när jag tänker på det.
Med hjärtproblem, är det inte läskigt att spela fotboll då?
- Jo. Då var det helt…man kan inte sätta ord på det. För i Blåvitt så var det i stort sett att – ”vi vet inte vad det är och det är 50-50 att du kan fortsätta spela fotboll". Som 19-åring är man inte så tuff då. Jag fick läggas in på sjukhus i en månad. Jag var 19 och alla andra var 80 som låg på den avdelningen och det var tunga månader.
- Än idag så fungerar inte hjärtat riktigt som alla andras. Jag har svårt att återhämta mig och gå ner i puls. Det är ett litet område i hjärtat som skickar signaler som säger att jag är tröttare än vad jag borde vara. Jag brukar inte gnälla men ibland har man det tuffare än vad andra har, så enkelt är det. Men jag har ju lärt mig att acceptera det och har varit igenom många undersökningar och tester. Speciellt när man ser att det händer så allvarliga saker på fotbollsplan...
Ja, för det finns ju spelare som har dött på planen.
- Ja. Det tar, speciellt på en själv när man haft problemet så vet man att… man vet ju aldrig hur långt det hade kunnat gå om jag bara hade fortsatt spela utan att kolla upp det. Då hade jag kanske inte suttit här idag.
Medicinerar du?
- Inte nu längre. Jag gjorde det i början med piller som skulle göra att pulsen gick ner. Men sen efter de operationer jag gjorde så fick jag ordning på det. Men som sagt, det återhämtar sig inte riktigt som det ska.
Men har läkarna alltid sagt att det är grönt för att spela?
- Det har de sagt från den operationen jag gjorde. Jag gjorde faktiskt även ett par operationer när jag var nere i Österrike för problemet jag hade i Blåvitt kom tillbaka. Men då träffade jag på en trevlig professor i Linz som fick ordning på det och efter att jag var hos honom så har jag inte haft det problemet.
Men har det inte funnts en tvekan om du kan spela fotboll längre?
- Efter jag fick det sista beskedet från han i Linz så var tvungen att intala mig själv att jag kan inte springa runt och tänka så där, för då kommer jag inte att kunna prestera, kommer inte att kunna spela bra fotboll. Så efter att han sa; ”nu behöver du inte tänka på det här, det är bra” så har jag försökt koppla bort det. Men givetvis när de här händelserna vi pratade om dyker upp så blir det en liten reminder att, ”fan jag har ju också haft problem med hjärtat”.
Du har ju Ståle Solbakken, din tränare som också var med om en väldigt läskig händelse kopplat till hans hjärta som lade av?
- Ja, han om någon är ju väldigt insatt i hur viktigt och allvarligt det är när man har problem med det. Men han har ju varit insatt i hela situationen från första början så att…om jag inte får det från klubben så gör jag alltid två checkar varje år på hjärtat för att kolla att allting fungerar som det ska göra. I Italien så införde de, efter det där hemska som hände i Serie B, så införde de att vi skulle göra det två gånger per säsong, men så var det inte när jag kom till Italien.
- Men givetvis, när man ska skriva nytt kontrakt och de tittar i ens journal och de ser att man har gjort hjärtoperationer… det blev lite fart på dem i Italien när de läste det. Jag försökte förklara för dem att: ”det är ingen fara jag mår bra och ska kunna spela fotboll” - men jag var väl på sjukhuset en 14-15 timmar den dagen. Sen fick de koll, och då kände jag också efter att, ”bra att ni kollar upp det för då vet jag till 100 procent att jag är frisk”
Känner du att fotbollen tar det på allvar numera?
- Absolut. Det var inte de kontrollerna när jag var yngre. Det är något man bör ha koll på och det blir bättre och bättre.